it's a ventriloquist act

Såhär kan det gå, när man trodde man släppte ut sin kreativitet men insåg att den förvandlats till ett fullständigt fiasko, de månader jag lät kreativiteten gå i dvala. Tänk så ringrostig man blir när man inte smörjer sina talanger emellanåt.

Min dag bestod utav ett färglöst ingenting, ironiskt med tanke på bilden där uppe som exploderar i alla möjliga olika färger. Hoppas inte allt för många sprang och gömde sig efter föregående bild. Men jag tänkte ändå göra något utav den, dagen alltså. Hann dock inte längre än att se på klockan. Det är ju redan måndag! Herregud, timmarna springer iväg. Jag kom mig inte till Adrians konsert, ja knappt upp ur sängen i princip.  Så, jag har penglat mellan sängen och kaffekokaren, kaffekokaren och balkongen, balkongen till sängen. Ja ni förstår nog mönstret. Jo, tog en dusch också! Så nu är jag inte lika äcklig längre, that's sweet isn't it! 

Skymtade sol också, när jag stod och hävde i mig cancer. Ville utnyttja situationen lite och sköt undan glasdörren på balkongen och sträckte ut armarna och blundade.  Efter ca 20 sekunder i denna position bröt jag ut i vansinnigt gapskratt. Inte något småfnitter må ni tro, ett skratt som kan efterliknas vid Ewan McGregors storböl i slutet på Moulin Rouge, fast mindre tårar och mer åsneliknande hulkningar. Självklart tänkte jag på min underbart vansinnesberikade vän Fredrika, stående i samma position som mig och imiterar Thomas Di Leva, dock med långsamma juckande rörelser med höfterna och rumpan och vrålar "Viiiiiiiii haaaaaar baaraaa varaaaaaaaandraaaaaa". Hon är fullständigt galen, den kvinnan. Blomstrande! 

Efter ett tag insåg jag att jag måste se tokig ut, och så kröp jag ner i sängen med ett leende. Somnade om en stund, vaknade upp och lyssnade på bra musik. 

Nu är det dags, för just det. Det där med att sova. "Vi tuggar substitut för att vi inte har något annat" som Navid skulle säga. Sömntabletten ger mig det jag inte har, i mg. Ofta alldeles för många mg enligt mig, men var får jag? Sömn. Vad förlorar jag? Själen. En god nyhet är att om 3 veckor så är den 6 månader långa och vidriga antibiotika-kuren över. Då hoppas jag på att bli friskare fysiskt iallfall. Imorgon blir jag förmodligen sjukskriven fram till maj, säger min doktor. Vet inte riktigt vad man ska säga om det, kanske lite som bilden ovan. Man vet inte om jag skrattar eller gråter.