it's a ventriloquist act

Jag låter medvetet min kropp luta sig stillsamt tillbaka, för att dra in allting.

Oss.

Vi.

 

Jag och allt det genomsyrar.

Det är svårt att veta, på rak arm sådär. Vad som görs och inte. Fel och rätt. Vi föddes alla med en logik men vi väljer själva gränserna. Folk som mördar, rånar och våldtar. Folk som skriker revolution och förändrar världen, är aktiv i sitt mål att rädda och berika. Jag och resten utav befolkningen bara står och ser på.

Välj sida.
Men landet mellanmjölk förmår sig ej. Du måste vara för eller emot.
Välj rätt eller fel.
Men landet lagom kan ju inte. Du måste vara för eller emot.

MEN STÄLL DIG UPP DÅ!
Men vi får inte se, inte höra eller prata.
I vår kuvös där ångest inte når in, samvetet inte får plats, vi spricker då. Kan vi inte bara få äta oss feta på de lögner vi ständigt matas med? Kan vi inte få äta utav grisets kött och dricka vårt friska vatten? Jag har förtjänat det? Räcker det inte med att jag stödjer er organisation med en t-shirt och värmer mig i min nya identitet?

Ställ er upp.
Jag är sjuk, jag är defekt och kantig. Jag skäms över min identitet som svensk och som inaktiv vardagshjälte, jag vill kunna göra mer.

Vem som helst kan göra mer, ni kan börja med att ställa er upp.