it's a ventriloquist act

Denna afton tillägnas ingen mindre än Hellström. För att han kan spela, och sjunga. Och det kan inte jag idag. Jessika bjöd mycket riktigt på en riktigt fin supé. Sojakorv, gnocchi, dressing ketchup och senap. Bilden är överpretentiös men det struntar jag iiii för jag dansar och har inga mjuka läppaaar. Dom är faktiskt ganska trasiga, just idag. Inte för att jag har trillat på läppen, troligtvis för att jag sovit dåligt och mina mediciner torkar ut min stackars hud. Som ni inte kan se så sitter mitt ärr kvar, mitt i pannan. Vore tragiskt att inte kalla mig stolpskott, så hakuna matata.

Så, låt mig se. Jag köpte en cykel, blev överöst med komplimanger för mitt utseende (jag börjar ana att killen hade fått bensin i ögonen och därefter bestående problem med dem, eller så gick han på tjack!) När jag cyklat hem godbiten försökte jag få in den i hissen, men utan resultat. Det slutade med att min systers sambo kom hem och bar upp den för 10 våningar, bra gjort mickeboy.

Dags att isolera sig på rummet, för nu spelar storasyster techno igen. Högt och dundrande.