Det var en sådan kväll då man längtar, fast man vet inte vart.
- Det fanns saker som man måste göra, även om det var farligt.
- Varför då?
- Annars är man ingen människa utan bara en liten lort.
Idag är jag Sveriges största lort. Utöver det är jag inte särskilt mycket alls. Satt med Mannen (han vill kallas så, tror jag smittat honom med hybris eller liknande.) och berättade att jag verkligen slutat med allting jag alltid hållt på med. Jag ritar inte längre, sjunger inte och spelar inte, jag skriver inte längre och kameran är bara framme på högtider och festligheter och jag ser inget som helst konstnärligt med det. Min estetiska halvhjärna är därför aningen överfylld med tankar istället, när jag i huvudet går igenom min estetiska halvhjärna ser jag bara psykedeliska mönster och musik och luddiga minnen av sådant man inte ska behöva komma ihåg eller ens behöva vara med om vid 18 års ålder. Jag vet att det är så och det är jävligt frustrerande. Jag vet hur tomt och skönt det är i huvudet när jag målat ett porträtt, sjungt och spelat tills fingrarna blöder, när jag skrivit ner mina tankar på ett papper och skickat iväg det i brev ner i min "meningslösa låda" som den kallas. Den är inte det minsta meningslös egentligen, men ett annat ord kom inte för mig när jag döpte den. Det är ju egentligen bara massa grejer som visar den som öppnar den, vart jag har varit, vad jag har känt, vad som har bränts, vad som strött salt i sår och vad som läkt dem.
Mannen hade ingen annan lösning på detta än att ta tag i det igen. Och tänk för att han min Gandhi, ett utav dem är redan på gång! Tänker inte avslöja för mycket men det händer stora grejer just nu, fick ett trevligt telefonsamtal idag som förändrade mitt liv lite grann. Hoppas inte jag tar mig vatten över huvudet bara. Lite rädd blir jag ju såklart, som den lilla flicka jag är i den stora värld som jag traskar runt på. Men ibland är världen liten, det kan vara bra att komma ihåg när man står på tå för att verka lite mer världsvan. Man är inte större än sin egen penis, som min vän en gång sa. Tacka gud att jag inte har en, skulle avlida i svår mindervärdeskomplex. Jag inbillar mig att jag ser ut som Voldemort liksom hallå eller.
Idag är jag Sveriges största lort. Utöver det är jag inte särskilt mycket alls. Satt med Mannen (han vill kallas så, tror jag smittat honom med hybris eller liknande.) och berättade att jag verkligen slutat med allting jag alltid hållt på med. Jag ritar inte längre, sjunger inte och spelar inte, jag skriver inte längre och kameran är bara framme på högtider och festligheter och jag ser inget som helst konstnärligt med det. Min estetiska halvhjärna är därför aningen överfylld med tankar istället, när jag i huvudet går igenom min estetiska halvhjärna ser jag bara psykedeliska mönster och musik och luddiga minnen av sådant man inte ska behöva komma ihåg eller ens behöva vara med om vid 18 års ålder. Jag vet att det är så och det är jävligt frustrerande. Jag vet hur tomt och skönt det är i huvudet när jag målat ett porträtt, sjungt och spelat tills fingrarna blöder, när jag skrivit ner mina tankar på ett papper och skickat iväg det i brev ner i min "meningslösa låda" som den kallas. Den är inte det minsta meningslös egentligen, men ett annat ord kom inte för mig när jag döpte den. Det är ju egentligen bara massa grejer som visar den som öppnar den, vart jag har varit, vad jag har känt, vad som har bränts, vad som strött salt i sår och vad som läkt dem.
Mannen hade ingen annan lösning på detta än att ta tag i det igen. Och tänk för att han min Gandhi, ett utav dem är redan på gång! Tänker inte avslöja för mycket men det händer stora grejer just nu, fick ett trevligt telefonsamtal idag som förändrade mitt liv lite grann. Hoppas inte jag tar mig vatten över huvudet bara. Lite rädd blir jag ju såklart, som den lilla flicka jag är i den stora värld som jag traskar runt på. Men ibland är världen liten, det kan vara bra att komma ihåg när man står på tå för att verka lite mer världsvan. Man är inte större än sin egen penis, som min vän en gång sa. Tacka gud att jag inte har en, skulle avlida i svår mindervärdeskomplex. Jag inbillar mig att jag ser ut som Voldemort liksom hallå eller.
Kommentarer
Postat av: Skywalker. blåmärken i mitt huvud.
gullit
Trackback
