it's a ventriloquist act

Vet inte om ni känt den, men det har varit ganska tyst här ett tag. Dels på grund av att jag inte känner för att skriva någonting när allt går så trögt, och dels för att allting ironiskt nog har flytit på alldeles för fort. Jag vet inte vad kärlek är, men den finns. Och jag blir yr och förvirrad. Jag sitter just nu i Casa de Johannebergsgatan, korsvägen har aldrig tilltalat mig som den gör nu, att vakna upp bredvid Jazz med en ihoprullad kudde under armen och jessika har flodhästen i högsta hugg ifall någon förbrytare skulle vandalisera hennes ack så bohemiskt inredda sovrum. 

Det jag egentligen vill berätta, finns inte. Men jag har utmanat mig själv på alkoholintagspunkten, diverse alkoholhaltiga drycker har runnit genom min strupe, 7 dagar i rad bortsett från en snabb detox på fredag då lördagen skulle spenderas med tårta och serpentiner, jag fyller ju faktiskt år om en vecka. Och vad beträffar min födelsedag ser jag gärna att en flaska vin ligger under min säng när jag vaknar och så tar jag en bok och gömmer mig någonstans. Alternativt kommer bra vänner att infinna sig i min säng på lördag morgon och fira min 19-årsdag och vad som händer efter det är fortfarande ett mysterium.

Om Anders (en fortfarande främling i mina ögon men allt för omtalad!) ser detta så kan den kära kollektiva skåningen känna sig riktigt bojkottad för all framtid, homosexualitet är fint, men det skaver i hjärtat :@