She aches just like a woman but she breaks just like a little girl.
Tänkte göra något fancy, som den mediaelev jag är. Hur i helvete kan man välja så fel gymnasielinje? Det blev inget fancy alls, utan endast det som visas ovan. På TRE år utav renodlad media-utbildning har jag inte lärt mig följande:
1. Hur man tar kort.
2. Hur man håller en kamera (därav nästan endast suddiga bilder)
3. Att föra sig framför kameran. (om man nu mot förmodan skulle stå framför den och inte bakom förstås)
4. Photoshop (Är det bara jag eller är photoshop till för att göra objektet till ett objekt? BITE ME! )
5. Någonting.
Så, där har ni svaren på alla era problem. Saken är den, att jag sökte in till estetlinjen på Hitlerjugend a.k.a Mimers hus, inriktning musik med sång som första-instrument. Denna historien är ganska ironisk. Gjorde provet, fick äckligt bra kritik, spelade piano som en dåre trots att jag förlorat alla kunskaper. När jag gick därifrån flippade jag ur i min prestationsångest och tänkte "Nä men det där med att ta kort, det är ju lite enklare" månaderna gick och det var dags för gymansiet. Under tiden när jag tragglade med analoga kameror och spenderade några dagar i veckan i ett mörkt och läskigt framkallningsrum så spenderade jag eftermiddagarna med min föredetta pojkvän och jammade, spelade och sjöng och allt gick framåt. Nu i efterhand är jag mäktigt förbannad på mitt sköra psyke som tror att jag inte klarar någonting. Ser fram emot att använda stämbanden med fröken Battlemaster inom en snar framtid! Och det där med gymnasieval, ja det är ju lite sent påtänkt.
Vad mer bör man tillägga? Jo, jag ska till Vasakyrkan imorgon för att se den köttiga mannen ADRIAN (är du stolt nu?) sjunga som en näktergal, förmodligen så cyklar jag dit, för att känna mig duktig och sånt! Ska leta efter en Adrian klädd i svart (bland tusen andra svartklädda killar, kan bli problematiskt.) Förövrigt köpte Jazz en balklänning för fyra lax idag, hon är nog mer galen än vad jag är. Min kostade mindre än trehundra spänn! Fast, jag kan ju inte hjälpa att jag har begåvningen att fynda trosorna av mig varenda jävla gång. Förövrigt är Just Like A Woman min favorit just ikväll. Dylan levererar varenda gång.
5. Någonting.
Så, där har ni svaren på alla era problem. Saken är den, att jag sökte in till estetlinjen på Hitlerjugend a.k.a Mimers hus, inriktning musik med sång som första-instrument. Denna historien är ganska ironisk. Gjorde provet, fick äckligt bra kritik, spelade piano som en dåre trots att jag förlorat alla kunskaper. När jag gick därifrån flippade jag ur i min prestationsångest och tänkte "Nä men det där med att ta kort, det är ju lite enklare" månaderna gick och det var dags för gymansiet. Under tiden när jag tragglade med analoga kameror och spenderade några dagar i veckan i ett mörkt och läskigt framkallningsrum så spenderade jag eftermiddagarna med min föredetta pojkvän och jammade, spelade och sjöng och allt gick framåt. Nu i efterhand är jag mäktigt förbannad på mitt sköra psyke som tror att jag inte klarar någonting. Ser fram emot att använda stämbanden med fröken Battlemaster inom en snar framtid! Och det där med gymnasieval, ja det är ju lite sent påtänkt.
Vad mer bör man tillägga? Jo, jag ska till Vasakyrkan imorgon för att se den köttiga mannen ADRIAN (är du stolt nu?) sjunga som en näktergal, förmodligen så cyklar jag dit, för att känna mig duktig och sånt! Ska leta efter en Adrian klädd i svart (bland tusen andra svartklädda killar, kan bli problematiskt.) Förövrigt köpte Jazz en balklänning för fyra lax idag, hon är nog mer galen än vad jag är. Min kostade mindre än trehundra spänn! Fast, jag kan ju inte hjälpa att jag har begåvningen att fynda trosorna av mig varenda jävla gång. Förövrigt är Just Like A Woman min favorit just ikväll. Dylan levererar varenda gång.
Kommentarer
Trackback
