Elefanten i rummet. 2/12-12
Jag ropar romantik.
Jag dryper nostalgi.
Jag sjunger poesi.
Varför leda blinda ner i egna gropar?
Varför ropa till döva öron?
Jag är elefanten i rummet ni lagt en duk över, ni dansar kring. Låt mig då förbli en dekoration vi håller tyst om.
Landet mellanmjölk har surnat och bildat klumpar i det stora glaset.
Jag skriker dramatik.
Jag ropar en sanning att förlita sig på. Det är alltid någon som gråter. Alltid någon som har ont.
Tro mig när jag säger att jag kan hjälpa.
Sjunger för döva öron, alla toner faller nu.
Fel person som lyssnar , alltid någon som gråter. Dansa runt mig, min pipa spelar inte längre några toner.
Men dansa runt er dekoration.
Det finns mer att hämta.
Tro mig när jag säger att det går att räddas.
Tro mig när jag säger att det finns mer.
Bränn inte fler broar, nej. Jag säger nej. Åh varför väljer ni att inte lyssna.
Spela döva , blinda och stumma?
Det finns mer
Att hämta.
