it's a ventriloquist act

Hej trofasta imbeciller. Igår hämtade jag ut en dyr och tidig julklapp från Hoffman La Roche i Schweiz. Kvinnan i kassan på apoteket var allmänt seg i huvudet, och jag tror det tog närmare en kvart för att hämta ut mitt lilla recept. Men hur som helst så känner jag att saker kommer ordna sig! Opiater och annat mumsigt i julklapp, det kan man kalla ett uppköp. Ni tror väl förmodligen att jag är en liten galen junkie så mycket substitut jag tuggar, men oroa er inte, jag är bara en flicka med små defekter, kommer bli frisk som en nötkärna på nolltid, det sätter jag mina italienska ballar på. 

Sitter i skolan nu, där allt (ingenting) händer. Skulle på elevvårdssamtal vid nio men min skalliga dementor (dement+mentor, fniss) hade glömt bort det och polerade skallen med pekfinget och tittade upp i skyn i väntan på bättre tider. Jag tror han drömde sig bort till gubblandet, jag var glad för hans skull. Vore det alldeles för hemskt att ge sin mentor en julklapp ? I form utav ett kontrakt på att få ta in på ålderdomshem? Det börjar bli hög tid, din korupulente galning. Passa vidare lilla gubben.

Med tanke på min position, dvs håltimme fram tills psykologin så avviker jag från skolans portar snart. Drar till Göteborg för att spendera lite kvaliétstid med Bushman, hoppas hon orkar med mig, jag är smokin' high on coffe. The sky is the limit eller hur är det man säger? Ska nog fixa påtår på kaffen först.