Follow @hybrishoran

Tapable Lindblom?

 

 

 

Nåja, hon duger i strid. I wouldnt tap that, but maybe you would?
Be om nummer i kommentarsfältet så fixar vi det änna.
Det är så vi rullar i Götelaborg.

 


Flyg lilla fjäril flyg



Överst lite gammalt, iallafall två veckor. Nedre bilden är från ikväll, en nystädat lägenhet men allt annat än en städad mathilda. bytte ut sjukhusplåstret mot ett såntdär fint med fjärilar, larver, pingviner och kycklingar på , vardagsglitter <3

Imorgon börjar helsiket igen. dags att gå och lägga sig.


Fniss

Visst är det lite kul ändå?

Nu skall jag skratta åt livet och dricka mera kaffe, äta frukost, youtube och prata med min lille pojk. <3

Lack of color.

I brist på annat att göra än att somna om efter en ruggig mardröm och en ännu jobbigare fylla som innehöll röda uppkastningar och gratis Appletinis. Veckans finaste och roligaste sms. Mamma är inte efterbliven egentligen, skall inte hänga ut henne på det viset utan att förklara ... Hon härmar mig , jag sa så när jag var liten..

Nu längtar jag efter en storstädning imorgon (tro det eller ej.) och en välförtjänt tvätttid. Och sen ett sjuhelsikes långt, varmt bad med kaffe och film.

 


Jag vet då inte hur man ber men var det en bön så bad jag för oss.



Hej krabater. 

Jag gömmer mig innanför en stor svart tröja jag köpte för några dagar sedan. Bakifrån är den lite längre så man slipper blotta stjärten, men framifrån är den lite kortare vilket förstör hela trosor-och-tröja-grejen såhär på bakiskvisten. Men mina grannar har nog börjat vänja sig. Med det vill jag bara säga att en bild på dagens outfit blir det inte, med tanke på dagens påstridiga baksmälla som generat ursäktar sig i pale white skin och lite smått blåaktiga läppar. Edward Cullen skulle inte ha en chans mot mig i en tävling om vem som mest ser ut som en melodramatisk blek _så_kallad_vampyr_ och dessutom fattas en tand eller har en för mycket i käften (ja, han har tre framtänder, jag fattas en tand i nedre delen utav munhelvetet)

Jag har precis vinkat av Emanuela vid dörren, brottades med allt jag har för att få henne att gå och vägrade ge henne en cigarett för sin hemfärd. Jag har påbörjat ett projekt jag blir bittert påmind av varenda gång jag trampar på golvet, ser mig omkring, duschar och kommer ut och ser helvetet. Handskurat golvet eftersom jag inte köpt några direkt städgrejer ännu. Jag skall snart bege mig mot en butik och inhandla detta. 

Förutom? Jag sjunger allt med Laleh högt i lägenheten, sorterar böcker, försöker möblera om när jag ändå flyttar runt möblerna för att avlägsna smuts och bakterier som frodats rejält medan jag medvetet förträngt det där med att städa, vara duktig, laga mat osv. Jobbet? Jag älskar det, tror jag på riktigt är vit på utsidan, svart på insidan. Jag jobbar med mina kollegor som pratar persiska och driver med mig mest hela tiden. Går under namnet "Springpojken" och springer fram och tillbaka längs andra lång och inhandlar saker, lämnar beställningar, vinkar åt gamla farbröder och hjälper tanter med kaffet fram till bordet , har lärt mig stamkundernas stammiskäk och specialpris, pratar länge med den gamla farbrorn som kommer från england och är senil och köper en latte och en cappuccino och går , kommer tillbaka 3-4 gånger på en dag. Stundvis avskyr jag det , men det gör absolut ingenting. Jag gör någonting, jag lever, har ont i kroppen, tar spårvagnen hem. Till ett hem. Mitt hem. Har någonting eget och fint, har någon att prata med varje kväll om jag så vill, har vänner som kommer över i tid och otid, har inte bara en bästa kompis, har så många runtomkring mig som inte vänder kappan efter vinden. 

Behöver inte mer. Jag har allt jag vill ha, och finns det mer så lovar jag att skriva upp det på min önskelista.

Ribban



Det är så över. Hon som inte får nämnas vid namn eller på denna blogg längre:

Vänner som börjar på R och slutar på Ebecca är som en vårblomma på en sommaräng
Det finns inga.

Om du vill bli vän med oss igen, bli vår Adrian och så skall vi få
tejpa igen munnen på dig så du börjar prata med arslet.


Church is not a museum for good people, its a hospital for the broken.


Jag vet att alla kristna peeps lägger upp den här , och jag är ju en av dem, men han har rätt. Jag kommer på mig själv att gå runt och smått avsky vad religion har blivit och vad det gör med världen, och människor. Det handlar ju fan inte om det. Religion är ett ord, inte längre en tro. Tankeställare. Den är ganska klyschig egentligen, men förstå budskapet.

Hearts and bones.


döden röker i min säng


Delar med mig utav min senaste lista och en gammal bild på mig i en annan säng, men listan innehåller lite gammalt . Lite nytt. Kommer säkert mycket mer. Bra att gråta till. Bra att bara ha på i bakgrunden när man äter frukost och har alldeles för ont i magen för att gå till praktiken. Bra till det mesta. 

Skall inhandla två flaskor vin och lite lösgodis idag. Blev ju inget godis igår för att jag satt fast på en motorväg hela kvällen och tog mig hem med halva kroppen i behåll, och jag har ju utlovat Markus en filmkväll med godis och film, det ser jag fram emot.  Nu ? Dricker knegarkaffe och har tofflor på fötterna, försöker låta bli att röka inomhus och skall ut och ta en rejäl springtur nu, får se om jag kommer hem med svanskotan i behåll, min kordination har en tendens att balla ur riktigt ordentligt när det är is på vägarna. 


Was looking for a place to hide away.




Jag minns när jag var liten, hur rädd jag var för allting. Hur jag gömde mig bakom tonvis med böcker och lärde mig så mycket. Men fortfarande, jag var rädd och liten, naiv. Det var inte alls vad hela min uppväxt bestod av , jag hade vänner, lekte dramatisk och sprang runt som en vilding precis som alla andra, men inom mig var jag livrädd. Och detta har uppenbarligen inte lyckats ta sig ur ännu, jag springer fortfarande runt som en vilding , med en handfull vänner , leker dramatisk. Men jag finner mig än idag bakom en bok och ser två rädda ögon titta tillbaka på mig när jag tittar mig i spegeln. Naiv, liten, rädd. Någonting jag jobbar på varje dag, för jag tror att alla har en liten sexåring inom sig, som speglas i sina mest ärliga stunder.

Idag har jag lyckats halka på en isfläck påväg till bussen rakt ner i en snödriva, kämpade frenetiskt för att ta mig upp längs danska vägen men det var som en isbana, jag tog mig fram en meter och gled två meter bakåt, det slutade med att jag joggade/sprang upp för hela backen och sprang in alldeles andfådd på restaurangen. Men då ska vi inte tala om resten av dagen som mer eller mindre var kaos. Från att "ta en lunch med storebror" till en kort visit på Ikea men som slutade i motorstopp ute på motorvägen och kaos så det räcker och blir över. Men jag hade kul, min bror är en fin människa. 

Imorgon skall jag och mina pillemariska vänner (Ja, rebecca du skall med. Och dina fula följeslagare också, för om ni inte hänger med så åker ni med ner i elden, på papper eller på bild) lunta. Bränna allt gammalt och smärtsamt. I qoute:

Jag:
"Jag och Shitdick skall skriva en lista på alla vi hatar och bränna den
med bilder på fula människor som vi hatar imorgon i dimman. Det ska bli
dramatiskt, genomsyrande och hatiskt. En bra ritual för två små barn
som hamnat på fel sida Göteborg."

Emanuela:
"Imorn ska det luntas!!! Ska printa ut bilder och listor på männiksor/saker
som påverkat oss negativt och bränna upp papperfan och börja om på nytt. Fuck yeah."


And when I see you, I really see you upside down But my brain knows better, it picks you up and turns you around.


Lite bilder från Januari månad. Jag är ganska likgiltig för tillfället, nothing pity or so. Jag är bara trött och bitter vilket är en återkommande grej nu för tiden. Lyssnar på Death Cab For Cuties och springer runt i knästrumpor och stora stickade tröjor. Dricker lite för mycket te, gråter utan konkret anledning, räknar ut månadens budget, lever på torrschampoo och knäckebröd, dansar i bara underkläder och sjunger med till "In the gettho" med Emanuela och skrattar åt hennes uppsvällda kind efter tandoperationen, längtar efter en ordentlig fylla för att ta mig tillbaka till någon substitutvärld, saknar det lite. Skall åka och äta lunch på stan med min storebror och hans knocked up flickvän, jag undrar just när ungen kommer. Blir en restaurang på Danska Vägen någonstans.

Praktiken går bra, jag är Cafébiträde på andra lång och jag gillar det. Dricker kaffe, jobbar med två kvinnor från Iran som är hur snälla som helst, blyga och bristande svenskakunskaper men galet snälla.  Jobbiga arbetstider men det går bra ändå liksom. Jag gör ju åtminstone någonting. Jag får pengar, jag överlever, jag lagar mat, äter mat, motionerar, räcker fingret åt allt som varit även fast jag fortfarande gråter, även fast det fortfarande gör ont så måste jag be allt gammalt fara åt helvete, hur skall jag annars lyckas bränna broar. Måste väl få utlopp i tårkanalen för att tömma mig själv på gamla minnen och sår. Måste tömma hjärtat som känns lite väl överbelastat ibland, bryr mig för mycket, känner lite för mycket, säger lite för mycket ibland. Men jag är väl uppväxt i vetskapen om att ifall man inte bryr sig tillräckligt mycket så är man ingen bra människa och ingen kommer tycka om dig. Inte för att vara sådan, men som det ser ut nu har ganska mycket lämnat mig i rännstenen så jag tror det bara är bullshit det där med karma. Eller så har jag bara inte försökt tillräckligt mycket. 

Men det är inte min huvudvärk längre, låter det bli någon annans och tar hand om mig själv en liten stund. 

Kärlek och raketer.


Then I guess she had to crash - Valium would have helped that bash - she said: Hey Sugar, take a walk on the wild side.

 


Månbarn och Cancerbarn.



Skall förklara lite om boken som är under produktion. Jag skall inte skriva den ensam.  Skriver den med Emanuela, en av mina närmsta vänner. För er som känner henne vet att hon är mycket ärlig i sitt skrivsätt, aldrig särskilt disturbing men mycket bra på att klä känslor i ord, låta metaforer bli verklighet så där verkligt så att det gör lite ont i magen. Cancerbarn kommer hennes del i boken heta. Jag vill bara ha ett litet humm om hur många som kan tänkas vara intresserad av att köpa den här boken? Priset kommer att ligga på en 70/100kr enligt bokförlaget, och en ca 500 ex kommer säljas i bokaffärer till en början och sedan kommer det tryckas fler men jag har bett om några egna ex att ge bort eller sälja lite billigare till nära och kära. Ni behöver inte svara här, men kommentera eller maila mig på mathildakarlsson@msn.com , jättetacksam för svar, jag tror inte ni kommer bli besvikna. Detta verkar bli jättebra.

Det faller smulor från min mun, och bomber över staden.

Navid modiri och gudarna.


Du är ingenting jämfört med det jag har nu, och alltid haft.


Idag känner jag mig nästan lycklig som jag gjorde innan allt blev som det blev. Igår hade jag en underbar dag, den sextonde ger mig alltid fjärilar i magen , idag har jag slavat på min praktik , kommit hem till ett kaos men johan kom över på kaffe och tjöt , det gjorde inget att det såg ut som skit. Och så fick jag en present ifrån huvudstaden.

http://iwillcomebacktoyou.blogg.se/

Känn er fria att läsa. Erica gjorde denna till mig som en fin gest och för att jag inte skall ge upp, och det kommer jag inte heller. Hon har lärt mig att människor kommer och går , men de som stannar kvar. Jag vet inte vad jag ska säga, det gör mig mållös att inte alla människor är efterblivna idioter som vänder kappan efter vinden. De stunder jag gett upp hoppet om att få vara kvar är ingenting mot den tacksamhet jag känner gentemot er som älskar mig. Och Gud ska veta att jag älskar er vansinnigt mycket. Det stannar fan i mig kvar. Och jag är så glad att jag har den tryggheten. Ger er en bit av mitt liv genom telefonen, och sedan får sömnen göra sitt.

Kärlek och raketer, jag vill aldrig mer ge upp.


 


Från telefunken


Självfallet la datorn av igen, så igen: mobilen räddar dagen. Gårdagen bestod av lillasyster, manikyr osv. Kvällen minns jag inte, fick en så kallad blackout igen , milt uttryckt. Vaknade inte på en bädd av rosor dagen efter iallafall.

Efter många om och men tog jag med min lillasyster till stöldgodscentralen även känt som bellevue marknad, nu har vi gjort pannkakor och prövat kläder. Stannade förbi på stadsmissionen och fick för en hundralapp med mig hem en röd parkas, en grönaktig tygryggsäck/gympapåse med jättefint motiv, en kaffemugg, en guldsvart ring, och en mysig tröja. Jättenöjd , om nu bara magsmärtorna vill avta så jag kan få lite sömn och vila huvudet i allmänhet. Monstret under sängen som säger att jag inte förtjänar någonting finns nu i alla människor jag möter och allt som kommer ur min mun är vartannat fel, vartannat ljug. Ljug för att övertala alla om att jag mår hur bra som helst och är ingenting att oroa sig över.


And every demon wants his pound of flesh But I like to keep some things to myself, I like to keep my issues strong.



Jag är tillbaka, på en ordentlig dator utan en krånglig bloggapp och frånvarande bilder från mitt kaosartade liv pga just den här krångliga appen. Jag vill säga något ordentligt nu, och jag vill visa er några fragment av den senaste tiden. Men jag har varken tid eller kraft just nu. Avskyr att erkänna mig svag men jag lyckas ändå få det att framstå ganska tydligt. Jag tänker försöka uppdatera bättre nu, jag lovar. Även om jag alltid säger så efter en svacka, likförbannat trillar ner igen. Men låt mig försöka. Vet inte hur jag skall börja riktigt, mer än att jag kan berätta om min nuvarande status.

Jag bor ensam nu. Eller det tror jag iallafall, det är ständigt folk här och jag känner mig allt annat än ensam men ändå är jag nog det. Tror jag? Det var inte meningen att förvirra er eller så. Men jag bor ensam på den här adressen åtminstone. Samtidigt som jag avskyr ensamheten behöver jag den, försöker älska den. Har en handfull vänner jag försöker för mitt liv att lita på, och älska. Men det är svårt, och det gör ont ibland. Vill inte bli lämnad igen men så får man inte tänka. Tror jag är ganska bra på det, att tänka sånt man inte får tänka. 

Jag har iallafall funnit en evig trygghet i skånska kärleken och stannar där för alltid. Vill inte , ska inte, kan inte få kalla fötter igen. Hem är där ditt hjärta är.

Skrev ett kapitel idag, jag kanske visar er en vacker dag.

Bygg något nytt och bränn något gammalt


Har byggt ett provisoriskt bord på balkongen och satt ut en stol, invirad i ett täcke med cancerpinne efter cancerpinne, går inte så bra att sluta. Snart kommer Robert hit med en film, och kramar hoppas jag, i could need some hugs. Vinterkyla i luft och hjärta. Film och vänskap, kaffe och kramar.


RSS 2.0