Follow @hybrishoran

Jag tittade upp och jag såg flygplanen, eller var det svalor?

 
 

Då längtar man tillbaka till göteborgsk mark, där folk spottar på gatan och där man säger "gött" och "e du go i hövet" ungefär, så känns det nu faktiskt när jag sitter fast ute på vyschan med två hundar. Helst vill jag bara ställa mig ute på ängen och skrika "Åt helsikes med allt!" men känner jag mig själv rätt skulle jag bara lägga mig ner och självdö istället och då lider det större risk att jag faktiskt fryser ihjäl och dör och det, har jag tyvärr inte tid till. Jag har istället blivit matad med ögongodis på tv4, ingen mindre än Per Moberg som lyckas fylla ut en bra del utav deras dagliga tv-tid , 2013 verkar sannerligen vara hans år. Jag tror inte att en ålderskillnad på typ hundra år är ett hinder för vår lycka, men det faktum att jag aldrig kommer träffa honom är nog det. Dessutom är han ju ingenting emot min grabb i Gävle.

I det stora hela; jag är lycklig - med eller utan skor. Jag gör vad jag känner för, det vill säga ingenting bortsett från att promenera hundarna, söka jobb och dricka kaffe, oftast utan resultat.

Men som alla vet, så är musik som balsam för en plågad själ, så jag rekommenderar alla plågade individer där ute i världen att lyssna på Tingsek för att läka såren, jag har mycket goda erfarenheter av att den mannens röst hånglar upp öronen på en så fort han börjar spela minsann. Sorgligt nog är det ett fritt land, men det var åtminstone dagens uppmaning.

Jag önskar min mor kunde komma och laga mat åt mig, detta säger jag inte för att vara elak mot min mor, utan snarare för att jag tänker på mina bristande matlagningskunslaper och att jag helst inte vill möta mitt öde redan imorgon, jag är en katastrof i köket, kan knappt koka makaroner. Hade faktiskt tänkt att skriva något vettigt men ibland faller andan på en och det mest hälsosamma vore att gå iväg från datorn och söka anledningar till att göra någonting alls. Det är en "sådan dag idag" , hade velat träffa den här Dagen och säga "Det är inte du, det är jag.." men är alldeles för two-faced idag för att våga möta någonting alls.

Men nåväl, gjort är gjort. 
På återseende kära läsare.

We set fire to our homes, walking barefoot in the snow.



Oh sometimes the blues is just a passing bird.

(Anna och Britschgi uppe vid Skansen Kronan i helgen. En sneakpeak tills jag får tillgång till resten utav bilderna.)

Live direkt ifrån den djupa Tjörnwoodskogen, där den sibirska vintern slog till inatt. Urinvånarna på den gudsförgätne ön är fortfarande skakade, men vi tar en dag i taget. Bortsett från det vaknade vi upp med en glad sol och blå himmel, en så kallad djävulusisk synvilla, för när jag stack ut min sockprydda fot genom dörren så bet kylan tag i mig igen. Jag håller mig avvaktande och misstänksam , inomhus. Cornelis Vreeswijk räddar mina dagar just nu. 

Jag sitter och viker mig av skratt för naturprogrammet på tv just nu, världens mest tafatta svenska människa i djungeln just nu som slänger ur sig saker som "En schimpans gick precis över vägen! Eller ja, vägen.. kanske man inte kan kalla det" och ser sig genant och skräckslaget omkring. Det enda jag tänker på är att han är en manlig version utav mig, som inte ens kan vandra omkring i skogar utan att vilja självdö. Jag fick nämligen frågan häromdagen vilket djur jag skulle vara, inte vilket djur jag vill vara utan det djur som jag skulle ha varit. Inte sjutton skulle det vara ett skogs eller djungeldjur iallafall. Om ni har något bra förslag så får ni säga till. Ni som känner mig någorlunda då.

Förutom det? Jag tappade bort min kortväxte mor på Ica igår. Hittade henne bakom glassfrysen där hon försynt stod och betraktade ett erbjudande. Hennes 148 cm hade kunnat rädda henne i så många situationer. Charmig och slug! Förutom det är det himla skönt att vara hemma, mamma skämmer bort mig med pannkakor och mys. Jag blir så övergödd här på Ön att jag går upp 1kg varje gång och tills nästa gång jag kommer så går jag ner det igen.  Man skall inte klaga dock. 

Mathilda.


RSS 2.0