Follow @hybrishoran

Bland brustna hjärtan brister knopparna.


Lova att ni lovar.
Jag låter mig bestämt luta huvudet tillbaka.
Jag ser mig själv sitta bland brustna små hjärtan
men tro mig när jag ser knopparna brista.

Det finns någonting som kan lova er barfotadans och lättade bröstkorgar.
Mörkret kommer byta av med ljuset, vad ni än lider utav.
Vad som än skaver eller klämmer.

Jag vet inte ens vad jag skall säga, men lova att ni lovar.
Det finns någonting som gör allting nytt.
Jag vill lova er för jag bröt upp ur asfalten
jag låg på knä och tog aldrig din hand.

Jag satt och grät på golvet och bad er låta mig vara.
När du erbjöd mig din hand tog jag knappt ett finger. 
Men du hjälpte mina knoppar att brista.

När vet man att man vågar älska?



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0