Vart jag än i världen vänder , är skålen alltid rund.
"Jag gick in i rökrummet igen. Satte mig på skinnsoffan och drog upp en cigarett.
Stirrade ut på den stora klungan människor. Jag kunde inte höra dem.
Jag var bubblan.
Jessika som bar min svarta glittrande skjorta lyste upp
rummet när hon kom in och sökte sig efter mina ögon.
- Emanuela är utslängd, ska vi gå?
- Jag får klamydia bara av att andas här inne sa jag och
fimpade cigaretten och vacklade bort mot dörren.
Vart jag än i världen vänder, är skålen lika rund. Likna mig vid en clownfisk,
jag kommer alltid ha mina ränder och dåliga ordvitsar.
Jag är satt i en skål för att snurra runt runt runt och ännu en gång runt.
Hade jag slagit hål på skålen hade jag torkat ut av vätskebrist.
Vart jag än i världen vänder, är jag fortfarande omringad.
Jag har inga väggar, inga hörn.
Bara runda bubblan omkring mig, för att betrakta en galen värld."
En tiondel av en text jag skrev för nästan exakt ett år sedan. Jag hoppades för mitt liv att jag skulle ta mig någonstans på den tiden. Och se på fan, det gjorde jag också. Ett poäng till mig och livet. Vi har gjort något bra , vi två.
Kommentarer
Trackback
