it's a ventriloquist act

När jag för 30 minuter sedan tog min första dusch sedan jag blev körd till Åstol i min feberyra (Mina föräldrars näsor började se ut som två stycken torkade aprikoser) passade jag på att ta mig an mitt ansikte, mitt ögonbryn som tycks hur jag än gör växa lite hej vilt och gärna på villovägar, inga vackra naturliga former där inte, knepet är liksom dela på det gigantiska ögonbrynet så jag sedan också kan skryta om att jag har två (!!)  och plocka  resten utav ogräset,  och sedan ersätta med en ögonbrynspenna. Eftersom det hinner hända sjukt (!!!) mycket i själva civilisationen - vilket är allt förutom åstol - när man är sjuk får man helt enkelt find your own exiting stories. SEDAN , när jag väl hade duschat var kaffet mycket riktigt enligt mammas lovord - färdigt. Till det hade hon belönat mina svullna halsmandlar en skål med glass för att de uppfört sig så hövligt mot resten utav immunförsvaret. Febern är ju trots allt borta , på ett par timmar sjönk den alltså från 39,7 till 35,9 . I just sådana där stunder hade jag velat ha en privat kommentator som lyriskt ropar ut detta och hejar på mig ända fram till mållinjen. 
Men det har jag förstås inte. Jag har inte ens en syster även känd som Dvärgdrottningen som ständigt petar på mig eller ringer mig konstant när jag INTE är här, utan den varelsen for ju till Berlin igår och har planer på att komma hem om ca 1 månad med tanke på hennes fullspäckade schema jag inte, fick vara en del utav. Där fick man för alla gånger jag låtit henne sova hos mig, spy på centralen fast jag står en meter ifrån, sjunga _hela_ låten "Ölbriller" på Järntorget och låtsas som jag inte skäms över henne.

Fastställer därmed följande faktum.

- Om inte mina halsmandlar blir bortopererade inom de närmsta två veckorna finns det en smärre chans att jag deeptroathar mig själv med bäst passande föremål, förslagsvis ett rivjärn - så jag blir av med skiten på egen hand.

- Om inte Christine kommer hem helskinnad från sin lilla 21-års-kris-måste-hitta-mig-själv-resa kommer jag döda henne, om så redan är fallet kommer jag döda henne en gång till.

- Jag kan behöva tatuera in i svanken "My father built this body" med tanke på hur mycket skräpmat han tryckt i mig sedan jag kom hit och sedan boka in mig på ett tre års långt bootcamp för att återställa min normala figur igen.
- När mamma sitter och halvt kräks i köket pga att mina halsmandlar producerat jättemycket slem jag hostar ner i näsdukar låter jag mig själv vara en aning skadeglad och skratta, men VERKLIGEN INTE så att hon hör. I really do need that icecream.

På återseende mvh Patient 0 på typ alla partyn och så.