Vägrar dansa efter din pipa.
Jag fick lov att följa med till Ikea med mamma och min äldsta syster Annica. Det var mysigt och vi gick runt och mest pratade strunt. Fick med mig lite saker hem, har förmodligen aldrig känt mig så vuxen i hela mitt liv när jag tittade ner i kundvagnen och synade mina inköp. En skruvmaskin, gardingstång, möbeltassar och fyra tavelramar. Mamma köpte varsin presskanna till sina två döttrar också, känner mig bortskämd för att jag råkar ha blivit utklämd av den bästa och finaste människan i världen. Så jag har nu uppdaterat min pysselvägg med lite mer trams, och fick äntligen in skrivbordet jag har behövt så länge så nu börjat det reda ut sig i lilla lägenheten. Det enda som saknas är min vän Erica, jag saknar henne så jag kan dö och eftersom jag lovade henne att fixa en vägg med Erica-bilder dedikerat till henne så har jag nu påbörjat detta , endast två bilder änsålänge men det känns fint att hon sitter där iallafall. Jag hoppas verkligen hon flyttar tillbaka till Jul.
Jag tror förörvrigt jag är ganska nära på att slå i botten nu, känner bristningsgränsen ifall jag sträcker på mina tår kan jag känna botten. Och det är en bra sak. Jag kan bara kämpa mig uppåt nu. Skall sluta dansa efter kärlekens pipa, känner mig trollbunden, börjar skaka och jag förtjänar inte det. För att citera min vän Ribban "Spara din kärlek och dina krafter till någon som faktiskt vill ha dig av hela sitt hjärta" och det är sant. Man får försöka hålla ut, och sen om ett par år kanske jag vågar älska igen. Vi får se. Så länge man inte ger upp.
Jag har fina vänner, skall sluta titta bakåt och hålla kursen framåt så långt jag kan.
"Alla har vi en tumör i bröstkorgen som ständigt hotar att brista och fläcka dom vita rockarna röda.
Man kan bara göra så mycket som man kan, sen är man maktlös"
- Emanuela Chitic.
Kommentarer
Trackback
