You're caught in a vicious circle and it looks like it will never end. (But it will, promise)
(Lou Reed)
Kanske borde jag be om ursäkt. Mest utav allt till folk omkring mig, främst av allt Markus. Men också till er som faktiskt tar er tiden att hamna här ibland. Här på grapewinefuckers. Det får mig att tänka till lite, jag är ju fullt medveten om att saker som jag skriver här ibland, känner ibland; det har vi alla känt någon gång. Men jag vet ju så väl, att detta är ingen modeblogg , det är ingen det-här-åt-jag-idag-blogg. Det är en samlingsplats för allt som rör sig frenetiskt i mitt huvud. Mycket kommer hamna i min bok, under de kapitlen som är märkta "det får göra ont" , och annat hamnar här för att det inte finns en enda själ som kan ta mina smärtor, ingen kan ta en annans börda. Det finns många som vill ge ett försök, men snälla försök inte , de kommer bara göra ont.
Men så kommer vi till den punkten där allting börjar klarna lite och man bläddrar tillbaks och inser hur mycket man tyckte synd om sig själv. Visst, det sved. Men om du inte kliver över din sorg fastnar du i ett mönster ingen egentligen orkar höra på. Jag vet inte om jag försöker förklara mig, ursäkta mig. Har inte planerat någonting. Den enda ursäkten idag går till Markus, vars mående påverkats till det sämre tack vare mig. Så förlåt mig, jag kan inte vara mindre Mathilda, inte mer. Men jag kan vara den du blev kär i. Jag tänkte börja redan nu, bortsett från överdoser utav smileysar och en humor bortom all räddning, och sömnlösa nätter med ett matintag på en gurkskiva om dagen. Låt oss säga att jag tagit mig några divisioner upp sedan dess, tack och lov.
Men för att låta (och för-låta många i min omgivning som påverkat MIG till det sämre) min blogg sända ut något nytt och ljust så kan jag berätta om en del som hänt i september. Allt började med att jag for hemifrån. Det var inte utan tårar, men det var skönt. Jag tog mina grejer och stack, har känt mig hemlös men inser nu att jag inte behöver ett permanent boende för att känna mig hemma. Vilket för mig till nästa punkt: Göteborg. Det sägs att hem är där ditt hjärta är, och det är en bit kvar till Skåne, men det är just staden jag förälskat mig i. Oavsett om jag åker till Uppsala och studerar kommer jag alltid förföras utav staden Göteborg. Jag har spenderat nätter som sammanlagt blir veckor, i en lägenhet på Andra Lång. Min vän Pontus har skaffat lägenhet där och där har vi spenderat många kvällar. Har varit hos Olivia och varit kalasberusad. Arbetslös är ett nedvärderande ord, trots att jag fått höra att det heter arbetssökande. Men lös på jobb är precis vad jag är just nu.
Jag har varit hos Jessica (mina brorsbarns underbara mamma) och pratat över en kopp kaffe och en skål soppa. Planerat huruvida vi ska ta ut Jennifer på äventyr i helgen, jag ser fram emot det otroligt mycket. Gick och tappade min Iphone i golvet så jag sprang till en tele2-butik och fick mig en ny Iphone 4, helt gratis när jag bytte abonemang som jag planerat ett tag.
Tänkte inte bli långrandig tänkte jag skriva, men ser redan alla rader ovanför och blir lite nervös. Jag lyckas alltid säga för mycket, men jag önskar för mitt liv att jag fick någonting begrepligt ur mig. Om inte så säg gärna till, feedback ger mig energi att skriva om någonting nytt. Om ni har läst ända ner hit så vill jag ge er en applåd, jag som sitter och svär åt bloggar med kopiösa mängder text utan bilder och ord som "himla" , "outfit" , "dagens facelook" och "puss & fred" potioneras ut i alldeles för stora mängder.
Men jag är så himla glad för att jag inte visar dagens outfit (trots att mina nya tillskott i garderoben är en HIMLA fin jacka och en HIMLA fin halsduk (medmera)) och att jag inte la ut en facelook för då hade ni nog tuppat av. Puss & Fred till er alla som tog del utav mina musiktips ovanför. Himla fint alltså.
Kanske borde jag be om ursäkt. Mest utav allt till folk omkring mig, främst av allt Markus. Men också till er som faktiskt tar er tiden att hamna här ibland. Här på grapewinefuckers. Det får mig att tänka till lite, jag är ju fullt medveten om att saker som jag skriver här ibland, känner ibland; det har vi alla känt någon gång. Men jag vet ju så väl, att detta är ingen modeblogg , det är ingen det-här-åt-jag-idag-blogg. Det är en samlingsplats för allt som rör sig frenetiskt i mitt huvud. Mycket kommer hamna i min bok, under de kapitlen som är märkta "det får göra ont" , och annat hamnar här för att det inte finns en enda själ som kan ta mina smärtor, ingen kan ta en annans börda. Det finns många som vill ge ett försök, men snälla försök inte , de kommer bara göra ont.
Men så kommer vi till den punkten där allting börjar klarna lite och man bläddrar tillbaks och inser hur mycket man tyckte synd om sig själv. Visst, det sved. Men om du inte kliver över din sorg fastnar du i ett mönster ingen egentligen orkar höra på. Jag vet inte om jag försöker förklara mig, ursäkta mig. Har inte planerat någonting. Den enda ursäkten idag går till Markus, vars mående påverkats till det sämre tack vare mig. Så förlåt mig, jag kan inte vara mindre Mathilda, inte mer. Men jag kan vara den du blev kär i. Jag tänkte börja redan nu, bortsett från överdoser utav smileysar och en humor bortom all räddning, och sömnlösa nätter med ett matintag på en gurkskiva om dagen. Låt oss säga att jag tagit mig några divisioner upp sedan dess, tack och lov.
Men för att låta (och för-låta många i min omgivning som påverkat MIG till det sämre) min blogg sända ut något nytt och ljust så kan jag berätta om en del som hänt i september. Allt började med att jag for hemifrån. Det var inte utan tårar, men det var skönt. Jag tog mina grejer och stack, har känt mig hemlös men inser nu att jag inte behöver ett permanent boende för att känna mig hemma. Vilket för mig till nästa punkt: Göteborg. Det sägs att hem är där ditt hjärta är, och det är en bit kvar till Skåne, men det är just staden jag förälskat mig i. Oavsett om jag åker till Uppsala och studerar kommer jag alltid förföras utav staden Göteborg. Jag har spenderat nätter som sammanlagt blir veckor, i en lägenhet på Andra Lång. Min vän Pontus har skaffat lägenhet där och där har vi spenderat många kvällar. Har varit hos Olivia och varit kalasberusad. Arbetslös är ett nedvärderande ord, trots att jag fått höra att det heter arbetssökande. Men lös på jobb är precis vad jag är just nu.
Jag har varit hos Jessica (mina brorsbarns underbara mamma) och pratat över en kopp kaffe och en skål soppa. Planerat huruvida vi ska ta ut Jennifer på äventyr i helgen, jag ser fram emot det otroligt mycket. Gick och tappade min Iphone i golvet så jag sprang till en tele2-butik och fick mig en ny Iphone 4, helt gratis när jag bytte abonemang som jag planerat ett tag.
Tänkte inte bli långrandig tänkte jag skriva, men ser redan alla rader ovanför och blir lite nervös. Jag lyckas alltid säga för mycket, men jag önskar för mitt liv att jag fick någonting begrepligt ur mig. Om inte så säg gärna till, feedback ger mig energi att skriva om någonting nytt. Om ni har läst ända ner hit så vill jag ge er en applåd, jag som sitter och svär åt bloggar med kopiösa mängder text utan bilder och ord som "himla" , "outfit" , "dagens facelook" och "puss & fred" potioneras ut i alldeles för stora mängder.
Men jag är så himla glad för att jag inte visar dagens outfit (trots att mina nya tillskott i garderoben är en HIMLA fin jacka och en HIMLA fin halsduk (medmera)) och att jag inte la ut en facelook för då hade ni nog tuppat av. Puss & Fred till er alla som tog del utav mina musiktips ovanför. Himla fint alltså.
Kommentarer
Trackback
