Follow @hybrishoran

Emanuela Shitdick, pop my cherry.


På beställning. De där stunder där man känner på sig att det ekar som ett hungrigt kylskåp här på bloggen. Kör en snabb revy av gårdagen men gör misstaget att nämna namn som inte hör till vanligheten. Det är nu jag borde gå igenom det onyktra arkivet ifrån gårdagen och rabbla upp alla namn från igår (inklusive korvkillen för han förgyllde dagen lite när vi insåg att krogarna stängt) - men. Nej. Detta inlägget kröner jag till Emanuela chitic som blev så förolämpad av att inte finnas med i min magra summering från igår. Jag och Emanuela möttes på 9an och hoppade av på stigbergstorget. Musikens hus hade inte öppnat och en blandad bitterhet (läs nykterhet) och att jag inte stod på listan och hundra riksdaler i inträde kändes lite väl saftig för en fattigunge som mig. Men vi satte oss på en bar med allt för mycket 50cent och allt för mycket gamla män som kommenterar att vi klädde av oss ytterkläderna varpå det genast började koka nere i deras kostymbrallor. Sorgligt nog förmodligen en av deras stoltaste ögonblick i deras tragiska 40 årskris.

Under cirka fem minuter händer det en jäkla massa bra grejer. Rebecca skriver upp mig på listan och Emanuela fick glada besked från le telefonos. Vi for iväg tvärs över gatan någorlunda tipsy och sen dansade vi. Hela kvällen.

Nog om igår. Tillägnat Emanuela inkluderar också lite smicker och vardagsglitter. Hörrö. Du vet att jag är fett dålig på att ge komplimanger och vara snäll överhuvudtaget, men mitt tappra försök kanske kan resultera i något annat än misär och elände. Du är en syster , verkligen. Du är så vacker och på alla möjliga plan smartare än mig. When i think twice, då tänker du till 4 gånger till. När jag får erbjudandet att hoppa från en bro så tar du tag i mig och säger "eller? du tror inte du förtjänar mer än sådär?" när folk har lämnat mig med skit upp till armbågarna har Göteborgsoperan, cigg och tjöt alltid varit där. Och hur mycket vi än jiddrar och hur homofobisk du än är så skall du alltid hålla på och pussa på mig som om jag vore ett litet barn. Vilket jag, innerst inne, självklart är.

Jag älskar dig Emanuela, du är en av mina bästa vänner och en dag kommer en kille som gör reklam för tandkräm komma fram till dig och säga "du, du där! Du ja. Vi kan jobba ihop, arbetskamrater with benefits. Typ gifta oss. Om du vill? Jag är inte killen som är ett svin, och så hatar jag lövgärdet så jag köpte en stor villa ute på västkusten som jag tänkte vi kunde bo i. Titta på havet och låta våra perfekta tänder reflektera solkatter mot havsytan. Men bara om du vill? Jag är ingen hasty Guy men om du någon dag vill låta mig pop your cherry så är det helt okej för mig. Det är väl sånt man gör, när man är kär?"


Its hard to Dance, with the devil on your back. So shake him off.


Jag låg fullt påklädd, sminkad , mina fötter pryddes av två vackra skor. Problemet var att jag låg under mitt täckte och förbannade mig själv på alla sätt och vis. Men efter lite övertalning tog jag mig ut i vinterkylan och mot bussen. Musikens hus, Otto var dj och folk jag inte träffat på jättelänge var där och jag kan inte minnas ha varit så genuint glad på väldigt länge. Ericas mamma var där och lärde mig dansa med brösten, på äkta ryskt vis. Vi tog oss till andra lång efter en rad olika drycker och sedan på en efterfest hos Eskils kompisar som vi träffade på gatan, och hembryggt vin och uckele kändes behagligt. Jag och Rebecca trillade hem vid 5-tiden och somnade någon gång därefter.

Idag kommer Fredrika. Jag behöver hennes energi i min bakfylla, tro mig. Om det är någon som botar baksmällor så är det Fredrikas dialekt och absurda, oförskämda och hysteriskt roliga skämt . Så vi blir förmodligen ett gäng ikväll, häng på vet ja.

Annars ? Har precis tagit ett långt bad och streamat film och druckit kaffe i badkaret. Ett ägg och juice hade inte suttit fel men min ekonomi har fallerat och nu väntar jag mest på att få jobba. Ett fik på andra lång blir det, börjar i januari!

Mer om det ? Nej. Jag är nog rätt färdig. Fjanton kommer kanske över senare och jag börjar planera väggmålning och inredning i mitt eget huvud, måste bara anlita bra pojkar som kan måla åt mig och Erica.

Väl mött. Love and rockets.


Nightly updates


Confessions. Jag är en sucker för serier och det är jul nu. Jag har sett en hel serie och jag önskar jag var någon helt annanstans nu. Godnatt peeps.


I am the captain of my pain, tis the bit, the bridle, the trashing cane, the stirrup, the harness, the whipping mane, the pickled eye, the shrinking brain.



"Det finns ett ord för vad jag lider av, men jag har glömt det nu" och lite "Yes, but you’re no poet man, you just want everyone looking at you , so I’ll show no frown." Det är jul, och jag kommer på det nu ute på en öde ö med en kaosartad familj, en migrän och julklappar. Dagen innan tillochmed. Jag ska vara helt ärlig. Det var inte magiskt, jag har stängt in mig på gästrummet för att dämpa migränen. Skall ta en tupplur efter det här också. Och så skall jag visa er lite bilder.

Jag får mina julklappar imorgon, men ändå snubblar jag över kaskader, mastodonta högar av leksaker. Barnen är inte ens bortskämda, men ändå ligger det saker överallt. Nåja.



Har ett monster under sängen också. Som säger att jag inte förtjänar någonting.

Well I see Jesus and Judas making love now of couse, and all the roman emperors hanging up their horse. And I see no point in landing. I see no need to learn from the day we lifted we know we'll have to burn

Fick äran att fika med min pappa igår, vi satt och tjötade, drev med folk. Tittade på saker på marknaden, hans vänner som uppenbarligen inte har några begränsningar i kvantitet (det vill säga jag tror han har vänner så det räcker för 100 år) och pratade om julen. Det är ganska lustigt faktiskt, har inte ens tänkt på julen. Vet att jag åker hem på torsdag, för att fira en slags jul men jag kan inte riktigt se det framför mig. Inget cyniskt eller så, fast det är väl lite det också innerst inne. Jag vill egentligen bara glädjas över allt omkring mig, fast utan att låta bitter eller så, men hur mycket finns det kvar?
Iallafall, mina sista dagar i Göteborg skall jag:
- Undvika stan till den kraft jag kan (stora folkmassor får mig att svimma och kräkas, och julhandeln är känt för att ha de effekterna på mig)
- Idag kommer Åsa förbi med en julklapp i form utav en röd sammetskjol (Jättesöt, ni föstår inte förrän ni får se en bild.) Så vi ska klä upp oss och ha teparty vid mitt köksbord.
- Imorgon skall jag och Anton gå på bio och sedan skall jag packa för ett par dagar på Åstol med jul och hela köret.
- Klämma ner röven mellan två barn i bilen till Åstol, lyssna på en barnakör som skriker "banan" i 1,5h . Focking aye.
- Nu? Tills Åsa anländer skall jag titta på tredje Star Wars-filmen och dricka upp mitt morgonkaffe och ge er en liten bildbomb från december (mycket utspätt men fortfarande; ta det för var det är)
I was blue för jag sminkade mig till Mirchas begravning, och jag var lite ängslig.
Köpte en klänning till Emanuelas födelsedag för visst måste man vara fin då
Monki 400 pengar minsann.
Första natten i lägenheten så bjöd vi in Frodo, den kortväxta norrlänningen för att vi
utnyttjade gratis arbetskraft - bära lådor. Tack Daniel! Och Annis och Anton pryder numera toaletten.
Jag var full, som alla andra nätter och visade mina Captain Claw-talanger. Och stirra som en
mentally challenged native american.
Rakhyvelsmassaker och en tripp till Liseberg med brorsbarnen, skitungarna vann ju allt så klart.
Drack och sov, bakismorgon med fötter och sovande varelser. Kan minnas att jag luktade lite
väl mycket på korken den kvällen, blev nästan påkörd av en bil och så vidare, det vanliga!
Olivia och Skutt kom över på kafferep och Skyrim, vi höll oss med andra ord sysselsatta
i ganska många timmar.
Sist men inte minst, helgen spenderades hemma i lugn och ro. Med en flaska vin och berusade
samtal om allt och ingenting. Det får vara så ibland. Frukosten därpå blev samma som alltid, bakis
eller ej - Ett ägg och ett glas apelsinjuice.
Så säg mig. Hur kan det ha tagit mig 7h att blogga just idag? Åsa kom innan jag blev färdig på grund av ett döende internet, har hunnit ha tebjudning och välta över en hel tekanna i knäet på lilla Åsnan, sprang till Willys och fick inhandlat mat också, bra jobbat om ni fråga mig, en stor insats på en vanlig torsdag. Har fått kjolen också, så söt så jag nästan avlider. Gayness is a thing of mine i'm afraid men det är väl inga ovanligheter där inte. Nu skall vi spela in lite musik och sedan kommer Erica, Elias och Anton vad jag har förstått. Här behöver man inte planera, folket trillar in automatiskt.

Jag är inte trasig , jag behöver bara se upp vart jag går. Se upp för snaror, fällor och grävda hål.


Jag är tillbaka innanför hitlerjugend , mimers hus cafeteria då jag hämtat upp målningen utav Emils flickvän. Trodde att jag aldrig mer skulle sitta här och spilla tid, men det är fakiskt ganska rogivande. Kaffet är 3 kronor dyrare men lika bränt som vanligt. Träffat kamrater som fortfarande slavar i samma jargong inne på sitt sista år. Det doftar skola och baguetter. Det var ju ändå här jag satt 80% av hela min skolgång , skrev de mest blödiga och humoristiska blogginlägg och längtade ut till en frihet som helt klart var lite för mycket begärt. Lika kyligt som alltid och den där cigaretten utanför cafet som är mer lidande än tillfredställande för min last som jag idogt försöker träna bort. Nu skall jag säga som alla andra arbetslösa - man skall fan njuta av att plugga så länge man får, en skola som försörjer en med bidrag för att du skall orka lära dig, orka komma hit och ge någonting, få något, prestera utöver dina vardagliga förmågor.

Nej, jag längtar inte tillbaka riktigt. Men det är skönt att fördriva tiden med gamla vanor som bränt kaffe och blogginlägg, gamla vänner med vardagstrassel, cigaretter i kylan och höra "jag har prov tio i men är du kvar om en halvtimme?" . Ja jag stannar en halvtimme till, jag vill spendera lite mer tid i en utgången epok, en milstolpe jag tog mig över med blod svett och tårar. Jag kanske har vunnit, men bara kanske. Även med menstrationssmärtor och huvudvärk. Väntar in P och Åsa , bara prata lite strunt och sen, sen komma tillbaka till verkligheten med jobbsökande, städa lägenheten , laga en spartansk middag och ta vara på tiden Erica bor hos mig för snart kanske hon flyttar till Stockholm och jag hoppas jag hinner hitta en stöttespelare att förlita mig på tills dess, det vill säga ett jobb att gå till varje dag. Tänker på hennes plan om billig vodka, sno en bil, kaffe och cigg. Och att hennes hem är där jag är, och tvärtom. Stockholm calling, kanske. London också , om jag överlever den stora staden helt ensam.


Det faller smulor från min mun och bomber över staden.

(Navid Modiri & Gudarna)
Ska man på arbetsintervju med en riktig kossa till chef så måste man känna sig så här stor, snygg och självsäker! Boostar mitt ego och drar iväg, klockan ett smäller det! Sen ska jag fira med massa choklad i badkaret + cigg + vin med Erica!
Kommer bilder från gårdagen från min iphone, och några dagar tillbaka också. Spenderade eftermiddagen på Liseberg med mina brorsbarn och Jessica + mamma och julia, hade så otroligt mysigt. Imorgon hämtar jag Emils tavla och jag längtar så!

these dreams you have.

Jag var så rädd att göra fel att när jag stod i de mastodonta högar av ruiner så grät jag. Grät tills jag vandrade hem med en molande värk i mellangärdet och skrek "Om du inte ville vara med mig varför sa du inte det bara!"
Jag borde ha skrikit från första början "Bli inte min vän, jag kommer bara förstöra dig tills du drar och jag kommer inte förstå någonting" Jag kommer inte ihåg hur du låter, ditt ansikte, kroppshållning. Bara en enda mening kan jag minnas "Du räddade mig Mathilda."
En lögn av många.

We are all equal under water.

Jag vill ganska mycket just nu. Samtidigt som den återkommande känslan av att lägga sig ner under täcket och inte vakna förrän någon väcker en med en puss på pannan smyger sig på när jag är ensam. Ingenting sorgligt eller så. Det är bara en känsla jag har. Vill visa mer utav mina första dagar i lägenheten. Numera har vi bord, stolar, kläder, möbler över huvud taget. Det ser ut som ett hem, men bilderna ovan är från andra dagen i lägenheten, och en fika på Dirty Records och en och annan utekväll.  Jag trivs med att röra mig planlöst omkring i någonting som är mitt eget. Sitta på golvet med skrivmaskinen, dricka sig berusad helt ensam och röka och gråta som ett barn. När jag gjort det gick jag och tog ett långt bad, läste de kapitel jag precis skapat, korrekturläste och tänkte ännu mer. Skrev mer till boken, ringde bokförlaget och drack mer vin. Ironiskt nog när jag talat om alkohol så skall jag ta en nykter obestämd tid, inte för att jag mår dåligt av det. Men för att jag har ett immunförsvar sämre än en igenrökt gammal farbror och jag skall avstå allting som eventuellt kan komma att bryta ner det mera. Och försöka äta någorlunda duktigt. Läkare har ju mer eller mindre gett upp på mig nu.
Men ang datorn har jag inte fått något svar än. Så jag tänkte att jag lägger upp en bild på den så ni får se. Och rätta mig lite - Den är 27 tum och köptes för 20 000 kr alltså den näst största i Imac-serien , men beroende på ifall jag känner dig så kan du får den för 10 000 om jag vet att du är en bra människa. Annars säljs den för 13 000 och den är i utmärkt skick. Undrar ni över prestanda och annan information så våga kommentera eller maila. Billigare Imac än så kan ni nog inte hitta i det här skicket.
Kärlek och raketer, vart man nu hittar sådana i dessa juletider.
Väl mött / The gal under the cover.

Jag är Queen Mathilda Moonchild of oblivian, jag vill ha en prinsessklänning och lite mindre hybris.

So my thought was. Have I gone mad ? Nej, jag är nog innerst inne bara en snorkig liten prinsessa som gillar att få som hon vill, fast den sidan finns ju inte längre. När tänkte jag på mig själv senast. Imorse förstås, men då var jag ju tvungen. Efter 7 stycken avsnitt utav årets julkalender, 6 koppar kaffe och ett par cigaretter fick det vara nog, tänkte jag. Men nej, det fick det ju givetvis inte. Folkbokföringen ringde, fick mig att springa upp och ner i trapphuset i hopp om att hitta mitt lägenhetsnummer, frågade om jag var utlänning varpå jag blir så överrumplad att jag svarar "Jag vet inte? Jag föddes på en ö bortom all räddning men det gör mig förhoppningsvis inte till en blatte?" Tanten jag pratade med var finsk och tog därför mitt svar som något negativt. Efter 10 minuters argumenterande huruvida jag inte var rasist och älskade alla kulturer med mera så la hon på ganska kvickt och sa att svenskar skall minsann hålla koll på sina egna jävla lägenhetsnummer. Det jag inte hann säga var att "Ja men då ska jag gå och höra med Achmed Kayazhaoijsdoiajdsio på dörren mitt emot kan sitt lägenhetsnummer utantill" . Fast då hade jag väl blivit kallad rasist igen. Jag hatar mitt liv.

 

Bra nyheter: Emil målade en 1kvm stor canvastavla till lägenheten och den blev klar idag! Fet är den, tur att jag har sånna kreativa vänner!  Nu skall det tydligen vara kafferep så jag bör åka iväg en stund. Väl mött. Kärlek och raketer.

 

 

Beskärd bild på tavlan från Emil, har inte fått den än men bilden låg på hans blogg.

Mycket sevärt så kolla in för all del !

 

www.NEM.blogg.se

Tung kille.

 

 


Now painting rainbows on my ugly face, I built this cardboard neighborhood's disgrace.

Passion Pit - Little Secrets.
(Bilder från förra vintern )
Jag är rädd ni kommer behöva se mig i ett ganska ocharmigt skick ett bra tag framöver. Mina pengar är slut och sminket också. Orken med för den delen. Skall ta en tid för mig själv nu, och spendera en stor del av den tiden i sängen eller ute på skogsslingan till tjärnet en bit bort. Annars ? Vi fick möbler till lägenheten igår, och pappa fick massa Mathildakramar. Jag vet att jag inte visat er hur det ser ut ännu, men jag ber om högsta mercy i detta fall . Men bilder från de första dagarna i vårt lilla kollektiv kommer här.
image descriptionimage descriptionimage descriptionimage descriptionimage description
Spökhistorier, Julkalendern på Ipaden. Glögg i teservisen, Skyrim, te och nybakt bröd, nyduschad Mathilda.
Mer än så? Inte just nu. Jag lever sparsamt på min sista energi. Checkar in på Dårhuset på den gudsförgätne ön nästa helg, för att fira en kaosartad jul med min familj, för vänner har jag ont om på befolkning 10-arean.
Imacen som jag använder i skrivande stund är ett sorgligt ämne. Men jag tänkte höra med mina pålitliga och idoga läsare ifall någon är sugen på att älska den outgrundligt och passionerat ? Den är din för 13 papp. Men bara om du kommer att älska den lika mycket som vi gör. "Perfekt för porr" enligt Erica, och jag? Jag bara älskar den. Det är en 29-tum köpt för 20.000 men Erica säljer den nu för 13.000 vilket är ett otroligt bra pris för en knappt använd dator (bortsett från Ericas lonely nights) bara ett år gammal. Skriv en kommentar eller maila mig på mathildakarlsson@msn.com så kanske detta går mer smärtfritt. Säljer på grund av dåliga ekonomiska förutsättningar.
Anyways, love and rockets. Jag jobbar på att komma tillbaka snart, i samma spirituella anda som vanligt. Den där bittra, tårdrypande jargongen som ni alla tycker är så bedårande. Lite mindre att älska.

There is no use in trying to deal with the dying.

 

Jag grät för första gången på månader, inför offentligheten. Jag vet inte om det berodde på halsen som bultade så frenetiskt av smärta. Försökte ta mig till badrummet men kröp tillbaka igen. Det började med små snyftningar, av smärta och trötthet, febern som ständigt gjorde sig påmind genom att stråla ut smärta i varenda cell i min kropp. Snyftningarna övergick till ett ljud så förskräckligt, tårar som inte tycktes kunna hejda sig och sedan det där förskräckliga ljudet från halsen som lät grötigt och fasansfullt, som ett hånfullt väsen. Jag insåg att allt jag möter påminner om dig. Jag blev buren till akuten och fortsatte gråta, jag kunde inte sluta förrän frossandet började igen. Jag insåg att allting jag hör, ser, känner påminner mig om dig. Och jag har gjort så många misstag att jag omöjligt vet vad som är rätt längre. Jag insåg att jag behöver dig mer än jag älskar dig, och jag älskar dig så himla mycket.

Jag har gjort så många misstag, och min själ kommer för evigt vara skuldbelagd. Jag saknar dig så förfärligt mycket.


RSS 2.0