it's a ventriloquist act

Jag lever, visst gör jag det. För Fredrika är här och jag känner hur tårarna kommer när jag tänker på att hon ska åka imorgon. Fredrika Enström som ligger halvnaken bredvid mig i den andra sängen och pratar om helt otroligt förjävla konstiga saker, tjejen som får alla att garva trosorna av sig. Har varit med Jessika också, min pärla. Har aldrig uppskattat henne så mycket som jag gör just nu. Hoppas hon kommer imorgon med, vad skulle jag  göra utan henne. 

Bilder kommer, kära vänner. Jag får väl passa på att blogga när jag är med vänner , när jag blir ensam så blir det så svart, igen. 

Jag hoppas ni alla där ute tar vara på ljuspunkterna, blickar uppåt och andas ut nu. Vi är inte ens inne i Maj och sommaren har tjuvstartat. Var tacksamma för de härliga ljusglimtarna, och nattens alla stjärnor. Och ta hand om era nära.