it's a ventriloquist act

Och så var man här igen. Skulle vilja citera min käre vän Palle att detta har varit en synnerligen konstig dag. Den kanske började redan igår (Söndag) när jag satt och dagdrev i min tysta ensamhet med diverse gamla tv-spel jag hittat uppe på en hylla. Knappt en halvtimma senare ringer telefonen och den tysta natten blev inte alls tyst. Fick trevligt sällskap som innehöll tv-spelande, juicedrickande, rökande och datorsurfande, och kycklingkorv med makaroner. Senare kom syster hem och Micke vars yttrande existens tack och lov inte varade så länge. När jag gick och la mig i rummet låg jag sömnlös i princip hela natten, gick upp runt tolv på morgonen och hittade Palle i soffan med min dator. Dagens checklista bestod utav: Balkläder, ätbar mat, briska. 

Simpelt tänkte vi och började leta runt. Jag ska aldrig följa med en man och köpa jeans igen, ska aldrig shoppa i normala butiker igen. JOBBIGT! Efter kaskader utav jeans i alla dess storlekar och längder hittade vi det perfekta paret, sedan vidare till skor och skjorta (som förövrigt var så makaber att man inte kunde annat än att älska den) Balklädseln var räddad. Vi unnade oss sushi och efter ett par timmar utav migrän och en jakt på druvsocker av valfritt slag så gav vi upp och det resulterade i att jag hyperventilerade igång en överdödande dans som skulle få mig taggad att dricka cider. Trots att det alltid är något visst med att gå längs andra lång och bli peppad så taggade jag, svinigt mycket. Väl framme löste vi världsproblem och spanade in folket. Helt plötsligt som en katapult från skyn flög Åke ner framför oss, speedad som en uppåttjackad ekorre med många kramar och vänner och sprit och allmänt jobbig inställning. Tjalol tänkte vi och trillade tillbaka, och hade en djup utläggning om allmänt störande människor utan djup eller människoförståelse. Varför jag berättar detta har jag nog egentligen ingen aning om. Kanske är det ett par glas öl, vin och den förbaskade briskan som får mig att ösa ut allt som finns i mitt minne från dagen. Kanske är det att jag saknar Jessika och måste tvinga henne att följa med mig till stan imorgon och inhandla resten utav mina egna balkläder (ska bli skönt att slippa springa runt i stan med idog kraft om att hitta något som man inte hittar) och njuta en stund i solen med mig. Nu tänker jag hursomhelst oavsett vad ta ett piller som för mig in i sömnens dvala, sjätte dygnet i rad utan sömn. Berättade jag att jag ska kollas för narkolepsi på onsdag heh?