it's a ventriloquist act

Det är bara Beirut idag. Ursäkter efter ursäkter. Fick ett brev imorse, först trodde jag avsändaren var Jessika, sedan döden, men det var någon annan. "Förlåt för allt jag gjort dig, för all smärta jag orsakat. Skulle göra vad som helst för att ställa saker tillrätta igen" stod det bland annat.  Brevet ligger nu i mitt askfat bland allt annat som man ska avlägsna genom att fimpa mot glasbehållaren för att saker ska få sitt slut.

..Låter som en 14 årig tjej på facebook som skrivit rubriken som statusuppdatering. Men faktiskt, osv. Det är sant. Droppandet från kranen är oundvikligt och markant. Jag sjunger "Askan är den bästa jorden" högt och i mitt huvud och jag undrar just när den ska förflytta sig in i någon annans huvud. Det bör jag inte fundera allt för mycket på, sådant jag inte kan påverka med andra ord.

Antar att alla hört den nya kent-låten? Bra. Då slipper jag presentera dagens rubrik. Om man skulle ta och börja skriva sina egna rubriker igen, det var kul. Har faktiskt inte haft en överdjävlig dag idag, för en gångs skull. Det börjar ljusna nu, gårdagen spenderades på piren med mina favorittjejer med glass och solglasögon, ett snabbt besök på stadsmuseet, sedan vidare upp på Kungshöjd där jag kedjerökte med Joachim och pratade strunt. Idag är jag helt slut efter en lång dag på Arbetsförmedlingen, men slutade med att jag skall på arbetsintervju imorgon efter att jag provjobbat i Delsjön (Det går med andra ord framåt!) och så fjäskade jag mig till ett stycke Pete Doherty på Lördag utav pappa awyeah. Fick ett ragg på Försäkringskassan också, en Iranie som hette Bengt konstigt nog. 42 år och arbetslös precis som jag änsålänge. Nej Bengt jag vill inte ta en fika idag, eller imorgon eller någonsin för den delen, för idag lever jag mer än vanligt och då har jag inte tid för någonting annat! 

Inser två saker och det gör förjäkla ont att säga det högt för mig själv, men jag blir lite stolt och det är bättre det. Jag inser att David skulle vara så stolt över mig, och jag inser att världen stannar inte upp bara för att jag gör det, det är bara jag som är självcentrerad och borttappad. Nu skall jag hitta tillbaka.

Ps. Mina älskade hängslebyxor är tillbaka, liksom självförtroendet. 

Den här texten är mer eller mindre ett brev, utformad för er o se alla fel och snedsteg. Härmed offentliggör jag min ställning i saken, Introduktionsparagrafen, nu till självaste haken. Har du märkt att fler och fler våldsbrott begås med vapen? Är du inte säker varför, ta din tid, sov på saken. Nä, vi börjar med att ta oss en titt på det globala, det totala panoramat svält till terrordrama till krig på stor skala till strama lagar och ramar. Ingen moralkaka men stora bolagen saknar kärleken för mänskligheten och planeten. Herr statsminister, Ni måste ju vara medveten att:

den ondskefulle presidenten av USA skiter i du och jag, han är Ku Klux Klans barnbarnsbarn, han är en giriggam, berövar alla från New York till Tadjikistan. Den fascistverksamheten som han representerar, du vet du har ju träffat honom, hängt och diskuterat. (Eller?) hade ni trevligt? (Va?) Kom ni fram till något vettigt? Får man hänga på nästa gång, det hade varit så mäktigt.

Om du är ledare led oss rätt; för många vägar i världen leder oss fel och snett. Skärpning man, det e dags för dig att ta ditt ansvar. Plocka upp telefonen ring ett fredssamtal! Jag sa idag, vänta inte det är redan sent mot strömmen, ändra reglerna i deras spel. Jag vet det verkar jobbigt men gör oss en tjänst, gör vad som helst för att ställa det rätt igen. Okej, Sverige är ett tolerant land, men inte sant, Göran, du kan väl säga till George ibland? Som representant, du e ju vald av folket man. Förresten sluta tracka de som röker holk ibland, jag menar, fortsätt att sparka högerns röv för fan. Men akta dej för nazisterna dom får ju överhand, som i Köpenhamn, vårt grannland, du och ditt anhang borde inse att Skandinavien har fått kallbrand, samma samband som Italien, BeNeLux där de goda krafterna antagligen har gett upp, Österrike, Frankrike ja listan är lång. Men göran du och dina ministrar, Ni dissar väl dem, eller? För världen börjar se lite väl sjuk ut, jag hör rykten om att i sverige är vår välfärd slut. Snälla förvandla inte oss till ett mini-Amerika, ger ni all makten till Bryssel så blir vi hysteriska. Du om sanningen ska fram så blir jag paranoid, jag oroar mig för barnen och deras framtida liv. Tar gigantiska kliv, men de går ju åt fel håll, Göran lyssna noga på denna rappande brevbomb.

Göran, jag älskar livet det är därför jag skriver, i märkliga tider då politiken verkar förvriden. För polisen du vet, från Göteborg går alla fria budskapet ni sänder får ju fan inte någon o lita på statsapparaten, makthavarna misstänks att bara respektera vår frihet till viss gräns. Så mitt råd till dig: tänk extra noga, så inte revolutionen börjar i Västeuropa. Lever tätt ihop, och måste komma överens, Ingen kommunikation på död frekvens. Allt har sin konsekvens, hälsningar Jason - och känner du för att snacka är det bara att säga ifrån.

Text: Jason Diakité

Den här texten är ett svarsbrev utformat för att du ska kunna följa mina tankar och steg. För att du ska kunna greppa kontexten har jag bett en medarbetare att skriva om texten, det kanske rimmar bättre med din takt och dina toner. När jag skriver själv blir det gärna alltför likt propositioner. Härmed offentliggör jag min ställning i sakerna, nu till hakarna:

Du rappar om att fler våldsbrott begås med vapen, det är sant att många vapen används i brott att ändra på detta borde falla på varje människas lott. Vaket ser jag på saken , vapen ska med insikt, kunskap och rättvisa bekämpas och lagar ska självfallet tillämpas. Mycket görs men vi måste tänka kallt och göra allt. Du rappar om det ”globala panoramat” om svält, stora bolag och terrordramat. Vi vänder blicken mot det globala. Härmed kan vi med samma tunga tala, alla folks frihet är hela världens fred, om fred och frihet kommer arbetarrörelsen aldrig ge vika. Endast tillsammans kan samhällen byggas där vi kan leva som jämlika, EU är en del av världen och tryggar fred därför tror jag på EU och i euron vill jag vara med. Chansen att nå en rättvis värld får vi inte försaka. Alla, även företagen, måste ta sitt ansvar – det är min moralkaka.

Du rappar om den ”ondskefulle presidenten av USA”. Herr Timbuktu, här måste du dig besinna; I grunden är ingen ond, varken man eller kvinna! Jag har träffat Bush och det var intressant men våra åsikter skiljer sig ofta markant. Han gör nog det som är bäst för USA det är ju därför jag euron vill ha, Europa måste vara starkt för att skapa balans då kan vi inte ha valutor i dissonans. Att ”hänga på” och diskutera är bra om alla gör men inte bara för att det är mäktigt utan för att detta är frågor som berör. Du rappar att jag är ledaren som ska leda rätt. Ja, jag är vald till denna position men det är tillsammans vi formar vår nation. Många vägar leder fel och snett, tillsammans kan vi hitta rätt, jag har plockat upp telefonen och ringt mina fredssamtal, jag har sagt det varje dag: låt FN sköta fredens sak i Irak. Jag har gått emot strömmen och det är jobbigt i bland nu är det samarbetets och tålamodets väg som gäller för att saker ska bli rätt igen, min vän.

Du skriver att Sverige är tolerant och att jag ska sluta tracka de som röker holk ibland. Sverige är tolerant
ja, det är sant och det har jag sagt till George ibland som representant av folket, man. Men jag tänker aldrig sluta tracka de som röker holk, alltför många föräldrar jag mött har förlorat ett barn i narkotikans garn, du vet säkert också även du har väl sett människor som i livet hamnat snett. Dissa inte de som tagit klivet ur missbrukarhelvetet. Och inte heller andra som vet. Du skriver att det går rykten om vår välfärds slut men slumpen avgör inte hur det kommer att se ut, det är trots allt du och jag och svenska folket som bestämmer hur vi ska ta våra kliv för att vi ska få goda och trygga liv. Enighet ger styrka! Jag är kanske ledare men vi går tillsammans i ledet. Demokratin är vi själva – vår alldeles egna kyrka. Du skriver om misstro mot makthavare och om kärlek till livet, jag älskar också livet det är därför jag skriver till dig. Vi lever på samma klot och måste komma överens, jag tar till mig ditt råd och tänker extra noga – ingen mer kommunikation på död frekvens!

Jag tänker ta mitt ansvar och du får ta ditt, jag snackar med dem jag känner och ser men jag når inte alla, tillsammans når vi fler. Därför måste du fortsätta spela och sjunga, jag tar de gamla du tar de unga.

Du undrar om jag vill snacka. Ja, jag pratar gärna med dig!
Du är mer än välkommen till Björkvik att hänga en stund med mig
bara säg.

Hälsningar Göran Persson.

Jag förundras och jag får någon slags molande värk i magen när jag tänker framåt och inte nutid. När hände det här egentligen? Jag som brukar livnära mig på just det där med framtiden, jag som brukar finna någon ork i det där lilla extra när jag tänker på imorgon. Jag brukar åtminstone en gång i månaden få ihop någon slags revy av det förgångna men idag såhär några dagar kvar på månaden kommer jag på mig själv att ha ångest över det. Svaret är under produktion, jag vet faktiskt inte. Jag har haft en bra månad, över förväntan och ribban är högre än vanligt faktiskt, för jag har lovat mig själv att aldrig sänka den för någon annans skull , eller för att jag inte tror på tanken att jag förtjänar mer än så. 

Månaden började hur som haver med några utekvällar, inga konstigheter där inte. Den veckan slutade mindre bra på sjukhus, inga konstigheter där heller med andra ord. Fattade ett svårt beslut och hade väldigt ont. Jag började smått pyssla om mig själv och min hälsa, jag har umgåtts mycket med Rebecca och Joachim och dom får mig faktiskt att må väldigt bra. Vänliga själar som inte ständigt vill ha någonting utav mig. Bara en kopp kaffe eller te vid köksbordet, faktiskt vill lyssna på vad jag har att säga och skrattar med mig. Hade nästan glömt bort hur det var att inte behöva anstränga sig i varje situation, rädd för att bli lämnad, alldeles för tacksam för att ha någon där. Det låter väldigt grymt att säga men jag tror det finns någon balans där. Jag kan inte se mig själv slava för någon igen, tillfredsställa någon för att få behålla en vän eller två och själv gå i stöpet på kuppen. Jag tror att om jag ska ha en vän så är det någon som kräver lika lite utav mig som jag gör utav denne.

Nu kom jag av mig, men hur som helst så kom Erica och hon lyser upp tillvaron just nu, Johan också. Allt för bra. Har varit mycket hos mina föräldrar och laddat batterierna, men det viktigaste utav allt; har varit hos Jessica och barnen. Den enda gången jag går lycklig, lätt i benen och sprängfylld med kärlek är när jag går hemifrån dom. Dom är så fantastiska och vackra, älskande och enkla. Om ni bara kunde förstå vilken familj det är, ibland önskar jag att Jessica var min mamma också och att jag fick leka med barnen varendaste dag. Ångesten deskalerar desto mer jag skriver av mig. Jag skrev ett kapitel på mina nya papper jag fick igår, jag är mestadels glad och skall springa iväg på äventyr nu, börjar med att ta mig till masthugget och krama Erica, hon stannar ju inte så många dagar till, sen skall jag ringa Rebecca och göra bus. Det får göra ont men det är så fint när det värmer istället.

Nu far självkänslan åt pipsvängen och hälsan med för den delen.  Men det går la över, göööörgott som man säger i Götelaborg.

Igår var jag ute och träffade käre gamle fiskis, och han var samme gamle vän förutom sitt berusade tillstånd. Och det var väldigt roligt. Idag är det inte lika kul dock, mina ögon går i kors nu , sitter och väntar på mina föräldrar som förövrigt är världens bästa. Det som hade gjort det ännu bättre är ifall de tar med Ronja. Annars följer jag förmodligen med dem till Åstol ikväll.

Hästpojken i rubriken förresten, Caligula.

Men jag orkar nästan ingenting.