it's a ventriloquist act

Faställda faktum frånochmed nu. Jag gör allt jag kan. Jag orkar inte. Men jag gör det ändå. Jag gör mer än vad jag kan. Det hjälper inte. Jag orkar ingenting. Jag måste orka.

Jag snuffsade med Jessika inatt, obviously. Jag hatade min lärare idag, ordinär vardagsmat. Jag grät inför mina bästa vänner. Jessika kastade en apelsinklyfta i mitt öga. Jag hämnades ett par timmar senare genom att pika henne till döds, det var inte uppskattat. Jag satt bredvid en herre på spårvagnen idag vars kroppstorlek var 4 st Mathildor ändå vände han sig om innan han klev av och sa "du ser lite småläskig ut" jag tittade frågande på honom och han pekade på min panna. helvete.

Och så här ser den ut på! Halsbandet köpte jag igår, för en tjugolapp och en silverpeng. Förutom det så vaknade jag upp med en sjuk längtan att gå ut och springa. Sprang runt Greggan och sedan gjorde jag en hel del hemmaövningar på golvet, fick för mig att jag ville ha en pilatesboll också, men där satte jag stopp. Har inga pengar för aohmmm-övningsgrejer. Får köra äkta stenåldern-style istället! Men klänningen är där, ja. Och nu när jag ändå börjat dagen som en hurtbulle tänkte jag cykla in till stan för att dricka kaffe med ett par tjötkärringar. Jessika & Palle, pallra er till stan! 

Anyways and always neverways and everything! Jag gillar att det är lite grått idag, perfekt väder för att vara lite bitter helt enkelt, för att sedan bli glad igen! Jag är inte normalt funtad, kommer aldrig att bli bara lev med det! Nu bubblar jag över av information till min kära kompanjon Buscki så jag måste faktiskt sluta skriva nu, tiden väntar inte på någon, inte jag heller! Förövrigt tjackar jag denhär låten idag och förslår att ni gör detsamma.

Hittade en balklänning på Indigo så nu fattas bara skor! Fastän jag så hellre gärna velat gå runt barfota i den här, men jag får vänta tills vi åker till Frankrike! Och åh denna dagen är precis vad jag behövde. Jag är sjuk, förkyld och peppen var näst intill obefintlig, men så tvingade jag mig på spårvagnen, fick jag låst upp min telefon och så satt jag på Jessikas pakethållare medan vi cyklade genom Haga, fikade, hittade klänning + en jättesuperunderbar hoodie för 40 kronor! Hade nästan glömt hur underbart vackert det är i Haga, nu har jag ont i röven efter de skumpiga kullerstensgatorn på en pakethållare men varm i hjärtat! Like cherry on top hade jag den bästa utekvällen någonsin igår med underbara vänner! Idag har jag sjuk-fredag med film och te hela kvällen!

Let's put on some music and take off the god damn shoes!

Styrkekram! Mathilda.

Kändes bara som att jag borde vinka av dagen med ett inlägg. Imorgon ska rörlig bild-gruppen (Jag och Jessika iallafall?) vara med på debatt i direksändning, fett. Måste hitta något färggrant att slänga på mig i all hast när jag kommer hem. Men det kan bli kul! I livets kategori övrigt ser jag att det trillat in en hundring på kontot, inte illa pinkat! Hoppas mitt bidrag kommer på fredag, vet inte hur jag ska överleva riktigt! Studiebidrag vågar jag dock inte hoppas på, och varför jag började fundera på detta nu var en jävligt bra fråga. Jag som hade förträngt detta fram tills nu när stunden nalkas, hur mycket än försöker blir jag ta mig fan ingen duktig flicka. Tråkigt, hade varit en schysst titel för en odräglig unge som mig! Alltså; Hisingen, debatt, färg på kläderna, nervositet. Låter som något som kan bli spännande.

Förövrigt så lever jag i ångest denna månaden, tur att den snart är över. Min maniska hjärna ber mig förändra allt som går att förändra, och mina muskler ger vika. Ingen bra kombination.

Vill klara skolan - benen tar mig inte dit.
Vill träna - får inte och benen tar mig inte till något gym heller för den delen.

Så här speedad är jag just nu, tack och lov sitter jag ensam i cafét så jag inte tar ut min energi på någon stackare. Vill åka hem men benen vill springa ett varv runt jorden och sedan tillbaka igen för att kanske sedan utföra lite trapetshoppning.

Min kära Mackan ville göra mig glad, det gjorde han genom att berätta någonting som jag helt glömt att kolla upp. Navid Modiri & Gudarnas två första album ligger uppe på Spotify nu, och inte längre bara det senaste! Älskar ni dem lika mycket som jag så kolla in det och njut!

Detta inlägget tillägnas dock inte Navid och hans sköna gäng, utan en okänd brud, ~15 år, utvikande klädd med höga platåskor, lukar som ett helt bryggeri, och pratar öppet om huruvida hon borde berätta att hon låg med en annan kille inatt trots hennes pojkvänsklädda civilstatus. Högt och ljudligt smackade hon på sitt tuggummi, jag fick huvudvärk. Hunden hon hade i koppel stretade ifrån henne och hon försökte lägga upp situationen för sina vänner så att de skulle förstå att hon inte hade gjort fel. Först tyckte jag lite synd om hennes vänner som - uppenbarligen - var nyktra (vilket är ganska normalt att vara på eftermiddagen) som satt och skämdes på spårvagnen när deras fulla väninna stod och skrek och hade sig. Fast sen tyckte jag nog mer synd om platå-tjejen. Icke medveten om att alla på spårvagnen tittar på henne smsar hon sin pojkvän "Förlåt" men vägrade säga varför, hon berättade att hon skulle åka hem och svepa en flaska whisky och sedan röka 4 jollar så kanske ångesten går över. Hennes väninnor börjar skratta bakom hennes rygg. Och detta förbigår henne fullständigt. Jag började bli arg på mig själv för att jag satt och lyssnade, trots att det var ganska oundvikligt, hade jag haft mina hörlurar hade jag skonat henne med två stycken öron och ögon mindre som iaktog henne. Det var något visst och sorgligt över henne. Broken soul kanske man skulle kunna kalla det. Jag hade velat gå fram till henne och ruska om hennes axlar, be henne öppna ögonen. När de hoppade av började det pratas runt omkring, kritisera hennes klädstil och hennes fula beteende. Jag efterliknade det vid ett dussin svarta skator på en taggtråd, jag ville genast hoppa av. 

Skulle även kunna efterlikna spårvagnens svarta blickar som det allra vanligaste beteendet ute på Tjörn, där jag har mitt föräldrahem. Jag tycker det är riktigt tråkigt, faktiskt. Är jag en av de få som fått lära mig att älska alla människor trots fel och brister ? Om man inte gör det kan man ju inte älska någon. Vill tacka världen för människor som vågar ta ut sin sorg hur högt de vill mitt bland människor, att man växer upp och inser sina fel och brister och vågar leva med dom. Vill tacka kramar och usla mobiler, men jag slänger Åstols Café i väggen som inte anställer mig för att jag lämnade in mitt CV två dagar försent men anställer nya, outbildade människor. Ganska jättesorgligt faktiskt.

1. Jag har den vackraste bästa vännen man kan ha. Den här bilden inföll på Jessikas blogg för en dryg timme sedan och jag var bara tvungen att uppmärksamma hennes skönhet här så att fler kan se den.

2. Jag är fortfarande sjuk, men visst fan borde jag ut och springa nu. Tar ett varv runt Greggan+promenad med hundskrället, that's alright mama! 

3. Herregud, är helt fullständigt  totalt handikappad med den här telefonen. Den ringer upp folk, jag skickar till fel (tur att jag inte är någon pervers pedofil som skriver snuskiga sms till folk som isåfall skulle hamnat i fel händer, hihi!) Hur som helst fick mamma följande sms: "Tja lol, glöm inte att du är FET, som i fet och inte fet. Liksom typ bara.. bäst..<3  (detta säger man med Marcello Mancini's vackra stämma och ser ut som en heltidstönt som drömmer sig bort bland hangliders och libanesiska flickor) fock ya!" som egentligen skulle dimpa ner i Jessika sms-inkorg. Gissa om mamma blev förvirrad. Skyllde på att Micke (som inte ens är hemma.) snodde min mobil och sen tog det ytterligare en kvart att förklara för henne vad en "facerape" var och hur vi ens kom in på det är ett stort mysterium.

4. Din hals är inte alls tjock Jessika! Dessutom kommer du väl sprudla av glädje när jag förklarar hur lik du är Amelie på den här bilden, filmen går förövrigt till historien tusen gånger om. 

5. Det där med söndagsångest är ett svårhanterligt begrepp. Alla pratar om det, alla lider av det liksom jag. Skulle definera det som; Att ha så mycket ångest över den förlorade dagen att timmarna bara rinner iväg fastän man försöker göra något meningsfullt på helgens sista fria timmar innan man är tillbaks bakom koncentrationslägrets grindar. Tacka vet jag tidevarvet, snart är det skumpa och nakna knän med korta vita klänningar och en osmaklig studentmössa på huvudet, upp på ett flak eller alternativt ett gammalt traktorssläp och skrika sig hes. Ursäkta om jag är rå-ärlig men jag kommer nog inte förstå en enda kotte som lipar och har sig, jag kommer förmodligen stå där och skrika mig hes och svära som en turk, jag kommer ge Mats en personlig hälsning med svordomar på så många språk att han får aids och dör! Då tänker jag fan aldrig mer ha söndagsångest! Tack och lov att jag fick det sagt också.

5. Jag tappar alltid den röda tråden, men inte mig emot, det är ju mina läsare som lider av det, mina ämnen som blir så luddiga fastän de var tänkt att bli subtila korta rader om pretantiöst skitsnack, PUSS!

Jessika är den skickliga fotografen i vårt vänskapliga våldstendenserade  förhållande, därför tänker jag inte ta åt mig The Cred, fniss!

Korruption på gång, jag blev telefonlös och tog min mors istället. Dåligt samvete gav hon mig också självklart, men det blir förmodligen en sån där tuff smartphone i äkta apple-form istället. Ska förhandla med cashflow-papi. Fick en smart mobil kaffekopp av Åstols hövding a.k.a Björn-Pappan Knuth Karlsson, den läcker inte ens en droppe! Perfekt att ha i väskan ska ni veta. Nu behöver jag aldrig gå runt med kaffe-brist i min skvalpande hjärna som hjärna suger åt sig mer än tillräckligt. Och det är ganska lugnt här på Jullan nu när technomusiken är över, Annika har sprungit iväg på äventyr och jag ligger kvar i sängen liksom hela min dag har bestått utav. 

Att Jessika gick igår var nog dagens spoiler. Hade behövt ett par fler kramar och en telefon, men idag är det lite försent för det. Tänker hoppa ner i plurret och hoppas på att Micke tar hem polaroidkameran till mig idag, är så jävla nyfiken på den så det är löjligt. Om jag blir fotonörd så kan ni väl lova mig att brotta ner mig och skicka mig på avgiftning? Jag är inte den som är den. 

Bilden som min kära Busck tog speglar min längtan idag. Längtan efter att andas ut och vara lätt som en fjäder i bröstkorgen, för att inte tala om den blå himlen som jag bara gråter mig sömnlös utav längtan. Åh vad fint det hade varit att vara en fågel, eller att vara en blå himmel. Omtyckt av alla och vän med solen.  Imorgon är det tillbaks till Sadisternas bunker, tillbaks till realtid för att inse att den mastodonta högen med läxor bara kan bli större om jag inte lägger på ett kål. Nu blir det lite cigaretter, kaffe och Kultiration. Pussi.

Uppdate: JAG HAR FÅTT ETT JOBB! Nice.

Det spelas techno i Julianska gatans sextonde hus uppe på tionde våningen. Min syster och hennes kompis Marijana (Ja det är ett väldigt bängigt men fint namn!) lever i varsin nostalgitripp just nu. Jag och Jessika dövar musiken med jazz, högtalare och ett dussin mobiler i min famn i hopp om att en vill ha mig som ägare ett par dagar. Den turen hade jag inte, alla hade något slags handikapp. Misshandlade min ordinarie lur idag, den fick vara med om ett och annat innan den tog sina sista andetag, nu har jag lite abstinens. För er som känner mig är det inga konstigheter alls, mathilda utan mobil = omathilda. Men skönt på samma gång, så jag slipper förpesta mina medmänniskor med närvaro. 

How so ever. Jag är detonerad. Utmärglad också för den delen. Ett stackars flickvänsmaterial med sämsta möjliga betyg. Ska aldrig älska någon igen. Fint som snus, lägre kan man inte sjunka. Längtar tills jag har råd att framkalla rullen som sitter i min otroligt fula men mysiga analoga kamera, let's spin that shit! 

Bilder från början av veckan, som snart är slut. Tack och lov. Jag och de två stiliga pojkarna sprang till Sumi Sushi och fick oss en hel del vårsol på oss, tacka vet jag värme. Sedan gick vi hem till Jessika som och sedan vidare för att promenera planlöst omkring på stan, fan fint. Entourage i svart och vitt (och lite blått)

Jag tar mig fan på att jag idag gör allt för en mindre penning. Går till skolan för att skriva ett spanskaprov jag förmodligen kommer kugga på, det kommer gå till världshistorien. Jag sov ingenting inatt, somnade istället 05.14 och vaknade upp 06.30 någonting. Somnade om en stund igen och vaknade upp med ett leende på mina läppar, konstigt nog. Känner mig jävligt avtrubbad but i'd guess that's just a roleplay. Hur ska man kunna avgöra. But that's thug life i guess, again. Nu vill jag att mitt hår ska torka, och så vill jag spackla ansiktet så jag inte skrämmer iväg varenda kotte jag möter.

Nu är jag i skolan, och känner att man får lov att se ut som en gris just idag.

Cravings: En vän med samma låga kompetens som mig. Ni finner mig i Mimers hus café med en blaskig kopp kaffe och prestationsångest utan dess like. (Spanskaprov inom några pinande minuter, dek!)
Hälsostatus: Luftvägsinfektion och oförlåtligt ombytlig (Emils försköning till ordet bipolär)
Aktuellt: Jessika gjorde en fin entré men håller sig på ett markant avstånd, jag vill snora ner henne.

Jag får väl passa på att kasta in ett inlägg via mobilen nu medan jag väntar på läkaren. Dels för att jag aldrig gjort det via mobilen och dels för att jag varit här i äckligt många timmar nu. Jag drog till skolan, trots att jag hade feber, jag bytte ut batteriet i kameran så nu har jag en fullt fungerande mysig liten analog sådan. Jag avskyr dåliga läkare, men idag har jag nog träffat på alla sorter. En trevlig kvinna med fina rynkor, en var spinkig som hånade mig. Två sköterskor som betedde sig likt två högstadiebrudar som snackade skit, på andra sidan väggen. Nu den senaste doktorn som tog prover på mig klappade mig på kinden. Lite för mycket känslor att ta in idag tror jag.

Förutom det så träffade jag på två kontrollanter idag på spårvagnen som verkligen gick in för sitt jobb, med äkta clintan-style. Den ena tittade ut över oss resenärer med smala ögon och sa "om alla bara sitter ner, så blir det inte lika blodigt" han väntade på skratten. aj, dålig respons i form utav endast en låg harkling längst bak i vagnen. Det där med stand up-komik var nog inte riktigt hans grej. Blir sjukskriven ett par dagar iallafall, som om det skulle ta slut någon gång. Ganska hemskt med dessa förhoppningar, solen sken ju idag för i helvete. Imorgon vankas det snö, då kommer jag inte ens kliva ur sängen. Möjligtvis om jag måste behöva göra kaffe själv. Dags att brottas med läkare igen, in i ringen Mathilda. Ta hand om er förresten, bli inte som mig.

Satsar på morgondagen. "Bara vinsterna räknas, resten är lärdom" Var det någon kort, underbar, skånsk man som sa. Timbuk såkart. Har inget att säga, desto mindre vet jag. Vi var på Sejdeln och drack och jag fick tre ragg varav en var afrikan med fin amerikansk accent och två lesbiska flickor. Vackert. Tror jag. 

Skolan känns avlägsen, liksom jag. 14.30 måste jag visa framfötterna igen, tror jag. Trött på forsande blod ur min strupe, trött på att inte kunna umgås med folk, som folk. Musik för folk som inte kan bete sig som folk stämmer nog bra in på mig just nu, därför får ni lite mer Bob Hund av mig. 

Gick ut och rökte, grät i en främlings famn. Det är nog det konstigaste som komma att hända idag. Men det är bra.

Drar iväg från ångest och misär, till kossor, Jessika och min extra-pappa.

Dagen heter Söndag, pappa är glad att jag är hemma. Mamma med. En ful brud drack upp min apelsinjuice. Och åt mitt godis. Och snodde min plats vid matbordet, och klämde sig ner i soffan för att smygkika på mig. Och berövar mig friheten att komma hem? Min säng är fuktig av alla tonvis med tårar som vaggade mig till sömns inatt. Stoppade i hörlurarna och spelade "Vaggvisa för flyktbenägna" just i den stunden ville jag springa ut i den mörka natten, ringa upp Jessika och bara spy galla över henne, röka till lungorna kollapsar och berätta precis allt hon inte vet om mig. De vänner man får spy galla över, de är guld. Jag har bollat med tanken ett tag nu, jag tror verkligen jag vill antingen hoppa av skolan, eller gå i en annan klass nu de sista månaderna. Sen ska jag be mamma bränna upp den här sängen, med en hel del andra saker jag inte vill ha kvar i mitt liv. Och köpa en ny, den får vara hur ful som helst. Bara inte denna.

Har nog en hel del att ta itu med. Men en 7-dagars överblick säger bara att jag har en fruktansvärt mycket plugg, närvaro och annat hemskt att ta itu med, första anhalt imorgon blir Majorna för att skaffa ett jobb. Och köpa fotorullar och batterier för nu är jag ägare till en analog systemkamera (pappa kände väl att han inte behövde.. 3?) och två kompakta analoga kameror. Jag ska experimentera tills fingrarna blöder, det ska ni veta. Vad som besynnerligt är, det beskrivs enklast med ord som buss, jessika, tåg? musik. Jag ringde inte Jessika inatt, dags att ta det där samtalet nu. Saknar estetjävlarna förresten. EmmaPalleElliEmil osv, vart tog ni vägen?

Fick ett tjurigt telefonsamtal av en sköterska, jag bad att få kopplas till min läkare för att prata om läkarintyg då skolan kräver det men jag fick bara svaret "det finns ingen som kopplas till överläkaren såhär sent på förmiddagen!" Jag svarade sammanbitet att det är viktigt och att hon ringer just för att jag ska få prata med honom. "Flicka lilla, har du fått en remiss eller?" Jag blev så arg. Min röst vacklade, jag röt att det fan inte ens var jag som ringde, att jag behöver nya mediciner och ett läkarintyg, att remisser är till för mindre akuta fall. Det blev tyst i luren. "Ja du var minsann inte den trevligaste telefonkunden idag!" skrattar hon hurtigt. Jag la på. En stund senare ringer telefonen igen, överläkaren. Med gråten i halsen förklarar jag allt och han skrattade och sa "Hon borde få gå en mil i dina skor, innan hon dömer dig." Sen tog det tre minuter så var allt färdigt.

När jag la på insåg jag att det är den Internationella Kvinnodagen idag. Ett ypperligt tillfälle för oss alla kvinnor att ta fram stickorna och sticka ett par strumpor. Eller varför inte gå ut på stan och äta sushi med en vän? Jag har verkligen ingen aning varför vi ska få en egen dag. Jag menar jämställdhet är fint, men att vi ska få en egen dag är ju ungefär som att få en namnsdag, vem firar egentligen sin namnsdag? Nej men om den där kvinnodagen är så speciell, så ska jag faktiskt ta och brygga en kopp kaffe till Jessika nu när hon anländer och säga grattis på fruntimmerdygnet, ett dygn där vi får utöva allla kvinnliga ritualer utan att någon säger emot, eller så kanske det blir slut på de jävla kvinnor-i-kök-skämten för ett stackars dygn. Låt gå, det blir nog man av mig med någon dag!

Nu är kängorna ivägskickade, grät en skvätt men badade drömlikt i mina pengar (genom att dansa runt med mitt bankkort en stund) senare in mot göthelaborgs vackra stora byggnad med männen i de vita rockarna. Jag grät inte ens lite, det var skönt. Stannade till vid fontänen också, där jag träffade en blond lockig skinnjacketyp, fan hette han då? Det var ju självfallet Andreas, en snabb promenad och ett hel lyckat köp i form utav en kavaj blev det, till hans slutprojekt-show? typ. Ska spela Bob Dylan och då lyckades vi hitta den perfekta kavajen. När jakten på den perfekta kavajen var slut kröp jag hem utmattad och kröp vidare mot sängen. Här ligger jag nu och våndas i livets godis-butik. Choklad eller lakrits, det är frågan. Har en stund på mig att fundera men sedan väntar det en promenad med syster min. Inget godis utan motion! Jessika vill ha sushi, det vill jag med men ack vad jag måste spara pengar nu, ffml. Ringde Telia iallafall och blev väl bemött av en norrlänning till kvinna, vi spelade in ett avtal fast båda satt och fnissade, tills jag fick ett hostanfall. Sånt händer sällan utanför ett cirkustält numera. Efter 3 omtagningar var jag härmed ägare utav ett mobilabbonemang istället och det var ju jävligt gött. 

Nog med trams, destination turkbutik! Ciao.


(utan dig, så sjunker jag som en sten)

..den enda doktorn som jag någonsin älskat. vi hade ingen fin tid ihop, men vi var fina ihop, förbannade skoskav :@

För tio minuter sedan skulle jag säga att den här dagen är världens sämsta dag och stampa som en liten barnunge i golvet. För det var precis vad jag gjorde när jag kom in i den mörka expo salen och förstod att lektionen var inställd. Tur som man har ibland när det går snett var att det satt en liten Cornelia i ena soffänden som också var ganska tjurig, det är ju inge kul att vara tjurig på egen hand, bättre att vara två! Men så gick jag in på den så kallade tillplattade plåtburken och sedan vidare mot ansiktsboken och dagens eloge går till Melinda och Robert som gjorde min dag lite mindre butter. MEL & BOB hittar ni där ja. Robert kommer förresten på besök idag, jag har inte hunnit varna om min plötsliga sjukdom som slog till som ett elakt liten sömnmonster, planterade lite feber i mig, fnissade och gick därifrån, vilken stil! Så någon vidare hoppetossa kommer jag inte vara, men det ska bli fint att få se de stora bruna ögonen igen och prata strunt i ett par timmar. 

Utmanade mina bristande fotokunskaper (man borde ju ha lärt sig ett och annat efter tre år på gymnasiet) men det gick inte så bra, här kommer ett ärligt försök iallafall.

Så här kan vi ju inte ha det! Här gör man ett hederligt försök att vara en hederlig elev med hederliga avsikter så blir man inte lika hederligt bemött! Helvetes jävla hederskränkning! Jag är för arg för mitt eget bästa, vi kör på  med vår idé ändå, och gör den bättre än från första början! Utöver det har jag möblerat om i mitt stackars rum och jag köpte en jacka värd att ha på sin dödsbädd, den är av sammet i bronsröd nyans och en elegant gräddvit skjorta på det, fan fint! Imorgon ska jag och Robert fika i lägenheten med bullar och på lördag kommer fredrika och då blir dans dans dans! Snart ska vi redovisa vår briljanta idé men tröttheten tar över, inatt bland motorsågar och lädermonster i den nästan lite komiska skräckrullen motorsågsmassakern plus en massa mysprat med pojken min kom jag på att jag är en idiot som inte gick och la mig i tid, tur att man har en syster som väcker en tidigt och skänker cigaretter till de fattiga, bussigt! Bilden under dessa rackarns bokstäver är ganska dålig, för man ser faktiskt inte hur fin och glittrigt mjuk jackan faktiskt är, men en smygtitt iallafall för er som inte såg mig dansa runt på stan imorse med denna läckerbit :

Nu säljer jag mina förbaskade (men dock så vackra) Dr. Martens. Vi har haft en hemsk tid ihop, du har endast livnärt dig på att förstöra mina hälar hur mycket jag än balsamerat, vårdat och masserat dem. Hälarna överlever, men idag hade jag så ont att Annika hämtade mig utanför skolan haha! Stackarn, men det kunde inte hjälpas. En fin filur! Om jag ändå fick språkat ihop mig med Mel lite så vi kunde dra till Majja och pierca oss snart, jag är jättesugen! 

Hur som helst hittade jag bilder från förra vintern och vill bara dela med mig utav dem. Jag, Olivia & Isak var på promenad och det var gråare än grått och snö på marken, ibland är det bra att titta tillbaka så, på så vis känner man hur våren närmar sig. (Clickable motherfuckers!)