Too much acid.
Kan man säga om i princip vem som helst , egentligen. Men Hvitfeldtska Estet tar nog priset för idag. Var på konserten och agerade hejarklack åt min favoritpåg Adrian som var konferencier och spelade gitarr med sina gigantiska händer (ja ni vet vad man säger flickor, vill ni ta reda på detta så är det bara att be om nummer.) Hur som helst så var väl alla crackade på ett eller annat sätt och det var ju mysigt att bevittna. Antingen kemiskt eller så trippade dem bara på livet. 50% tondöva, resten hade kunnat whoppa vilket ass som helst, en eloge för det.
Tycker dessutom det är ironiskt på ett mycket äckligt vis att jag lyckats gå ner 4 kg sedan i tisdags för att jag bara legat i sängen, när man kämpar sig mot friskare breddgrader, men det är väl bara att sluta orka kämpa för att bli frisk och njuta av dekadensen istället. Läs boken förresten, den är sinnessjuk. Gillar sådant.
Tycker dessutom det är ironiskt på ett mycket äckligt vis att jag lyckats gå ner 4 kg sedan i tisdags för att jag bara legat i sängen, när man kämpar sig mot friskare breddgrader, men det är väl bara att sluta orka kämpa för att bli frisk och njuta av dekadensen istället. Läs boken "Flickan i källaren , Berättelsen om Natascha Kampusch " förresten. Den är sinnessjuk. Gillar sådant.
Och så orkar jag inte vara kär och korkad. Naiv och bortglömd, orkar inte heller vara oförlåten för resten av mitt liv för att jag bad om en ursäkt. Jag tycker ändå det är lite berättigat att få skriva självmordsbenägna noveller om mitt beklagerliga liv , utan att tycka det är särskilt charmigt alls och jag blir nog lite orolig dessutom med tanke på att inte ens en 20% av alla mina läsare känner mig och vet att jag brukar driva om döden osv. Livets utflykter sträcker sig så långt som till Ica för att inhandla tobak (och rekordet slogs idag då jag lyckades ta mig till vasa utan att börja grina som en olle.) numera, och det duger faktiskt bra så. Har packat väskan också, håller kommunikationsredskap en armlängd ifrån mig också, säg något man inte kan få cancer av. Typ människor främst utav allt känner jag nu.
Btw så är det min nya kopp på bilden, den är gigantisk och rymmer 5 koppar kaffe i kaffebryggsmått. Det var la bra dö. Sen gjorde jag en turban till mitt kråkbo och har bott i den tills jag söp bort den. Trött på livet.
Och så orkar jag inte vara kär och korkad. Naiv och bortglömd, orkar inte heller vara oförlåten för resten av mitt liv för att jag bad om en ursäkt. Jag tycker ändå det är lite berättigat att få skriva självmordsbenägna noveller om mitt beklagerliga liv , utan att tycka det är särskilt charmigt alls och jag blir nog lite orolig dessutom med tanke på att inte ens en 20% av alla mina läsare känner mig och vet att jag brukar driva om döden osv. Livets utflykter sträcker sig så långt som till Ica för att inhandla tobak (och rekordet slogs idag då jag lyckades ta mig till vasa utan att börja grina som en olle.) numera, och det duger faktiskt bra så. Har packat väskan också, håller kommunikationsredskap en armlängd ifrån mig också, säg något man inte kan få cancer av. Typ människor främst utav allt känner jag nu.
Btw så är det min nya kopp på bilden, den är gigantisk och rymmer 5 koppar kaffe i kaffebryggsmått. Det var la bra dö. Sen gjorde jag en turban till mitt kråkbo och har bott i den tills jag söp bort den. Trött på livet.
Kommentarer
Trackback
