it's a ventriloquist act

blir förmodligen sjukskriven till januari. ska jag bli dagdrivare på heltid nu? damn. känns diffust, men jag har bra människor omkring mig som stöttar mig. kuratorn på skolan är definitivt underskattad, så rar. Karin, studiehandledaren är dock inte lika rar när hon utbrister "hoppsan du!" när jag svimmar i trappen på väg ner mot skåpen. i mitt tragiska underläge (dvs orklös och trappliggandes) var hon ganska dominant med tanke på hennes stående position, men om jag ville verkligen slå till henne, eller åtminstone hytta med pekfingret åt henne och snörpa med munnen som en sur gubbe, men kroppen hängde inte med viljan riktigt. 

Ska hur som helst bli skönt att slippa sätta knut (inte pappa förstås) på sig själv, fast jag kommer förmodligen bli uttråkad efter ett tag och vilja skaffa jobb. time to hit the sheets.