Bland brustna hjärtan brister knopparna.
Lova att ni lovar.
Jag låter mig bestämt luta huvudet tillbaka.
Det finns någonting som kan lova er barfotadans och lättade bröstkorgar.
Mörkret kommer byta av med ljuset, vad ni än lider utav.
Jag vet inte ens vad jag skall säga, men lova att ni lovar.
Det finns någonting som gör allting nytt.
Jag vill lova er för jag bröt upp ur asfalten
jag låg på knä och tog aldrig din hand.
Jag satt och grät på golvet och bad er låta mig vara.
Men du hjälpte mina knoppar att brista.
När vet man att man vågar älska?
Both sides.




Styrkekramar till varenda liten läsare.
Frågor.
Snodd från deerheart.
1. Vad heter du?
Mathilda Karlsson
2. Vad kallas du för?
Förr kallades jag Mathi.
3. Vad vill du att folk ska kalla dig?
Det kvittar faktiskt.
4. Vad gör du just nu?
Ligger vansinnigt uttråkad i väntan på vännerna. Kvällen bjuder på vin och tårtkalas!
5. Vad skulle du egentligen vilja göra just nu?
Mina främsta cravings just nu är pussar och vin.
6. Vad har du på dig?
Min nya klänning och strumpbyxor.
7. Vad har du gjort idag?
Legat i sängen, diskat och drömt mig iväg till Gävle.
8. Vad var det roligaste med din dag?
Att vakna upp bredvid Rebecca och ha kombinerar kaffe-och-te-rep i sängen.
9. Vad var det tråkigaste med din dag?
Huvudvärk och illamående.
10. Om du fick beskriva en perfekt dag, hur skulle den då vara?
Den skulle börja med att vakna bredvid min grabb, äta en frukost i sängen med tusentals pussar och mycket kaffe, sedan en picknick i Vasaparken med kärlek och vänner, promenad genom staden, kanske trilla in på någon bar och dansa barfotadans när sommaren ser på, få smaka på det ljuva i livet utan varken smärta eller ångest, inte behöva vara sjuk eller ensam. Bara få dansa med livet en stund.
Äntligen tillbaka.


Det här får vi aldrig tillbaka, det här är dansen före döden.

Nu kysser vi den här veckan i skogen adjö, åker hem till mina föräldrar för en natt med Dvärgdrottningen.
Min nya klänning sitter som gjutet på mig, jag överväger att begravas i den, och för er som inte fått detta
Mathilda.
Happy up here.

Kom hem nu mina små älsklingar.
Dagarna flyter på, jag lyssnar på för mycket Black Keys
och dansar runt i köket med hundarna med för mycket kaffe
Jag älskar er så vansinnigt mycket.
Michelle, ma belle! Sont des mots qui vont très bien ensemble, très bien ensemble.
Jag växlade några ord med skäggis igår, han är sannerligen världens bästa pappa, trots sin skäggprydda haka och vansinnigt dåliga ordvitsar. Ville krama honom, ville gråta och bli tre år igen. Jag tror minsann en stor dos hormoner har tagit över min kropp och får mig att ha 14-årsfest i huvudet som består av elände misär vodka och marloboro röda ungefär. Metaforiskt talat förstås.
Pengar pengar pengar, finns det något viktigare i människors trångsynta skallar? Jag ger blanka sjutton i pengar nu, enda syftet pengar kan förnöja mig just nu är i det faktum att jag kan betala mina räkningar.
Vaknade upp idag för att som alltid kolla twitter och hittade en ny girlriot-grej då någon liten brud skapat en hashtag som heter #psychokillar. Ja men då får väl jag bara lov att säga till resten av kvinnans släkte att psykopater kommer i alla dess former, kön och hudfärger. (Ifall detta inte gått upp för er ännu) Ibland känns det som vi alla legat under varsin sten hela vårt liv och sedan när det blir populärt att ha "egna" åsikter så är twitter inte längre ett skönt socialt verktyg utan snarare en liten feminist-härjad by med högafflar och facklor. Tröttsamt. Det gäller även #hälsohets med mera. (alltså har det ingenting med feminism att göra, jag är själv kvinna med eller utan hår under armarna), men snälla, låt människor vara precis som dom är och känna och tänka precis hur dom vill. En hashtag kommer inte få folk frälsta i dina åsikter, punkt.
That would be me, yes!
Jag tittade upp och jag såg flygplanen, eller var det svalor?

Då längtar man tillbaka till göteborgsk mark, där folk spottar på gatan och där man säger "gött" och "e du go i hövet" ungefär, så känns det nu faktiskt när jag sitter fast ute på vyschan med två hundar. Helst vill jag bara ställa mig ute på ängen och skrika "Åt helsikes med allt!" men känner jag mig själv rätt skulle jag bara lägga mig ner och självdö istället och då lider det större risk att jag faktiskt fryser ihjäl och dör och det, har jag tyvärr inte tid till. Jag har istället blivit matad med ögongodis på tv4, ingen mindre än Per Moberg som lyckas fylla ut en bra del utav deras dagliga tv-tid , 2013 verkar sannerligen vara hans år. Jag tror inte att en ålderskillnad på typ hundra år är ett hinder för vår lycka, men det faktum att jag aldrig kommer träffa honom är nog det. Dessutom är han ju ingenting emot min grabb i Gävle.
I det stora hela; jag är lycklig - med eller utan skor. Jag gör vad jag känner för, det vill säga ingenting bortsett från att promenera hundarna, söka jobb och dricka kaffe, oftast utan resultat.
Jag önskar min mor kunde komma och laga mat åt mig, detta säger jag inte för att vara elak mot min mor, utan snarare för att jag tänker på mina bristande matlagningskunslaper och att jag helst inte vill möta mitt öde redan imorgon, jag är en katastrof i köket, kan knappt koka makaroner. Hade faktiskt tänkt att skriva något vettigt men ibland faller andan på en och det mest hälsosamma vore att gå iväg från datorn och söka anledningar till att göra någonting alls. Det är en "sådan dag idag" , hade velat träffa den här Dagen och säga "Det är inte du, det är jag.." men är alldeles för two-faced idag för att våga möta någonting alls.
Men nåväl, gjort är gjort.
På återseende kära läsare.
Geeks

Denna fick jag utav mina två nya minors.
(Ribban och gänget har ju blivit myndiga nu </3)
Visst är dom helt fantastiskt bedårande?
Because the sky is blue, it makes me cry.

Nu har min favorit-trio åkt iväg på äventyr till icke-skidåkande länder. Tror det ryktades om Spanien men man vet aldrig. Har detta inte redan blivit sagt så är det meningen att jag skall passa deras hus medan de är borta - och det är jag ju okej med.
Sedan när det kommer till saker jag kom att se på som oväsentliga blev precis mycket, mycket påtagliga.
Jag sitter alltså (sedan 36 minuter tillbaka) ensam i ett stort hus precis vid landsvägen mitt ute i ingenstans med två hundar, två katter och oräknerligt många fiskar. Och jag är något så infernaliskt mörkrädd att det är löjligt.
Den ena hunden kan dock skrämma iväg en fullvuxen man, men är fasligt harmlös. Den andra hunden kan förmodligen inte ens skrämma iväg en unge men låter desto värre. Jag ser fram emot ändlöst långa promenader och att jag bara skall få vila ut men känner jag mig själv rätt kommer jag sitta på nålar 80% av tiden. Men vad gör man inte för sin favoritdel utav släkten.
Förresten så är jag en väldigt mycket mer idog användare på twitter och instagram så följ mig där om ni vill!
Twitter @exaktsomismael
Jag har sökt efter sanningen och svaren, blev mest klämd mellan Bibeln och min porr.


Har mestadels legat i min fars onepiece och dragit över film efter film.
What's Eating Gilbert Grape kan få mig att gråta oavsett tid på dygnet.
Drack oändligt mycket te och lyckades laga en riktigt pangmiddag till mig själv.
Blev ledsen för att ingen kunde berömma mina annars icke-existerande matlagningstalanger.
Sedan städade jag i en evighet och det blev bara väldigt rörigt alltsammans.
Så jag drack ännu mer te medan jag sjöng en skvätt till keyboarden
Men det var Hellström jag spelade så i det stora hela gjorde det ingenting.
Det är värdsliga ting, keyboards. Akustiken dör innan jag vet ordet av.
Sedan dansade jag på min matta och somnade där en stund
Hittade min mockakeps i svart som alla hatar men jag och Bob Dylan
Men jag har glömt bort hur det känns nu. Det får lov att bara vara bra.
Nu skulle du sett mig D, jag har blivit så bra på att ta hand om mig själv.
Mvh Sjukling 53h i mina 37 kvm
02.43
Det gör inte ont efter tre dar på golvet, det som är skrivet är skrivet och livet är livet.
Sitter och kikar ner i min gigantiska tekopp med änglar på, det är min 4 påtår nu och jag njuter av varje klunk som bränner mina halsmandlar och hoppas förgäves att de skall stryka med i det skållheta kaffet men ack nej. Jag har ingen passande bild som kan måla upp dagens inlägg en aning, har ingenting som kan krydda till eller så, men jag har ju fortfarande orden och det kommer jag givetvis aldrig ifrån.
Jag måste erkänna att det är så svårt att få fram orden och bilda meningar, jag pendlar från att knappa frenetiskt på tangentbordet till att stirra på mig själv i spegeln och förundras över vad jag ser när jag tittar in i mina ögon. Det blir så kantigt och fel att beskriva det på ett sådant tunnt och platt plan, men jag färgas så vansinnigt mycket på ett individuellt slags sätt , att någon kan få mig att må så genuint bra och ändå lever jag med min egen lycka likaså. Jag livnär mig inte längre på mina nihilistiska tendenser och introverta svackor, jag äter inte det döda djuret utan livnär mig på det levande omkring mig och är så helvetes lycklig att jag får vara där jag är just nu.
Mer än så behöver inte sägas.
Det är Mathildas tur att få vara lycklig nu.
Delar med mig av lycka och musik
BLOWJOBZ AND INDEPOP