it's a ventriloquist act

Svårt att avgöra vad för sinnesstämning som råder här inne i lägenheten idag, en salig blanding utav musik fortsätter pumpa och jag orkar inte byta. Allt från Jay-Z till Fleet foxes, The Go, Belle & Sebastian och The Hives. Låter ungefärligt lika besvärligt och bipolärt som inne i mitt huvud just nu. Det ligger gardiner över hela lägenheten då jag självklart skulle gå och bli ännu mer besvärlig och byta för att jag "kände för det" , jo nu känner jag mitt manodepressiva huvud tillräckligt väl för att veta att jag bara försöker åstadkomma något och när det går åt pipsvängen så sitter jag där i högen med tyger och gråter som en bortskämd prinsessa och avskyr mig själv lite just i den stunden. 
Grubblar över saker som hur jag skall ta mig ner till FK och lämna in lite papper utan att smitta hela Göteborgs befolkning, eller vad jag ska laga för mat idag eller om jag ens skall göra mat med tanke på att jag ändå kräks upp det igen för att jag hostar så förfärligt. Ja det är väl vid sånnahär inte allt för sällsynta tillfällen en såndär sambo skulle sitta på sin plats. 
Det tisslas om Barcelona till sommaren i några månader. Det tasslas om att mina provsvar inte ser så jäkla bra ut. Livsironi när det är som allra värst, fick ett sms utav 8-åriga Anna imorse "Ge inte upp om livet :S" 
Så jag sitter och undrar om det är Amanda som har ett prank för sig eller om en liten tös faktiskt försöker svetsa ihop livspusslet åt mig, men det behövde jag inte fundera närmare över för nu fick jag ännu ett som löd "De esimeset du fik idag de va amanda som skrev " Vet inte om jag skall fälla Amanda för brott mot lillasyster eller om jag bara ska låta henne vara och dö i sin förkylning jag gav henne som gengäld när hon suttit kattvakt åt mig. 

Förutom det så följer jag Christines blogg slaviskt för att vara uppdaterad om resan, igår hade någon på hostelet i Berlin sagt att hon var 80% ond och 20% halvond. Vad var det jag sa Christine?  Jag har haft rätt hela tiden! Idag satte hon sig på flyget till Ryssland och det kanske är NU jag borde oroa mig istället för att ha vankat fram och tillbaka ilsken som ett bi i ca 2 veckor. 

 

Nu låter jag resten vara, klär mig pretto och går ut och fiskar jobb och till FK. 
På återseende mvh Amöban.