it's a ventriloquist act

(Anna och Britschgi uppe vid Skansen Kronan i helgen. En sneakpeak tills jag får tillgång till resten utav bilderna.)

Live direkt ifrån den djupa Tjörnwoodskogen, där den sibirska vintern slog till inatt. Urinvånarna på den gudsförgätne ön är fortfarande skakade, men vi tar en dag i taget. Bortsett från det vaknade vi upp med en glad sol och blå himmel, en så kallad djävulusisk synvilla, för när jag stack ut min sockprydda fot genom dörren så bet kylan tag i mig igen. Jag håller mig avvaktande och misstänksam , inomhus. Cornelis Vreeswijk räddar mina dagar just nu. 

Jag sitter och viker mig av skratt för naturprogrammet på tv just nu, världens mest tafatta svenska människa i djungeln just nu som slänger ur sig saker som "En schimpans gick precis över vägen! Eller ja, vägen.. kanske man inte kan kalla det" och ser sig genant och skräckslaget omkring. Det enda jag tänker på är att han är en manlig version utav mig, som inte ens kan vandra omkring i skogar utan att vilja självdö. Jag fick nämligen frågan häromdagen vilket djur jag skulle vara, inte vilket djur jag vill vara utan det djur som jag skulle ha varit. Inte sjutton skulle det vara ett skogs eller djungeldjur iallafall. Om ni har något bra förslag så får ni säga till. Ni som känner mig någorlunda då.

Förutom det? Jag tappade bort min kortväxte mor på Ica igår. Hittade henne bakom glassfrysen där hon försynt stod och betraktade ett erbjudande. Hennes 148 cm hade kunnat rädda henne i så många situationer. Charmig och slug! Förutom det är det himla skönt att vara hemma, mamma skämmer bort mig med pannkakor och mys. Jag blir så övergödd här på Ön att jag går upp 1kg varje gång och tills nästa gång jag kommer så går jag ner det igen.  Man skall inte klaga dock. 

Mathilda.