Men jag lever på impuls nu via fjärrkontroll, men jag sa alltid nej.
Nu händer det grejer i Kuballe, dags för lite vardagsrubbning, kramkalas och om nu tårarna skulle smyga sig fram är jag först att brygga lite varm choklad-dryck. Utöver de spännande ödesmättade vardagsrubbningar som väntar så har vi slirat runt i en bil på hala vägar och riskerat livet på stackars jessika som klättrat i hö och bestigit råttbajs för att vi skulle kunna slå oss ner i våra fina skinnfotöljer och röka och gilla livet i det dödsmörka stallet/logen. Livsnjutare!
misslyckat försök till en tuff bild. tufft!
brave women wear plum red lipstick?
Nämen. Efter en lång konversation av den sort som gärna spårar ur och börjar miserabelt, blir ganska amusant och slutar upp i elände och fnitter, ja efter en sådan konversation så bestämde vi oss (med alldeles för mycket kaffe i kroppen) att sätta upp en fotostudio och ta lite foton. Vet inte vad det är som får oss att jämt spåra ur för helt plötsligt river vi ut alla vinylskivor på golvet och tar en hel massa läckra bilder! Jag hade beslutsångest för vilka som skulle hamna uppe på bloggen, så ni får helt enkelt klicka här så har ni alla. Kommer säkert bilder allt eftersom också, men här är två ganska meningslösa bilder sålänge.
Måste säga att Jessika ser jätterolig ut när hon sover, funderar på att gå ner och fixa kaffe men man vill ju inte skrämma hennes låtsassyskon - som förövrigt verkar lite smått rädda för mig - genom att visa mitt morgonfejz. Idag ska vi göra som på den gamla tiden - ringa med telefonen! Och sköta hushållet, man är väl man liksom. Undrar om vi ska köra rond två utav att spela gitarr, piano och sjunga. Jag och Jessika satt och knåpade ett tag men tror bådas självförtroende brast när vi insåg att förkylningen bara tillåter kråksång och fnitter.
Hur som helst, dags för att pilla Jessika i näsan så hon vaknar någon gång, så här kan vi ju inte ha det!
Det var en sådan kväll då man längtar, fast man vet inte vart.
- Det fanns saker som man måste göra, även om det var farligt.
- Varför då?
- Annars är man ingen människa utan bara en liten lort.
Idag är jag Sveriges största lort. Utöver det är jag inte särskilt mycket alls. Satt med Mannen (han vill kallas så, tror jag smittat honom med hybris eller liknande.) och berättade att jag verkligen slutat med allting jag alltid hållt på med. Jag ritar inte längre, sjunger inte och spelar inte, jag skriver inte längre och kameran är bara framme på högtider och festligheter och jag ser inget som helst konstnärligt med det. Min estetiska halvhjärna är därför aningen överfylld med tankar istället, när jag i huvudet går igenom min estetiska halvhjärna ser jag bara psykedeliska mönster och musik och luddiga minnen av sådant man inte ska behöva komma ihåg eller ens behöva vara med om vid 18 års ålder. Jag vet att det är så och det är jävligt frustrerande. Jag vet hur tomt och skönt det är i huvudet när jag målat ett porträtt, sjungt och spelat tills fingrarna blöder, när jag skrivit ner mina tankar på ett papper och skickat iväg det i brev ner i min "meningslösa låda" som den kallas. Den är inte det minsta meningslös egentligen, men ett annat ord kom inte för mig när jag döpte den. Det är ju egentligen bara massa grejer som visar den som öppnar den, vart jag har varit, vad jag har känt, vad som har bränts, vad som strött salt i sår och vad som läkt dem.
Mannen hade ingen annan lösning på detta än att ta tag i det igen. Och tänk för att han min Gandhi, ett utav dem är redan på gång! Tänker inte avslöja för mycket men det händer stora grejer just nu, fick ett trevligt telefonsamtal idag som förändrade mitt liv lite grann. Hoppas inte jag tar mig vatten över huvudet bara. Lite rädd blir jag ju såklart, som den lilla flicka jag är i den stora värld som jag traskar runt på. Men ibland är världen liten, det kan vara bra att komma ihåg när man står på tå för att verka lite mer världsvan. Man är inte större än sin egen penis, som min vän en gång sa. Tacka gud att jag inte har en, skulle avlida i svår mindervärdeskomplex. Jag inbillar mig att jag ser ut som Voldemort liksom hallå eller.
Idag är jag Sveriges största lort. Utöver det är jag inte särskilt mycket alls. Satt med Mannen (han vill kallas så, tror jag smittat honom med hybris eller liknande.) och berättade att jag verkligen slutat med allting jag alltid hållt på med. Jag ritar inte längre, sjunger inte och spelar inte, jag skriver inte längre och kameran är bara framme på högtider och festligheter och jag ser inget som helst konstnärligt med det. Min estetiska halvhjärna är därför aningen överfylld med tankar istället, när jag i huvudet går igenom min estetiska halvhjärna ser jag bara psykedeliska mönster och musik och luddiga minnen av sådant man inte ska behöva komma ihåg eller ens behöva vara med om vid 18 års ålder. Jag vet att det är så och det är jävligt frustrerande. Jag vet hur tomt och skönt det är i huvudet när jag målat ett porträtt, sjungt och spelat tills fingrarna blöder, när jag skrivit ner mina tankar på ett papper och skickat iväg det i brev ner i min "meningslösa låda" som den kallas. Den är inte det minsta meningslös egentligen, men ett annat ord kom inte för mig när jag döpte den. Det är ju egentligen bara massa grejer som visar den som öppnar den, vart jag har varit, vad jag har känt, vad som har bränts, vad som strött salt i sår och vad som läkt dem.
Mannen hade ingen annan lösning på detta än att ta tag i det igen. Och tänk för att han min Gandhi, ett utav dem är redan på gång! Tänker inte avslöja för mycket men det händer stora grejer just nu, fick ett trevligt telefonsamtal idag som förändrade mitt liv lite grann. Hoppas inte jag tar mig vatten över huvudet bara. Lite rädd blir jag ju såklart, som den lilla flicka jag är i den stora värld som jag traskar runt på. Men ibland är världen liten, det kan vara bra att komma ihåg när man står på tå för att verka lite mer världsvan. Man är inte större än sin egen penis, som min vän en gång sa. Tacka gud att jag inte har en, skulle avlida i svår mindervärdeskomplex. Jag inbillar mig att jag ser ut som Voldemort liksom hallå eller.
There's only one thing I need to really get me there, Is to hear you laugh without a care.
Dagarna rinner förbi, det känns nästan lite svårt att skilja på vad som är och inte är. ena stunden vaknar man med gråten i halsen i jessikas säng, mardrömmar är nog det värsta jag vet. andra stunden står man med näsblod och frågar om hon kommer hata mig om jag spyr. Jessika är nog världens bästa jag-håller-bak-håret-och-du-släpper-ut-allt-mag-innehåll-kompis. Det är svårt att förklara situationen utan att ni tror att jag var packad och behövde spy. För faktum är att vi befann och på Sticky Fingers (inte konstigt att man ville spy liksom, fniss) en stund, nykter var jag. Dock trillade vi hemåt efter kort varsel med trevliga engelsmän och sentimentala diskussioner som förekommer allt oftare när jag och jessika är ute och slår klackarna i taket. Hur som helst, min uppkastning var kroppens sätt att säga "stopp, ät något innan du trycker i dig massa mediciner!" Jag tycker nästan synd om Jessika för att hon behövde dela säng med en Mathilda med kramp i benen för jag gnällde tills hon proppade i mig en sömntablett och då slocknade jag, den bruden vet allt hur man får tyst på mig!
Gissa vad? Jag följde med till skolan idag, det måste verkligen vara dagens uppoffring of all times. Därav min migrän, hade nästan glömt bort hur det börjar koka i hjärnan när Elin öppnar munnen. Hon säger säkert jätteintressanta saker, men det bara går inte att lyssna! Snacka om dålig talang. Jag stannar i staden en natt till för att kunna möta upp min vackra pojke vid tåget på lördag, tills dess finns det en chans att vår galna Grästorp-brud kommer på besök och det är bara ett plus! Behöver lite brutal humor och fina vänner omkring. Vad skulle jag annars gööööraa?
attentionwhores.
Well I realize that I've been hypnotized, I love your gypsy eyes, Alright!
Mitt negerkrull har knappast hållt sig i schack medan jag varit sjuk, snarare växt och lockat sig för det vilda, skulle numera vilja kalla det en trafikfara, dags att dra fram saxen tror jag! Idag är det första dagen på länge som jag vistas i mitt sovrum, jag yrde runt som en galning i min stora tröja och tjocksockar som sträcker sig till knäna, dansat runt (trots feber, det ni!) till mando diao och städat som en dåre. Nu kan man minsann spela curling på golvet med mats blanka huvud! faxade över mitt sjukintyg till skolan på tal om lärare, så nu är det ordnat!
Till något sorgligare; min och jessikas saknad till varandra har tagit sig till nya nivåer! Vi pratar nu på MSN, puffar varandra på facebook och smsar varandra bara att checka läget. MISÄR. det är alltså ohälsosamt att vara sjuk på fler än ett sätt! På torsdag sätter jag iallafall foten utanför dörren för att följa med jessika till bröstinspektörernas snusknäste! hon ska nämligen på mammografi och det, mina damer och herrar är ju egentligen hur komiskt som helst. I sånna stunder är det helt enkelt obligatoriskt med sin bäste vän - sjuk eller inte - och en hand att hålla i! Lägesrapport slutförd, nu: destination sängen.
DARK BLUE DARK BLUE, HAVE YOU EVER BEEN ALONE IN A CROWDED ROOM ?
veeem har haft 39-40 graders feber 10 dagar nu, hostat sönder ett revben, tappat hörseln på ena örat och går som ringaren i notre dame? just det, det var ju jag. igårkväll blev revbenet värre och tydligen är det rejält skadat. tänk vad kroppen kan göra mot sig själv ändå. jag saknar civilisationen, diggar inte att mats ringer mig emellanåt och tycker jag borde gå till skolan. en gång svarade jag "jag kommer, fixar du en mirakelmedicin och en rullstol så tar jag med mig kakor!" han fattade inte skämtet, utan mumlade något om omständigheter och skolplikter medmera. Jag kommer inte bli långrandig, jag är som ni vet både kort och aldrig särskilt randig. Ska runt två halta iväg till färjan för att åka till vårdcentralen där min mor har ett och annat att säga, hon är nog mer arg än jag. Sveriges sjukvård har helt klart varit bättre.
utöver det kom min lillasyster hem från Alingsås igår och efter ett snabbt besök på Liseberg vinner hon självklart två stjärnvinster på en och samma dag (typiskt julia) och häller ut allting på soffbordet där jag ligger döende och säger "jag äter ju inte godis, så du får ta hur mycket du vill!" fin gest, men jag tackade artigt nej. Skulle jag smälla i mig allt det där lär jag få göra gastric bypass eller leva resten av mitt liv rullstolsbunden i fetma, det vore ju inte så hälsosamt för psyket heller liksom. Nu är det hög tid för en dusch och mentalt förberedande för läkarbesök. Smell you guys later.
You tell me that it's evolution Well, you know We all want to change the world
jag ska utrota varenda liten baskilusk som finns, jag svär på mitt torra liv. jag har hamnat i en tillfällig vad man kan kalla regression om man vill. jag varit så sjuk att jag inte kunnat ta hand om mig själv, jag har sovit på min pappas arm och lyssnat på hans björn och varg-historier, blivit matad av min mamma och gråtit i mängder. stunder där febernedsättande fått ställa upp som ett låtsas-friskhetstecken har jag tittat på löjligt mycket dokusåpor, lipat till biggest looser och 16 and pregnant, extreme home make over (det är ju så löjligt pretentiöst) ja ni vet ju. Jag har inte haft så mycket tid att tänka, ni vet som jag gör jämt och ständigt på det där sorgliga rebelliska tonårsviset. Jag ska snart till vårdcentralen, det verkar vara lunginflammation jag bär på vilket är ganska förståeligt med tanke på mitt immunsvar som ryker fort som attan när jag knaprar dessa mediciner. det genomsyrar mig, faktiskt. Men jag håller ut, vad skulle viii annnars gööra osv.
Jag är trött på att vara halv iallafall. Men är det någon inflammation i kroppen kommer jag inte bli frisk förrän jag fått pencellin och gud vet det händer. men jag rymmer snart - sjuk eller inte - till göteborg för lite återförening med bushman så hon får titta på mitt otroligt bleka och fruktansvärda anlete. man kallas ju inte den hornkrönte för intet liksom. lord voldemort here i come osv. Här kommer lite baciller från hostcentralen nere i min hals, hälsar Frohe Weihnachten und gut neue jahr
*crazyface* nåt å bita i asså' !!!
..Hej! Inatt med dalande feber med hjälp av ipren så kröp jag upp i sängen bredvid mamma, ronja buffade sig in under min arm och där somnade jag. Vaknade upp på nytt redo att gå till skolan för att lämna in sjukintyg, men när jag ställde mig upp trillade jag ihop i en hög på golvet med huvudet i elementet. Morgontemp: 39,4.
Det blir alltså inget avsked idag, det får bli i veckan. Josefina ringde precis och gud vad jag kommer sakna dem som är värda att saknas. Nu ska jag äta nudlar, trycka i mig min dagliga dos av mediciner - vilket är en hel del om inte lite för mycket - och sedan masa mig upp för trappan till Julias rum och sno några tv-serier att glo på när jag ändå är sjuk och arbetslös. Lovar att komma med en lite mer proper upptadering när huvudet inte är som en vinballe och kroppen svarar på hjärnans tilltal!
Peace out breathe in. / ETT STYCKE VÄRSTING!
Bombing for peace is like fucking for virginity
blir förmodligen sjukskriven till januari. ska jag bli dagdrivare på heltid nu? damn. känns diffust, men jag har bra människor omkring mig som stöttar mig. kuratorn på skolan är definitivt underskattad, så rar. Karin, studiehandledaren är dock inte lika rar när hon utbrister "hoppsan du!" när jag svimmar i trappen på väg ner mot skåpen. i mitt tragiska underläge (dvs orklös och trappliggandes) var hon ganska dominant med tanke på hennes stående position, men om jag ville verkligen slå till henne, eller åtminstone hytta med pekfingret åt henne och snörpa med munnen som en sur gubbe, men kroppen hängde inte med viljan riktigt.
Ska hur som helst bli skönt att slippa sätta knut (inte pappa förstås) på sig själv, fast jag kommer förmodligen bli uttråkad efter ett tag och vilja skaffa jobb. time to hit the sheets.
det har klargjorts att hela världen stinker, så folk har nu slutat att duscha
Hej trofasta imbeciller. Igår hämtade jag ut en dyr och tidig julklapp från Hoffman La Roche i Schweiz. Kvinnan i kassan på apoteket var allmänt seg i huvudet, och jag tror det tog närmare en kvart för att hämta ut mitt lilla recept. Men hur som helst så känner jag att saker kommer ordna sig! Opiater och annat mumsigt i julklapp, det kan man kalla ett uppköp. Ni tror väl förmodligen att jag är en liten galen junkie så mycket substitut jag tuggar, men oroa er inte, jag är bara en flicka med små defekter, kommer bli frisk som en nötkärna på nolltid, det sätter jag mina italienska ballar på.
Sitter i skolan nu, där allt (ingenting) händer. Skulle på elevvårdssamtal vid nio men min skalliga dementor (dement+mentor, fniss) hade glömt bort det och polerade skallen med pekfinget och tittade upp i skyn i väntan på bättre tider. Jag tror han drömde sig bort till gubblandet, jag var glad för hans skull. Vore det alldeles för hemskt att ge sin mentor en julklapp ? I form utav ett kontrakt på att få ta in på ålderdomshem? Det börjar bli hög tid, din korupulente galning. Passa vidare lilla gubben.
Med tanke på min position, dvs håltimme fram tills psykologin så avviker jag från skolans portar snart. Drar till Göteborg för att spendera lite kvaliétstid med Bushman, hoppas hon orkar med mig, jag är smokin' high on coffe. The sky is the limit eller hur är det man säger? Ska nog fixa påtår på kaffen först.
släng ner nyckeln min fina, och få mig av den här jävla gatan
ni kommer tycka att jag är en hemsk människa men det kan inte hjälpas. jag sitter i cafét och bredvid mig sitter en handikappad tjej i min ålder som kletar mat i ansiktet. jag sitter och stirrar in i datorskärmen och gråter lite inombords, here's my confession: ända sedan jag var liten och en handikappad unge kastade sig över mig och dregglade och skrek på ett obegripligt språk så har jag haft väldigt svårt för handikappade människor. Men för dagens goda gärnings skull så är hon jättesöt! bortsett från klägget utav dressing i ansiktet.
Så, nu är det sagt. Jag har kommit på mig själv att leka med plus och minus. varenda gång jag sagt eller gjort något elakt måste jag göra en god gärning för att det ska kännas lite bättre. Fast det är ju ett bevis på att jag har ett samvete där någonstans inuti min råbarkade själ, och det är det minsann inte många som har nu för tiden. tolerans har fått en helt ny betydelse på tal om sånt. För inte så länge sedan var det viktigt att ha tolerans till allting, hur man ska behandla människor, rättigheter osv. Nu är det snarare svårt att få stopp på alla vildingar som fått för mycket tolerans och tror att de kan bete sig hur som helst. bevare mig väl.
jag är svartklädd från topp till då, idag. bortsett från min vita halsduk. började undra om mitt undermedvetna sörjer något just idag. 1 december.. början på julhelvetet? japp, jag sörjer definitivt idag. Fråååååååååån det ena till det andra, jag undrar om det är värt att få blålila händer igen för att stilla nikotinbehovet som har ett slags diskoinferno i mitt huvud just nu. Det som är så hemskt med caféterian är att det är så jävulskt nära till glasdörren där alla står och suger på sina cancerpinnar. låt gå för den här gången scotty, stråla upp mig.
byebyebitcheeeeeeezzzzzz.
