04:22
Jag gillar inte tanken riktigt.
Låt mig få diskutera detta luddiga ämne när klockan inte är 4 på natten och ericas knä trycker mot min röv för att vi är mörkrädda och min man har obviously somnat ifrån mig.
Låt mig diskutera dethär vilken dag som helst men inte inatt. Excuse me ladies.
Hit them right between the eyes.
At vågmästareplatsen, kittys bed.
Har varit en aning frånvarande. Det vet jag mycket väl. Låter mina insjukna ögon och numera nyktra tillstånd säga det alldeles på tok för uppenbara. Alkohol, sömnlösa nätter och en påbörjad flytt. Om en vecka bär det av till en ny lägenhet, jag och mina vänner. Har packat ner mitt liv i stora lådor och börjar känna mig någorlunda redo, fast det är ju bara något jag intalar mig själv. Jag och E mot nya äventyr. Vi har köpt ett kg godis och spelar Skyrim och spyr på stormen. Vi trotsar ju den vare sig vi vill det eller ej.
Michelle, ma belle. Sont des mots qui vont très bien ensamble, très bien ensamble.
Var det du? Som fick den svarta tjejen med de fantiskt spännande flätorna i håret och den avancerade uppsättningen att gå fram till mig där på hållplatsen och babbla strunt och nonsens. Där jag satt med rinnande ögon och smink under dem. Där jag satt och förbannade mig själv för att jag aldrig var modig nog att prata om mina ordentliga problem förrän hon var borta. Så stod hon där, pratade på precis som en hysterisk Mathilda som vaknat på rätt sida. Hennes ögon när hon plötsligt stelnade till och pep "du har en spindel på axeln!" hur hon precis som jag inte skulle hjälpa till att ta bort den för alla pengar i världen utan vi båda stod där och skrek i glaskuren och jag panikslaget slängde av mig halsduken och slå på mig själv. Var det du som fick henne att gå just precis samtidigt som mig, så vi till och med skulle ta samma buss efter spårvagnen , till Hisingen ? Satt och pratade som två gamla vänner, pratade om jordens undergång , den skulle ju inträffat på min födelsedag i maj detta året.
- Bara Gud vet sånt. Säger hon förstrött.
- precis.
- tror du på den här illuminati-grejen?
- inte det minsta. Säger jag och vi tittar snabbt på varandra och ler.
Jag skall hoppa av , på vågmästareplatsen och vi säger hejdå precis som vänner. Som om jag skulle smsa henne imorgon och skriva "samma gamla Cafe som alla herrans år?" . Fast så har jag inget nummer , och det gör inte så värst mycket. Säger som håkan . Vi ses väl igen , "på någon spårvagn någonstans"
Det som förundrade mig mest när jag hoppade av, blev full och dessutom förföljd. Mina kinder var fortfarande fuktiga . Men jag grät inte längre , en främmande människa lät mig skratta och sedan gå iväg för att fortsätta kvällen trots att hon såg att jag var ledsen. Ändå satt jag hela kvällen, med nytt smink i ansiktet, alla ruskade mig om axlarna, drog ner mig i soffan och förhörde mig, gav mig öl efter öl, frågade vad som var fel. Hindrade mig från att gå.
Var det du, som såg mig och sände ett hopp? För om det inte var du, så var det inte ödet heller.
Låter hjärtat säga sitt (ordentligt den här gången) och sådant som irriterar mig.
Okej. När jag låter hjärtat säga sitt, så säger jag.
3 år , 8 dagar och en obestämd mängd timmar - och vi kan fortfarande prata om allting dygnet runt. Vissa saker som vi diskuterat varannan dag i de 4 år vi känt varandra. Andra helt nya, vardagstrassel, ångestfyllt, kärlek, lycka och hat. (Mycket hat på den senaste tiden, som vi ofta sitter och skrattar åt i slutändan) . Ville väl mest få det nedskrivet, försäkra er om det jag är försäkrat med. En livsförsäkring med en enda människa som vänder på mitt liv till det bättre. Det skall inte bli 100 stycken rader den här gången. Har varken tid eller fingrar för det idag.
När jag skriver 3 år tänker jag även på mindre roliga saker. Att från en natt till en annan inte vakna upp med sin bästa vän som viskar "Godmorgon Ismael" och smyger ut i köket för att fixa kaffe. Att i tre år har gått runt och undrat varför, vad var mitt fel och hur. Det här irriterar mig inte det minsta, sår fungerar lite så. En läkesprocess och en bearbetning. Men det som stör mig är folk som inte kan låta bli att gång på gång sticka hål på den här lilla bubblan man panikslaget försöker hålla ren och luftig. Ismael. Spinerette-covers. Gör min sjukdom till en livsstil. Och till råga på allt försköna mig själv i mitt helvete. Nu fick jag sagt det också.
Kommer massa bilder när min egna dator får för sig att fungera. Så länge får ni något gammalt!
Gammalt bokstavligt talat. Mina morföräldrar som inte är i livet längre. De finaste morföräldrarna i världen.
May the force be with you Erica Valentina Skywalker Battlemaster Alegria Lind.
En cheerup till Erica som sannerligen måste komma hem från sjukhuset snarast. Står inte ut med att vara en sköka helt själv, så mycket att göra! Nej, det där var inte sant. Sanningen är att jag inte gör mycket alls. Jag är antingen hos henne på sjukhuset. Eller sitter fast i den här smeten. På Åstol.
Anyways; Till ett Star Wars-freak instängd på dårhuset , från en annan på ett mer familjärt dårhus. Men du är utan en lightsaber att leka med, jag lider med dig. Jag nappade tag i denhär när jag låtsades vilja leka med mina brorsbarn och sa "kan jag få leka med den här?" . Jag fick ett tveksamt ja, och så sprang jag in på mitt rum och ställde möbler för dörren. Vad gör man inte för sin kära galning, ett par mil bort och ganska instängd? Jag och Johan kommer och räddar dig imorgon. Don't worry.
Anyways; Till ett Star Wars-freak instängd på dårhuset , från en annan på ett mer familjärt dårhus. Men du är utan en lightsaber att leka med, jag lider med dig. Jag nappade tag i denhär när jag låtsades vilja leka med mina brorsbarn och sa "kan jag få leka med den här?" . Jag fick ett tveksamt ja, och så sprang jag in på mitt rum och ställde möbler för dörren. Vad gör man inte för sin kära galning, ett par mil bort och ganska instängd? Jag och Johan kommer och räddar dig imorgon. Don't worry.
Finns ett par saker att längta till.
Flyttar in i lägenheten om mindre än 2 veckor. Jag åker till Stockholm snart för att få, och ge kärlek. Jag känner mig så svulten på kärlek att jag är rädd att jag kommer äta opp honom. Jag åker till London till våren, för att bo där och jobba på ett vackert franskt Café. Och jag hoppas att kärleken följer med mig dit för annars kommer jag bli tokig. Och att Erica checkar ut från the looneyhouse förstås annars lär jag hamna där med inom en snar framtid.
Flyttar in i lägenheten om mindre än 2 veckor. Jag åker till Stockholm snart för att få, och ge kärlek. Jag känner mig så svulten på kärlek att jag är rädd att jag kommer äta opp honom. Jag åker till London till våren, för att bo där och jobba på ett vackert franskt Café. Och jag hoppas att kärleken följer med mig dit för annars kommer jag bli tokig. Och att Erica checkar ut från the looneyhouse förstås annars lär jag hamna där med inom en snar framtid.
Så nu då ? Har en molande värk i magen, har precis fått ganska omskakande besked som jag inte kan berätta om. Det var väl onödigt att nämna , tänker ni då. Ni behöver inte oroa er, det får ni minsann reda på ändå ni som känner mig. Fråga bara. Herrejösses.
Tror minsann pojken min har tagit sig in och filurat på min design, buspojke. Men fint blev det, tack för den oväntade renoveringen. Är inne på min 6e kopp kaffe för ikväll, skall packa ner hela mitt liv i kartonger och plocka ner exakt 742 bilder på min garderob+väggarna och låter Morrissey och Cornelis Vreeswijk hjälpa till på vägen. May the force be with me.
Tror minsann pojken min har tagit sig in och filurat på min design, buspojke. Men fint blev det, tack för den oväntade renoveringen. Är inne på min 6e kopp kaffe för ikväll, skall packa ner hela mitt liv i kartonger och plocka ner exakt 742 bilder på min garderob+väggarna och låter Morrissey och Cornelis Vreeswijk hjälpa till på vägen. May the force be with me.
Bang bang, my baby shot me down.
Sitter ensam i lägenheten och önskar livet ur grannarna. Kanske inte till den höga grad att jag skulle ta saken i egna händer men ungjävlarna som konstant plingar på dörren och säger "Hej bajs!" och springer iväg. Nästa unge "Hej din fittmuskel!" och springer fnissandes därifrån. Sista gången gömde jag mig bakom dörren och hoppade fram och skrek "HEJ ERA SMÅGLIN!" och då började 2/5 gråta och dom andra skrattade och pep förtjust "JAG GILLAR DEN HÄR LEKEN! VI GÖR DET IGEN!!!!" - bitchez vart har ni era fascistoida föräldrar .
Har smugglat in två Crispy Chickens till Erica på sjukhuset, nöjd och glad smaskade hon försiktigt på dom bakom soffan, det gäller att se upp för de galna läkarna. Och se upp för galningarna i rökrummet också. Har nog tappat 2 godisar på golvet i ren diskordination, vet inte riktigt vart jag har händer och fötter idag. Råkade springa rakt in dörrlisten imorse, trampade snett på trottoarkanten och tappar godisar. Godis är bra att ha på fredagar, när man är sjuk och vill känna sig allt annat än ensam. Godis, film med mackan, Emanuela som kanske svänger förbi senare ikväll. För vet ni vad? Tänker minsann ta och bli frisk nu och då går det inte att springa ute mer, även om vännerna säger så.
Och där flög den tredje godisen ner på golvet, det blir att städa snart. Lägger ifrån mig godispåsen och tjurar på balkongen en stund. Min fot har tråkigt nog somnat och gör mig smått paralyserad vilket förhindrar mig från att ta den där bittra cigaretten, tror det är karman som talar. Imorgon åker jag till Åstol och då lovar jag att bjuda på en liten videoshow + ev. fotografering med min Nikon om inte muttan och pattan har tagit den med sig på deras roadtrip (Ja självklart flyr mina föräldrar landet när jag för en gångs skull kommer) Nog med bitterhet, är man sjuk så är man!
Utmaning.
Tror den här dagen kan bli ganska farlig. Jag har oroväckande mycket feber, men vänner som behöver mig. Jag har verkligen inte tid att tänka på mig själv idag. Först till Sahlgrenska för att ge Erica en blöt puss och ladda hennes telefon, sedan till Saronkyrkan för att låna pianot så vi kan öva på låten inför begravningen. Jag får en slags krypande känsla i ryggen när jag tänker på begravningen för jag gillar det inte, är inte särskilt rädd för döden men alla dess cermonier är lite creepy. Men jag måste hjälpa till. Med eller utan feber. Och jag vill inte gå ut ikväll, kan inte för febern. Men jag gör det ändå, nykter som en religiös man i 102års-åldern med en jävla massa kläder på mig så jag skyddar mitt kassa immunförsvar. För jag "måste följa med , du måste hjälpa mig." så jag har inte mycket till val. Men jag gör det mer än gärna för laget. Mina vänner det vill säga.
Med andra ord, som sagt, en ganska farlig dag. Men jag ska nog klara det här också. Önska mig lycka till. Det kan jag behöva.
Så här såg gårdagens försök ut att sminka sig i feberångorna. Tror ni det kan funka?
Inte jag heller.
Toothpaste kisses
Som om ni inte redan visste att det skönaste som finns är att stå halvblottad på balkongen för att avnjuta nattcigaretten i minusgrader. Nej inte riktigt, men jag behövde rasta konstnärskärringen inom mig vilket bara blir svårare ju längre jag är utan min Nikon, börjar bli abstinensartat nu. Fick iallafall uttrycka mig, och har rött läppstift på mig för första gången på en vecka vilket antyder att jag helt klart börjat trappa ner så att säga. De senaste dagarna har jag haft mitt oxröda på mig, men jag vill inte kalla det "rött läppstift" , kanske är det för att jag försöker inbilla mig själv att jag inte har rött läppstift på mig lika ofta. Gud vet vad jag babblar om.
Och sista bilden. Asken var min mormors när hon levde. Jag minns att hon haft den ända sedan jag var liten, och varje gång hon skulle ut och ta ett bloss tittade hon på oss och sa "Nej. Nu ska jag minsann gå ut och plocka lite blåbär." Vi frågade ofta om vi fick följa med ut och plocka blåbär med men det fick vi självklart inte. Jag ärvde faktiskt den efter begravningen, och jag håller den mycket kärt.
Tänkte smörja in min ena näsvinge som har blivit röd och irriterad, jag har haft många andra bittra symptom under tiden sedan min förkylning bröt ut för ungefär 19 år sedan. Tänkte köra lite zigenarliv dreaming och fly till London om några månader, bo nästan gratis hos min chef och jobba på ett Franskt Café som heter Pret A Manger, tatuera en stor jävla tatuering och annat busigt. Det där är en dröm, men det där med jobbet och boendet är faktiskt sant. Jag och Emanuela tar snart över London, och fort kommer det gå.
Hörru du! Du ja. Du med de vackra ögonen och den tunna överläppen. Ska vi bli ihop? Ja visst ja, det bestämde vi ju för tre år sedan. Grattis!
Jag nämnde igår att jag skulle visa mina kläder. Pja jag kom sliten hem till Emanuela med min rödbrunaktiga stickade tröja och ett par fashionabla* haremsbyxor med något smått psykedeliskt mönster på. Jag satt där med ett omålat ansikte och förfärlig huvudvärk och drack kaffekopp efter kaffekopp och tog mig friheten att krypa ner under täcket, en begynnande feber kom smygandes. Jag fick låna en klänning på obestämd tid som jag sedan föll ganska hårt för. En svart lång sammetsklänning, jag såg ut som ett tält. Knöt ett band i midjan och hissade upp den och det blev hur bra som helst. Det händer inte alltför ofta att jag säger så om mig själv, har en tendens att se ut som en gris i vad jag än klär på mig, men jag kände mig faktiskt riktigt tjusig.
Följde med min vän till östra sedan fick jag själv smaka på't men efter många om och men hamnade jag i stan trots min feberfrossa för att vara med Emanuela och David. Idag bjussar livet på inte mindre än kaffe, cigg, Tekken5, sjukhusbesök och en dusch någonstans däremellan och för att inte tala om KÄRLEK. Känner mig inte alltför aktiv, jag måste kurera mig så jag kan fly till Stockholm. För vet ni vad? Idag har jag och Markus varit förälskade och enade i tre hela år. Ett grattis är det minsta jag begär. Gatan heter Julianska, blombud och choklad kan hängas på dörren ,tack!
Jag älskar dig något otroligt pojken min.
*Fashionabla, såg oroväckande mycket ut som en hipster där jag stod i Angered Centrum med mina brallor.
Martyr på morgonkvisten.
Jag håller med er. Är hon inte frisk? Har hon vaknat innan minst 14.00 ? Är dethär ett skämt ?
Nej mina kära imbecilller. Detta är inget skämt. Blev väckt av ett jävulsting kallt väckarklockan, tidigare än Jesu födelse om ni frågar mig. Hade ett akut sjukhusbesök och har suttit fast i denna smet fram tills nu. Nu har jag tillochmed hunnit vara på arbetsförmedlingen . Jag börjar undra om jag börjar bli galen . Jag lyssnade tillochmed på Micke igårkväll, han tyckte jag skulle vakna 7 varje morgon och inhandla en kalender. Är det jag som är galen eller världen som är sjuk? Ja du kapten röd, jag börjar undra lite. Nu ska jag iväg till Angered (galenskapen sitter i märker jag..) för att skänka lite kärlek till Emanuela, högsta prio. Ikväll blir jag nog av med min utrustning från el hospital. Imorgon är en stor dag! Tänkte sälja en del av min bristande förmögenhet och köpa en biljett till stockholm. Home is where your heart is! Ni kan få se vad jag har på mig sedan , perversa jävlar.
Love and rockets !
rainbow faces
Se nu så jag har gjort va! Markus gjorde en fin design till vår nya blogg, efter att han hjälpt mig flertalet gånger att ändra på min design (och kinkiga lilla Mathilda blir ju aldrig nöjd) så sprang han iväg på äventyr, och jag tog vår design som vi har på den gemensamma bloggen. De som är intresserade av att kika in på vår blogg får säga till så lovar jag att ge er en bedömning.
Love and rockets.
Love and rockets.
PASS OPP!
Som webbmaster får man ge sig själv rättigheten att publicera... bilder.
I am the captain of my pain, tis the bit, the bridle, the trashing cane, the stirrup, the harness, the whipping mane, the pickled eye, the shrinking brain.
Jag försöker övertala min pojke att hjälpa mig med designen här på bloggen. Och nu när jag berättat det för er så kan han ju inte med att säga nej. Eller hur mackan? hihi.
What's so bad about being missunderstood?
Kära ni. Jag skulle gärna vilja säga "Förlåt för dålig uppdatering" eller möjligtvis "Ursäkta mig för att jag levt livet ett tag, i'm busy living" men nej egentligen inte. Jag har varit väldigt upptagen med att skjuta ner mina luftslott i en berusad sinnesstämning. Först och främst har jag varit på Åstol som ni vet, landade hos Jessica och barnen ett par timmar, det var så skönt att bara slappna av och vara hos mina favoritmänniskor. Jag for till staden igen och levde loppan, Palle fyllde 20 år och vi firade honom ordentligt på lördagen efter en helgalen fredagkväll på andra lång. Jag blev nedstänkt med vatten och jättefull under borden med en sjöman. Vi drack sambuca och sprang runt som tokar och bekanta råkade jag trilla in i varannan minut så jag lyckades bli väldigt förvirrad under kvällens gång. Jag fick iallafall med mig 3 pojkar hem och placerade dem i varsin säng och kröp sedan ner i min egen och somnade. Blev väckt med kaffe på sängen som fick mig att överväga anlitning just för morgonarbete som kaffekokning, diskning och cigarettsällskap, hade inte suttit fel. De tre pojkarna var självfallet Emil, Nicolas och Palle som tre fulla små troll och jag blev genast sådär mammig som man kan bli ibland.
Bilderna nedanför redovisar en mycket liten del utav allt som händer och har hänt. 1. Palles födelsedagsfrukost jag desperat slängde ihop utav i princip det enda som fanns i vårt kök. 2. Ett nyvaket födelsedagsbarn som är redo för äventyr. 3. Efter min sjuka karatefylla i fredags kände jag att jag behövde ta ett bad innan party nr 2 , badvattnet var helt rosa och jag tog mig friheten att låna min systers sambos badanka nu när jag är ensam hemma och så vidare. 4. Den omtalade badankan i det omtalade rosa vattnet. 5. Jag var inte den enda som var snorfull igår, även emil som efter en stund utomhus tog på sig brillorna och trodde han var så full att han förlorat synen. Vi skyllde på all Elk. 6. Jag och Oscar var oförskämda mot den stora jätten som däckat och klängde på honom när folk tog kort, aja baja!
Bilderna nedanför redovisar en mycket liten del utav allt som händer och har hänt. 1. Palles födelsedagsfrukost jag desperat slängde ihop utav i princip det enda som fanns i vårt kök. 2. Ett nyvaket födelsedagsbarn som är redo för äventyr. 3. Efter min sjuka karatefylla i fredags kände jag att jag behövde ta ett bad innan party nr 2 , badvattnet var helt rosa och jag tog mig friheten att låna min systers sambos badanka nu när jag är ensam hemma och så vidare. 4. Den omtalade badankan i det omtalade rosa vattnet. 5. Jag var inte den enda som var snorfull igår, även emil som efter en stund utomhus tog på sig brillorna och trodde han var så full att han förlorat synen. Vi skyllde på all Elk. 6. Jag och Oscar var oförskämda mot den stora jätten som däckat och klängde på honom när folk tog kort, aja baja!
Så låt mig säga att , nej. Jag lever inte livet för fullt, jag velar mest runt som en barnunge men jag behöver ju värmen och kärleken från mina vänner, men inte alkohol. Så jag ska ha en vit månad, och fortsätta på veganspåret, tror jag kommer må jättrebra. Rensa kroppen rensa kroppen. Nu ska jag klä mig som en prinsessa och dricka te med Erica, sedan ge Emanuela den största kramen i hela vida världen. Änglasyster.
Hata mig fort, älska mig aldrig. Jag bär på ett Lejonhjärta - det lämnar mig aldrig.
Det är fint att vara på skattjakt när man vet vart man ska leta. Jag är tillbaka på Åstol. Vardagstristessen, veckodagsångesten, ansvarspanik. Vad gör man?
Man smyger barfota iväg mitt i natten, tar av hänglåset som håller sjöboden stängd, och här börjar skattjakten. Hittade en sådan kollekt formad som en jordglob för att vi i Söndagsskolan skulle kunna peka ut vart de svältande barnen bodde och pratade om hur synd det var om dom som aldrig fick gå på söndagsskolan och lära sig om Jesus. Jag stoppade en ungefärlig tredjedel utav min veckopeng varje söndag i den jordgloben. Vem är det nu som är utan mat och pengar, va? Tänkte spara den och sätta den i hallen där man kommer in och be folk lägga en tredjedel utav sina besparingar och peka ut vart jag bor.
En kärleksnyckel hittade jag också. Min pappa har nog allting i hela världen egentligen, han är lite som jag. Han ser värde i skrot och prylar, för charm är ju också ett värde. Det sa min mormor till mig när jag var 8 år, lönnfet och beklagerligt ful. "Charm har också ett värde, men inte lika uppskattat som perfekta kvinnobröst eller dyrt vin" jag suckade djupt och då sa hon
En kärleksnyckel hittade jag också. Min pappa har nog allting i hela världen egentligen, han är lite som jag. Han ser värde i skrot och prylar, för charm är ju också ett värde. Det sa min mormor till mig när jag var 8 år, lönnfet och beklagerligt ful. "Charm har också ett värde, men inte lika uppskattat som perfekta kvinnobröst eller dyrt vin" jag suckade djupt och då sa hon
"Och vet du vad, man blir bara fulare med åren!"
Ja det hade hon alldeles rätt i , min kära lilla mormor.
Nu ska jag höra ifall Pontus vill dela nattens sista cigarett med mig, husen ligger ju trots allt ganska tätt här på Åstol.
Nu ska jag höra ifall Pontus vill dela nattens sista cigarett med mig, husen ligger ju trots allt ganska tätt här på Åstol.
Låt mig berätta om den fantastiska kärleken.
Alla har nog upplevt den. Blivit bränd utav den. Blivit berusad av den. Legat sömnlös pågrund av den. Låt mig förklara hur det känns att ha privilegiet att vara med den finaste pojken i hela världen. Några dagar innan min 19-års födelsedag gav han mig 100 rader med ren och skär kärlek, killen som alltid sparar på känslorna till den brinnande stunden. Jag önskar jag kunde få ner all min kärlek till honom på ett papper. Jag har verkligen försökt , likförbannat slutar jag alltid pågrund av min fula handstil eller kantiga ordval. Ingenting låter fint nog, ingenting verkar komma att betyda lika mycket som kärleken som pyr inom mig. Hela veckan har varit en sömnlös utopi. Inte fylld utav mardrömmar och lakan som snirklar in sig i mig utav ångesten som sitter i väggarna. Aldrig i mitt hela liv har jag mött en så intelligent, vacker och charmig pojke, som fullständigt får mig helt lamslagen utav kärlek minst en gång om dagen. Han har den inverkan på mig att jag lär mig någonting nytt varenda dag. Jag lär mig att älska mig själv oavsett vad för något som får mig att vakna på fel sida, han liksom rätar ut min rygg och ber mig gå som en stolt människa. Och jag försöker för mitt liv att göra detsamma för honom. Pojken som vänt på mitt liv till det bättre.
Låt mig förklara hur det är att vakna varje morgon och inse att man har en bipolär sjukdom man vet att man kommer vakna upp med varje dag för resten av sitt liv. Det är alltid femtio procents chans. En bra morgon, eller en dålig morgon. Inget mellanting accepteras. Maniska depressioner krävs oftast inte särskilt mycket för att vända tillbaka till en bättre/sämre sidan bortsett från anfall som är fullkomligt omöjligt att göra något åt annat än att ta sig igenom det. Men att vakna med ett sms från min superhjälte, eller ett telefonsamtal får mig att stå upp på morgonen, bra som dålig och dricka mitt morgonkaffe svart med en cigarett vid sidan om, försöka pilla i mig något som skall likna en frukost och där börjar dagens process. Ett liv utan min kärlek i närheten, men i huvud, mage och hjärta. Ett hjärta som bultar frenetisk av lycka och längtan, en mage som kittlas när det piper till i mobilen med ett sms som lyder att vi snart ses och lever lyckliga, ett huvud som ihärdigt går igenom alla kärlekstankar, sorterar dem väl och får en att orka några dagar till, utan sin käresta bredvid sig. För jag antar att det är just så, precis som han skrev för ett halvår sedan, några dagar innan min födelsedag och även "den stora undergången" som hade profeterats ut i media som inte alls stämde.
Distans är bara ett test för att se hur långt kärlek kan resa.
Det finaste utav allt är säkerheten jag känner. Jag är en tjej som gillar att gå ut, jag är ingen klubbtjej. Jag gillar att sitta på krogen med bra vänner och ha en fin tid med mina vänner. Mina vänner gillar att ragga, de får oftast med sig någon liten stackars tjomme med sig hem, och när min sista spårvagn går spatserar jag längs andra lång eller på andra fina ställen i göteborg själv och mina vänner har en famn att värma sig i . Vet ni ? Jag kan inte vara gladare över att gå hem berusad av alkohol, och berusad av värmen utav pojken i mitt huvud, hjärta och mage. Kropp och själ, kropp och själ. Kommer någon pojk fram till mig på krogen och vill bjuda på ett glas tackar jag vänligt ja, kramar ger mig ingenting men att hålla en intressant dialog över en öl eller ett glas vin är riktigt roligt. Sedan går jag hem och ringer min kärlek och lägger mig alldeles pirrig och glad i kroppen.
Det är så enkelt att tankarna flyr iväg till ett par vackra ögon, det fina lockiga håret och smala läpparna. Det dämpade fnisset i telefonen när jag pratar om strunt och nonsens, när jag råkar säga "surrikatmamma" istället för "surrogatmamma" och när jag berättar vad jag drömmer om, vill bli eller varför jag är så tokigt kär i den bästa superhjälten i världen. Låt mig berätta lite specificerat varför jag älskar den här mannen.
Han får mig att skratta hysteriskt utan att han ens fösöker.
Han är den vackraste människan jag någonsin vilat mina ögon på.
Han får mig att skratta hysteriskt utan att han ens fösöker.
Han är den vackraste människan jag någonsin vilat mina ögon på.
Han är full utav kärlek och orkar med mig när jag är som värst.
Han får mig att känna mig så vacker.
Han har vackra ögon.
En tunn överläpp som är så söt så jag avlider.
Han är allt jag någonsin behöver.
Vill återgå till ämnet kärlek utan att fylla mig själv med högmod. Jag kan inte för mitt liv trots all den kärlek han ger mig, förstå att han vill ha just mig. Mig av alla vackra, iögonfallande flickor. Tror jag till 80% inte förtjänar den här människan, vi har haft våra tvister, jag har gråtit mig sömnlös fler gånger än jag kan minnas, jag har varit för envis för att förstå att jag gör fel och det har nästan lett mig ner i graven. Men jag har förstått att kärlek kan inte vara en vikt man bär, man kan inte bära varandra och kan inte låta en göra ett jobb för två. Men faller en kan man luta sig, faller båda blir vi en pelare och tar oss upp tillsammans. Hur beskriver man min vackra skåning enklast?
Han älskar att spela spel, om han förlorar - vilket han aldrig gör (förutom ifall han skulle spela wordfeud med mig men det vägrar han för att han skulle aldrig klara att förlora mot en tjej!) så blir han jättetjurig och det är fantastiskt gulligt.
Han lyckas alltid få någon smygcrush på mina manliga vänner och dessutom min pappa. Oftast bara för att retas med mig, och på något galet sätt gör det honom vansinnigt charmig.
Han är helt tokig i lösviktsgodis, och en myskväll enligt honom bör se ut som så att jag väljer filmen så han kan berätta vilket dåligt val det var på ett retsamt vis, en påse med godis och en himla massa pussar, kramar och te.
Han skulle förmodligen dö för att få pussa Anders och Måns, och få dejta han som pratar i Halv Åtta Hos Mig. Eller att få hångla med Morrissey. Eller hela bandet Bob Hund. Eller Pappa, förstås. Ja ni förstår nog grejen.
Han brukar kalla mig Tildisen vilket enligt mig är det mest fruktansvärda smeknamn i hela världen, mina syskon och pappa brukade kalla mig det som liten och jag blev så vansinnigt arg. Detta råkade ju självklart han få reda på och missar inte ett tillfälle att kalla mig detta såfort jag blir grinig.
Ni kanske förstår vad jag försöker åstadkomma. As i write inser jag att 100 rader är inte omöjligt. Det kommer aldrig på långa vägar kunna bli lika fint som min pojke skrev, men ett försök är bättre än att låta det vara osagt. Du förtjänar det här. Nu slutar vi nämligen prata om min kärlek i tredje person, nu vill jag tala bara till dig.
Du, Markus Sundelin är den mest fantastiska människa jag någonsin träffat. Du sitter på pediestalen hur liten du än känner dig ibland. Du ser inte kronan på ditt huvud, ingen berör mig som du gör, ingen rör mitt hjärta så som du gör och ingen kan på något sorts vis bytas ut mot dig. Om några dagar så är det vår stora dag, din och min, vår, bara våran egen. Då ses vi och allt utöver det är så överflödigt att jag inte kan beskriva det med ord. Du är så attraktiv, vis och skärpt. Du vet allt och ingenting, och det du inte vet det lär du dig. För dig är ingenting omöjligt. Om vi så skall gifta oss i Afrika och adoptera en kines eller vad för galna planer vi haft med åren. Om du så skall krypa upp till pappa om nätterna när vi bråkar och lägga dig och skeda med honom och putta ut morsan. Om vi flyttar ihop bara du och jag och klistrar upp polaroidbilder över hela väggen ovanför sängen för att det är fantastiskt fint. Eller om du hjälper mig att välja kläder för du tycker du har en tjusig klädsmak och vet vad flickor tycker om. Att du är sådär på låtsas arrogant och ytlig men egentligen är du den mest genuina och varma människa som någonsin kommer existera.
Att du proppar mig full med kärlek och att jag får vara din flicka och du vill vara min pojke. Att en hand kan passa så bra i en annan ungefär som glasskon och Askungen. Att jag egentligen bara är en liten askunge men du gör mig till en prinsessa. Det är kärlek för mig, och om min vilja går igenom så vill jag göra allt det där för dig, som du gör för mig. Om inte mer, hur det nu ska gå till. Kärlek stavas med sex bokstäver och det är Markus, klyschorna tar över hela det här inlägget, det rör mig inte i ryggen. Klyschor är ett ord kärleksbittra människor kom på , hjärtekrossade människor. Tro mig jag vet, jag har också varit sjukt bitter på kärleken. "Get a room" är en mening som kanske överanvändts i det verkliga livet. Fram tills jag hittade dig. SÅ jag tänker inte spara på klyschorna, för det är inga klyschor. Det är hjärtslag i verbala former bildat till meningar för att kunna förklara allt jag känner inom mig, för att få dig att förstå att svart är ingen färg det är så man känner sig, du lyser med regnbågens alla färger och gör mig alldeles varm och pirrig inombords. Jag brukar ofta leka med tanken hur mitt liv skulle vara om jag aldrig hade lärt känna dig. Det gör till en början illa till mods, men ovissheten kommer sig smygandes och då inser jag att jag hade fastnat i mitt förra liv som var bitter och utmätt. Men jag hade inte saknat det jag aldrig sett. Därför vet jag att det här är så rätt, utan att jag kan veta det. För vem kan veta allt? Kärlek är 3 år och framåt förevigt av allt du någonsin kommer att behöva för att överleva. För jag har så många gånger undrat hur jag skulle klara mig utan dig. Tills jag förstod att det behöver jag inte oroa mig för.
Framåt förevigt kissen, du är allt jag någonsin drömt om.
No one laughs at God on the day they realize that the last sight they'll ever see is a pair of hateful eyes. (Regina Spektor - Laughing With)
En hel del nostalgi må ni tro. Sådant kan behövas ibland, även fast det svider lite när man ser hur allt har blivit, när man minns hur man drömde om att det skulle bli. Men det är mycket nya människor. Bra människor. Det är nya namn varje dag, nya leenden och ögon fulla utav liv. En lägenhet att flytta in i om ca 3 veckor och vänliga själar som hjälper mig bygga upp ett hem. Mitt hem.
Igår tog jag och ett par gamla vänner ett glas på Hagabion med Carl och Henning , vi blev ett par stycken tillslut. Vi drog vidare till vårat stammisplace Sejdeln och kvällen har många slut. Imorgon ser schemat ut som så att jag har 10 CV att skicka ut, ett socialmöte att infinna mig på och en Tjörnexpress att sitta på utan att avlida. Åstol och Christine är väl planen, torsdagen spenderas med en kaffekopp hemma hos Jessica och barnen, några utav de finaste människorna på denna jord.
Med det vill jag nog säga att det är dags att låta kudden få sin nattliga salivdos och trösta mig med att det äntligen finns kaffe i kaffeburken, och pincetten upphittades idag så mitt enorma ögonbryn delats på två igen, tack och lov.
Vart är kaffet ?
hej mina fina imbeciller, dags för uppdatering. det är tröttsamt men någon måste ju göra det.
1. Det är måndag, jag var snorfull igår och idag känner jag mig allt annat än rockig. Det hindrar dock inte socialen från att tvinga mig innanför murarna och till de där sadisterna som kallas sekreterare och psykologer
2. Igår lyckades jag springa in med cigaretten på Kingshead , jag tvingade min vän kyssa sitt ragg för kvällen genom att säga till henne "gör inte du det så gör jag det" och med det som kommando löd hon , så...(se punkt 3)
3. antar jag att mina vänner tror jag en harlot som stjäl ragg och vänstrar med the love of My life, min pojkvän.
4. Självklart är det inte så illa. Men det var ändå lite kul att ni trodde på min bitterhet. Ingenting går upp mot mina vänner och min fina prins ifrån Skåne.
5. Jag beter mig ohjälpligt som en liten barnunge tragiskt nog, jag gnäller och gnyr men till skillnad från normala bebisar lever jag inte på mat och sömn, snarare tvärtom. Tror min mamma bytte vällingen mot brännvin i nappflaskan.
6. Jag är så ful att jag skulle behöva tas in för behandling.
7. Om någon skulle se mig nu hade jag nog fått en gratis remiss till plastikoperation med en gång.
Här hemma råder det för en gång skull inte rena dagisandan. Min storasyster + galen sambo är bortresta så det är otroligt lugnt för tillfället. Jag är förvisso på samma mentala nivå som en sent utvecklad teletubby och kan inte hitta min pincett, därav kan jag inte förbarma mig över mina kära ögonbryn. Mina säger jag , men egentligen har jag bara ett enda som sträcker sig tvärs över hela pannan.
Jag saknar Christine. Hon har dubbelkomiskt värde eftersom hon dels är bor i Norge men att hon också kan bli groteskt ful på bild (detta är ingenting jag bildiskt kan vittna om för jag har aldrig tagit en sådan ful bild på henne....) Men jag kan långt inom mig komma ihåg att en sådan bild existerar.. När man ser denna bilden så inser man att hon borde gå på specialskola för trögtänkta. Hon hade kunnat vara min intellektuella motpol, om det inte vore för att hon föddes 1 år och 10 h före mig och ett år är ett ganska bra försprång om man tänker efter.
Det är verkligen dags att gå upp ur sängen, det har redan börjar bli mörkt igen. Har självklart missat mitt viktiga möte också. Far ända in i baljan.
Nedan ser ni mina nya skor också, jag kan gå igen och jag mer eller mindre älskar skorna! Sök så ska du finna som allsmäktige härskaren i himlen sa , tänkte testa den där knacka och skall dörren öppna sig nu. Behöver plinga på grannen och låna kaffe , annars blir jag aldrig normal!
Påven, knarrande kyrkbänkar och en tjutande orgel
Har precis upplevt mina första och sista tio minuter på en katolsk mässa. Det var nästan lika läskigt och humoristiskt som när min brorsdotter Jennifer började skratta på mormors begravning.
Håller mig till att servera kaffe och kaka spanska pensionärer istället , köket är min kvinnoposition trots att jag så sent som igår blev kallad feminist. Nenene, någon måtta får det vara på galenskapen. Har avklarat söndagstristessen. Imorgon ska jag byta mina skor till ett par som inte känns som en guidad tur i helvetet. Oj, jag sa helvete i kyrkan. Kära hjärtanes.
Please please please.
Ingen kan stoppa mig sålänge jag inte stoppar mig själv. En lista med saker jag gör fel med en baksida - en lista med saker jag gör alldeles rätt och riktigt.
Nu är det dags att leva lite till, älska lite mer, drömma en gång till. Det får göra ont, det får kännas alldeles helt fantastiskt bra.
Ju mer de spottar på mig desto snabbare kommer jag blomma.
Det är precis såhär man skall spendera bakisnätter. Kopiösa mängder kaffe och American Dad. Och min älskade Markus också , såklart. Jag är tillbaka här, om Jessika någonsin lärde mig ett jävla skit så var det minsann sista gången vi pratade. Jag lärde mig av hennes misstag. Man kan inte fly från gamla vanor genom att byta stad - i mitt fall bloggadress. Man bryter dåliga vanor, inte fan ska man fly från dem. Dåliga vanor är lite som demoner. Även om man flyttar så kan de förfölja en, enligt fanatiker och allmänt pålästa eller erfarna människor. Kill the demons and break the habits. Det var väl inte så himla svårt. Ju mer de spottar på mig desto snabbare kommer jag och blomma. I stunder som dessa är jag glad att vissa människor visar sig vara en rejäl hög med bajs, det får mig att växa flera centimeter när jag inser att jag aldrig vill bli som dem.
Peace out vindruvsgalna människor, jag är tillbaka.
