it's a ventriloquist act

Så. Otroligt. Härligt. Att ha människor runt sig som är så befriade ifrån allt vad strunt och nonsens är. Så fin människa är hon, min vackra Fredrika. Idag har min bröstkorg varit helt fri ifrån allt vad ångest och andningssvårigheter kallas och heter, jag har skrattat och suttit i solen , ätit årets första glass, druckit kaffe och pratat om sommaren. Nu väntar jag endast på att min mamma skall komma hem, så att jag kan krama om henne , titta på någon svensk kriminalserie och ligga i soffan och prata bara. Imorgon bär det av till Jessica och barnen, dom absolut bästa människorna på hela Tjörn, ja hela världen för att vara exakt. Denna helgen fyller jag på krafterna och jag är nästan frisk nu. Jag hoppas ni också mår bra, för det förtjänar ni. Vad ni än är drabbade utav, vad som än gör ont, om ni botar er själv med te och bra musik eller om ni gör som jag och går ut och ställer er på ett klippblock ute på Åstol och skriker lungorna utav er; fortsätt med det ni gör. Ni är inte ens halvvägs nere på botten när ni mår som sämst, tro mig. Kan jag, så kan ni. 

Love and rockets.