28 mars 2013
Sitter på tåget , efter flera timmar utav ett huvud bultandes, kaffekokarens frenetiska puttrande, naglar knackades mot bordet för jag vill bara att tiden ska gå. Men nu är jag installerad på ett säte på ett tåg som kommer föra mig ifrån staden jag envist råkat förälska mig i. Nej, jag vill nog bara bort. Bort från betong, plugg och cigarettfimpar. Till grusvägar och getter, håriga kossor och framför allt pojken som får hela mitt lilla hjärta att pulsera. Fina fina Anders som inte behöver en instruktionsmanual för att läsa av mig, för att förstå hur det eller ifall jag behöver en kram. Tänk att en kärlek också kan vara en sån himla fin vän. En sån vän man förvaltar i sitt lilla lilla hjärta där man lyckats skala av den platoniska biten. Bara genuin lycka.
Vi hörs när mina skor är ett med betongen igen, nu ska jag bara få vara lycklig :)
