it's a ventriloquist act

Dagarna rinner förbi, det känns nästan lite svårt att skilja på vad som är och inte är. ena stunden vaknar man med gråten i halsen i jessikas säng, mardrömmar är nog det värsta jag vet. andra stunden står man med näsblod och frågar om hon kommer hata mig om jag spyr. Jessika är nog världens bästa jag-håller-bak-håret-och-du-släpper-ut-allt-mag-innehåll-kompis. Det är svårt att förklara situationen utan att ni tror att jag var packad och behövde spy. För faktum är att vi befann och på Sticky Fingers (inte konstigt att man ville spy liksom, fniss) en stund, nykter var jag. Dock trillade vi hemåt efter kort varsel med trevliga engelsmän och sentimentala diskussioner som förekommer allt oftare när jag och jessika är ute och slår klackarna i taket. Hur som helst, min uppkastning var kroppens sätt att säga "stopp, ät något innan du trycker i dig massa mediciner!" Jag tycker nästan synd om Jessika för att hon behövde dela säng med en Mathilda med kramp i benen för jag gnällde tills hon proppade i mig en sömntablett och då slocknade jag, den bruden vet allt hur man får tyst på mig! 

Gissa vad? Jag följde med till skolan idag, det måste verkligen vara dagens uppoffring of all times. Därav min migrän, hade nästan glömt bort hur det börjar koka i hjärnan när Elin öppnar munnen. Hon säger säkert jätteintressanta saker, men det bara går inte att lyssna! Snacka om dålig talang. Jag stannar i staden en natt till för att kunna möta upp min vackra pojke vid tåget på lördag, tills dess finns det en chans att vår galna Grästorp-brud kommer på besök och det är bara ett plus! Behöver lite brutal humor och fina vänner omkring. Vad skulle jag annars gööööraa?