it's a ventriloquist act

Sitter och kikar ner i min gigantiska tekopp med änglar på, det är min 4 påtår nu och jag njuter av varje klunk som bränner mina halsmandlar och hoppas förgäves att de skall stryka med i det skållheta kaffet men ack nej. Jag har ingen passande bild som kan måla upp dagens inlägg en aning, har ingenting som kan krydda till eller så, men jag har ju fortfarande orden och det kommer jag givetvis aldrig ifrån.

Jag spenderade min nyårsafton med finbesök från Gävle, fick den finaste kyssen på tolvslaget fastän jag aldrig riktigt brytt mig om sådant och jag dansade lyckligt runt på heden med ett stackars tomtebloss och svor åt raketerna medan jag förvirrat letade efter min grabb som stuckit iväg med min killkompis och resten är nästan oväsentligt, jag har fått de finaste första dagarna på året man kan tänka sig - i ur och skur. Jag vaknade upp på nyårsdagen bredvid pojken och efter många om och men tog vi oss till Åstol. 
Jag måste erkänna att det är så svårt att få fram orden och bilda meningar, jag pendlar från att knappa frenetiskt på tangentbordet till att stirra på mig själv i spegeln och förundras över vad jag ser när jag tittar in i mina ögon. Det blir så kantigt och fel att beskriva det på ett sådant tunnt och platt plan, men jag färgas så vansinnigt mycket på ett individuellt slags sätt , att någon kan få mig att må så genuint bra och ändå lever jag med min egen lycka likaså. Jag livnär mig inte längre på mina nihilistiska tendenser och introverta svackor, jag äter inte det döda djuret utan livnär mig på det levande omkring mig och är så helvetes lycklig att jag får vara där jag är just nu. 
Mer än så behöver inte sägas. 
Det är Mathildas tur att få vara lycklig nu.

Delar med mig av lycka och musik
BLOWJOBZ AND INDEPOP