it's a ventriloquist act

"Vi får ju inte glömma att ta kort till bloggen!" säger Robert och för att hämnas gör jag likadant, bloggen hittar ni HÄR. Han är ny i den stora vida bloggvärlden så kika in och öka hans självförtroende! Fniss. Jag drog mig upp ur sängen fastän kraften hade gått och gömt sig. Spårlöst försvunnen liksom hjärnan. Jag tog mig upp med många om och men och tur var väl det annars hade jag inte hamnat på Paprika med en räksallad större än Göran Perssons rumpa. Varken jag eller Robert är stora i maten men vi kämpade, men den första bilden visar ungefär hur långt vi kom. Då åt vi ändå i flera timmar, ett majskorn i taget ungefär. Sen gick vi till Eva's Paley och drack obeskrivligt mycket kaffe (jag iallafalll, Robert nöjde sig med en muffin) En rödtossig Jessika trillade in och sedan även två tossiga pluttar som hette Emma och Palle, fan vad dom är fula! Nej fy tusan vad jag ljuger, de lyser alltid upp tillvaron må jag säga. Men jag måste erkänna att sängen tillkallar mig lite mer än att knappa på tangentbordet så jag lyssnar till mitt hjärta och belastar kudden med mitt tjocka huvud. Rensade ut livet lite idag, rensade bland kontakter och raderade för det vilda och hörde av mig till tillfälligt bortglömda minnesvärda individer (?) Åh hejdå jag ger upp för ikväll, nighty nighty.