Vad vet du om att inte vilja vakna längre?
(Är här på nostalgibesök, jag saknar dig grapewinefuckers)
Gästbloggar, kanske man skulle kunna säga. Bloggar på annan adress nu men tänkte slänga iväg en röst hörd här med.
Jag är numera 21 år och lika sjuk som vanligt, krämporna flödar. Det där var egentligen en lögn, mår mycket bättre nu för tiden, men några gamla godingar är tillbaka så som luftvägsinfektioner och ett ruskigt magsår. Ser helt tokig ut ibland men jag har mina dagar då jag är nästan normal.
Jag volontärarbetar för en hjälporganistation ett par dagar i veckan där vi förser hemlösa, unga missbrukare och alla andra som behöver med kramar och kärlek, vi har lyckats skrapa ihop våra gamla vinterkläder som nu skall delas ut till alla som behöver. Det är jättefint, att få vara med och hjälpa till.
Jag pluggar vidare och startar snart min inriktning på barn och ungdomssjukvården så det rör sig sakta men säkert framåt mellan ändlösa högar med tentor och läxor.
Mitt bipolära huvud gör fortfarande förskräckligt ont i tid och otid, men jag lär mig hantera det hur mycket jag än skrapar upp knäna.
Kort och gott; Det funkar, jag är glad och lycklig och älskar mig själv. Och just nu räcker det gott och väl.
Morsning och goodbye / Mathilda.
Kommentarer
Trackback
