it's a ventriloquist act

Idag är jag våldsamt ful, tårarna har forsat med spridda skurar utportionerat med dagens gång. Jag har vandrar planlöst omkring och hamnat på golvet, oförmögen att ta mig upp.
Ja, jag är ärlig. Vad skall vi göra åt saken?
Jag försökte spendera en stund eller två med skolböckerna men satte på en kopp te och liksom kisande ögon över koppens kant försökte jag tyda det som låg framför mig men det blev bara en smörja alltsammans.
Jag tror Bob Dylan tog udden utav det hela. Sedan drömde jag mig bort till den fina pojken på bilden som gör mig glad så in i bänken.

Så vad gör det om jag har en dålig dag?
Jag går ju inte isär, när jag går med dig.