Helvetet III
"Där hördes suckar, gråt och höga verop genljuda i en rymd förutan stjärnor så ömkligt, att jag först brast ut i tårar. Förvrängda språk och fasansfulla eder, utrop av smärta, tonfall av förbittring, hesa och gälla läten, slag av nävar steg till ett larm som oupphörligt kretsar, likt sand som släpas runt av virvelvinden, i denna luft, svept dag och natt i mörker". Utdrag ur "Helvetet" - Den gudomliga komedin.
Jag läser mycket och hoppas på något. Mina dagar består utav mer sömn än vakenhet, mina vakna timmar spenderar på min nya arbetsplats, mina sömntimmar i en annan säng någon annanstans och jag vill ha det så. Vill inte rota mig, inte nu iallafall. Jag vill inte ha något som är bara mitt förrän jag känner någonting så starkt att det värker i magen. Det var så längesedan jag kände. Längesedan jag flög och föll, vågade ta risken att flyga med bräckliga vingar. Jag är så glad för det jag har , lägger min separationsångest åt sidan ett tag. Jag har min familj, min familj som blir större och starkare. Mina föräldrar och barnen, Jessica som känns som en storasyster för mig. Människor som får mig att skratta och njuta utav livet , som gör att jag inte behöver ta mina mediciner för att orka dagen. Solen värmer alltmer, väntar på att den ska träffa hjärtat som en pil nu.
Startskott: Nu, hur taskigt livet än blir hädanefter.
