it's a ventriloquist act

Hittade någon slags ork på botten bredvid min trasiga pediestal. Aldrig mer skall jag klättra upp på den igen. Mina vänner drog upp mig på fötterna och allt eftersom klarade jag av the thing called life, yttrade mig i små portioner, sov, åt lite, rökte tills mitt rum var ett stort lager utav grå dimma. Som bestämt skulle vi till Styrbord Babord, Erica skulle vända plattor och få båten att gunga mer än vanligt, vin känns oerhört bekant och ja det dracks mycket vin från morgon till sena kvällen, vilket gärna resulterar i att jag spårar ur på fler än ett sätt. Vi repade innan vi åkte in till stan, jag kysste Jessika mitt på munnen efter mycket hysteriskt homofobiska förnedrande skällsord. Jag var klädd för en kväll som förutspådde mycket dans. Högklackat, klänning och sminkad för att det skulle stanna. Så där stod jag klädd för dans och vinglade fram på höga klackar med ett dragspel och spelade så änglarna grät i himlen, försökte överrösta dragspelet med sången, jessika försökte också men det var omöjligt. Palle bara flinade, jag dansade runt med en stor låda på magen och höll på att kissa ner mig medan jag spelade mina 3 toner. Börjar nu i efterhand ana att dragspel stått orört sedan Annika var i min ålder, och att det blivit ostämt någonstans genom åren där emellan.

Utöver det så har jag inte så många bilder för tillfället, Nikon ligger och dammar på Åstol och dit är jag inte redo att åka än, men jag ska framkalla två rullar i stan idag, hoppas det går på en timme som förra gången! Så länge får ni lite bögigt låtsasanalogt. Lovar att hitta lite charm snart så ni orkar med mina långrandiga monologer om strunt och nonsens.

Hos Erica på Hisingen, Jessika var den enda som följde kvällens dresscode "Rosa" genom att bära en cerise långkavaj.