it's a ventriloquist act

Lova att ni lovar.
Jag låter mig bestämt luta huvudet tillbaka.

Jag ser mig själv sitta bland brustna små hjärtan

men tro mig när jag ser knopparna brista.

Det finns någonting som kan lova er barfotadans och lättade bröstkorgar.
Mörkret kommer byta av med ljuset, vad ni än lider utav.

Vad som än skaver eller klämmer.

Jag vet inte ens vad jag skall säga, men lova att ni lovar.
Det finns någonting som gör allting nytt.
Jag vill lova er för jag bröt upp ur asfalten
jag låg på knä och tog aldrig din hand.

Jag satt och grät på golvet och bad er låta mig vara.

När du erbjöd mig din hand tog jag knappt ett finger. 
Men du hjälpte mina knoppar att brista.

När vet man att man vågar älska?

 

 

Detta är något jag hoppas ni sett förut, men gråt inte för det mina små följeslagare. Beatles kan man inte tröttna på. Jag hade skrivit en lång tårdrypande monolog om mitt förblödande sinne idag, men det är så lätt att markera allt och vara ett knapptryck ifrån att tömma skärmen på strunt. Ingen läser sådan smörja, det var mestadels klagovisor om mitt bultande huvud och att jag är sjuk. igen.
Jag växlade några ord med skäggis igår, han är sannerligen världens bästa pappa, trots sin skäggprydda haka och vansinnigt dåliga ordvitsar. Ville krama honom, ville gråta och bli tre år igen. Jag tror minsann en stor dos hormoner har tagit över min kropp och får mig att ha 14-årsfest i huvudet som består av elände misär vodka och marloboro röda ungefär. Metaforiskt talat förstås.

Pengar pengar pengar, finns det något viktigare i människors trångsynta skallar? Jag ger blanka sjutton i pengar nu, enda syftet pengar kan förnöja mig just nu är i det faktum att jag kan betala mina räkningar. 
Vaknade upp idag för att som alltid kolla twitter och hittade en ny girlriot-grej då någon liten brud skapat en hashtag som heter #psychokillar. Ja men då får väl jag bara lov att säga till resten av kvinnans släkte att psykopater kommer i alla dess former, kön och hudfärger. (Ifall detta inte gått upp för er ännu) Ibland känns det som vi alla legat under varsin sten hela vårt liv och sedan när det blir populärt att ha "egna" åsikter så är twitter inte längre ett skönt socialt verktyg utan snarare en liten feminist-härjad by med högafflar och facklor. Tröttsamt. Det gäller även #hälsohets med mera. (alltså har det ingenting med feminism att göra, jag är själv kvinna med eller utan hår under armarna), men snälla, låt människor vara precis som dom är och känna och tänka precis hur dom vill. En hashtag kommer inte få folk frälsta i dina åsikter, punkt.

 

Jag önskar min mor kunde komma och laga mat åt mig, detta säger jag inte för att vara elak mot min mor, utan snarare för att jag tänker på mina bristande matlagningskunslaper och att jag helst inte vill möta mitt öde redan imorgon, jag är en katastrof i köket, kan knappt koka makaroner. Hade faktiskt tänkt att skriva något vettigt men ibland faller andan på en och det mest hälsosamma vore att gå iväg från datorn och söka anledningar till att göra någonting alls. Det är en "sådan dag idag" , hade velat träffa den här Dagen och säga "Det är inte du, det är jag.." men är alldeles för two-faced idag för att våga möta någonting alls.

Men nåväl, gjort är gjort. 
På återseende kära läsare.

Denna fick jag utav mina två nya minors.
(Ribban och gänget har ju blivit myndiga nu </3) 
Visst är dom helt fantastiskt bedårande?

Nu har min favorit-trio åkt iväg på äventyr till icke-skidåkande länder. Tror det ryktades om Spanien men man vet aldrig. Har detta inte redan blivit sagt så är det meningen att jag skall passa deras hus medan de är borta - och det är jag ju okej med. 

Sedan när det kommer till saker jag kom att se på som oväsentliga blev precis mycket, mycket påtagliga.
Jag sitter alltså (sedan 36 minuter tillbaka) ensam i ett stort hus precis vid landsvägen mitt ute i ingenstans med två hundar, två katter och oräknerligt många fiskar. Och jag är något så infernaliskt mörkrädd att det är löjligt. 
Den ena hunden kan dock skrämma iväg en fullvuxen man, men är fasligt harmlös. Den andra hunden kan förmodligen inte ens skrämma iväg en unge men låter desto värre. Jag ser fram emot ändlöst långa promenader och att jag bara skall få vila ut men känner jag mig själv rätt kommer jag sitta på nålar 80% av tiden. Men vad gör man inte för sin favoritdel utav släkten.

Förresten så är jag en väldigt mycket mer idog användare på twitter och instagram så följ mig där om ni vill!

 

Instagram @hybrishoran
Twitter @exaktsomismael

 

Sitter och kikar ner i min gigantiska tekopp med änglar på, det är min 4 påtår nu och jag njuter av varje klunk som bränner mina halsmandlar och hoppas förgäves att de skall stryka med i det skållheta kaffet men ack nej. Jag har ingen passande bild som kan måla upp dagens inlägg en aning, har ingenting som kan krydda till eller så, men jag har ju fortfarande orden och det kommer jag givetvis aldrig ifrån.

Jag spenderade min nyårsafton med finbesök från Gävle, fick den finaste kyssen på tolvslaget fastän jag aldrig riktigt brytt mig om sådant och jag dansade lyckligt runt på heden med ett stackars tomtebloss och svor åt raketerna medan jag förvirrat letade efter min grabb som stuckit iväg med min killkompis och resten är nästan oväsentligt, jag har fått de finaste första dagarna på året man kan tänka sig - i ur och skur. Jag vaknade upp på nyårsdagen bredvid pojken och efter många om och men tog vi oss till Åstol. 
Jag måste erkänna att det är så svårt att få fram orden och bilda meningar, jag pendlar från att knappa frenetiskt på tangentbordet till att stirra på mig själv i spegeln och förundras över vad jag ser när jag tittar in i mina ögon. Det blir så kantigt och fel att beskriva det på ett sådant tunnt och platt plan, men jag färgas så vansinnigt mycket på ett individuellt slags sätt , att någon kan få mig att må så genuint bra och ändå lever jag med min egen lycka likaså. Jag livnär mig inte längre på mina nihilistiska tendenser och introverta svackor, jag äter inte det döda djuret utan livnär mig på det levande omkring mig och är så helvetes lycklig att jag får vara där jag är just nu. 
Mer än så behöver inte sägas. 
Det är Mathildas tur att få vara lycklig nu.

Delar med mig av lycka och musik
BLOWJOBZ AND INDEPOP