it's a ventriloquist act

Har mestadels legat i min fars onepiece och dragit över film efter film. 
What's Eating Gilbert Grape kan få mig att gråta oavsett tid på dygnet.
Drack oändligt mycket te och lyckades laga en riktigt pangmiddag till mig själv.
Blev ledsen för att ingen kunde berömma mina annars icke-existerande matlagningstalanger.

Sedan städade jag i en evighet och det blev bara väldigt rörigt alltsammans.
Så jag drack ännu mer te medan jag sjöng en skvätt till keyboarden

som jag nästan glömt av hur man spelar på. 
Men det var Hellström jag spelade så i det stora hela gjorde det ingenting.
Det är värdsliga ting, keyboards. Akustiken dör innan jag vet ordet av.

Sedan dansade jag på min matta och somnade där en stund

Lyssnade på Markus Krunegård och Kristian Anttila och kände mig 

som en lattedrickandevegeterianhipster och saknade mina vänner.
Hittade min mockakeps i svart som alla hatar men jag och Bob Dylan

har ingenting emot den alls. Honom sjunger jag till när ingenting längre

vill känna sig vid.

Men jag har glömt bort hur det känns nu. Det får lov att bara vara bra. 

Förresten röker jag inte längre, fick höra att det är skadligt sådant där.
Nu skulle du sett mig D, jag har blivit så bra på att ta hand om mig själv.

Mvh Sjukling 53h i mina 37 kvm