it's a ventriloquist act

Hej, jag lever. Jag andas, jobbar och sliter. Är tillbaka efter smärre evighet utan dator. Har nästan glömt bort hur man gör det här; Inledning, summering, ett stänk utav sarkasm, tappa röda tråden, avsluta med något klyschigt och en gammal bild på det. Det är väl så det brukar bli ungefär. Men ovan har ni iallafall mitt nya favoritband som gamle Johan tipsade om, Alabama Shakes. 

Förutom det har jag lovat Amanda att nämna henne här, hon  blev mycket besviken efter en rejäl stund utav letande efter hennes namn i min blogg. Jag hänger mycket med Amanda (och hennes mamma för den delen, hoppas du läser detta Britt-Louise!) , jag velar runt på gatorna och dricker mig alldeles för full ibland och ibland inte alls, bara dras med i massa bus jämt och ständigt. Jag jobbar bort all min fritid och det känns bra. Trivs på jobbet och har mestadels roligt för att vara ärlig. Känns som jag har något stadigt och någonting att ta i, allt som inte känns som en dröm ger mig en helt fantastisk magkänsla. Mitt hjärta gör ont och det gör huvudet ibland med, men det är känt att det lätt blir så när man är bipolär. 

Just i detta nu är jag hemma efter ett 10h arbetspass och min syster springer mest runt i min lägenhet och sjunger på gamla dängor från 90-talet. Hon är så infernaliskt galen att jag ibland blir lite rädd för henne. Ribban skulle egentligen också varit här men lämnade oss för en dusch och en varm säng på Redbergsplatsen. Så nu är det jag och Christine och en droppande kran i badrummet. Tidigare idag satt jag på Järntorget och frös om tårna med AMANDA (!!!!) och Naures, tog en cigg och tjötade. Det behövs ibland. Kommer förmodligen någon slags summering i bilder som icke lämnar er i ovisshet om vad som hänt mig den senaste tiden i tystnad. Och är ni alldeles för nyfikna (........) så kan ni med sådana där smarta telefoner kolla upp mig på Instagram, där heter jag exaktsomismael och uppdaterar dagligen om mitt näringsfattiga liv. 

På återseende; på riktigt den här gången, Mathilda.