it's a ventriloquist act

Jag sov gott inatt, obviously. Jag hatade min arbetsförmedlare idag till en början, ordinär vardagsmat. Sedan visade det sig att hon var inte så dum trots allt och jag blev genast på bättre humör, men vart tog humorn  vägen.

Imorgon har jag en kort "arbetsdag" , och senare en jobbintervju. Känns ovanligt bra för att komma ifrån min prestationsstyrka! Det mastodonta berget utav ångest byggs på, det är inte längre stor som ett hus. Snarare skyskrapa.  Tänkte be till Gud men vet inte om han orkar lyssna på mig idag. Isåfall hade jag bett om ett sundare leverne. Och en Hanglider. Förövrigt tjackar jag denhär låten idag om ni inte förstod det och förslår att ni gör detsamma. Efter helgen är det dags att brottas med läkare igen, in i ringen Mathilda. Ta hand om er förresten, bli inte som mig.

Ser ut som en rysk pojkspoling idag, född på ett tidigt 1800-tal som är på väg ut på sin enhjuling för att tjäna några slantar i rikemansfolkets öppna fickor. Zigenarliv minst sagt. Det pågår en hångelorgie klockan tio från min synvinkel, jag försöker ignorera detta men smaskandet är oundvikligt och markant. Jag tittar på Jessika för medlidande, hon lider. Dags att krypa iväg till Vita fläcken för att handla.  Min mamma är på bomullslandet, även känt som Ullared hur jag nu fick ihop det. Hon tyckte jag borde bli informerad om situationen så jag kunde utnyttja den, min mamma är nog inte riktigt frisk i huvudet. Måste arbeta med ett dumt EXPO-arbete vilket känns mycket, mycket avlägset.  Dags att få tummen ur la arshöwl och do did i dont. Sjunger "Who killed Davey Moore" högt och i mitt huvud och jag undrar just när den ska förflytta sig in i någon annans huvud.

Det bör jag inte fundera allt för mycket på, sådant jag inte kan påverka med andra ord.

Puss Peace

Faställda faktum frånochmed nu. Jag gör allt jag kan. Jag orkar inte. Men jag gör det ändå. Jag gör mer än vad jag kan. Det hjälper inte. Jag orkar ingenting. Jag måste orka.

Jag snuffsade med Jessika inatt, obviously. Jag hatade min lärare idag, ordinär vardagsmat. Jag grät inför mina bästa vänner. Jessika kastade en apelsinklyfta i mitt öga. Jag hämnades ett par timmar senare genom att pika henne till döds, det var inte uppskattat. Jag satt bredvid en herre på spårvagnen idag vars kroppstorlek var 4 st Mathildor ändå vände han sig om innan han klev av och sa "du ser lite småläskig ut" jag tittade frågande på honom och han pekade på min panna. helvete.

Imorgon har jag en kort dag. Alltså mycket ångest på en kort tid, vilket gärna resulterar i panik. Den mastodonta högen med läxor byggs på hög, den är inte längre stor som ett hus. Snarare skyskrapa.  Behöva vara en dag närmare studiebidraget dock i vetskap om att jag inte kommer få något pga mina lärare som uppenbarligen tappades i toaletten redan vid barnsben Tänkte be till Gud men vet inte om han orkar lyssna på mig idag.

Isåfall hade jag bett om ett sundare leverne. Och en Hanglider.

Igår var allting väldigt bra. Jag förundras över hur många tårar det finns, och hur snabbt en mur kan bli till smulor pga en vindpust från fel håll. Andas inte på min mur, den är bräcklig.

Förövrigt tjackar jag denhär låten idag och förslår att ni gör detsamma.

How so ever. Jag är detonerad. Utmärglad också för den delen. Ett stackars flickvänsmaterial med sämsta möjliga betyg. Ska aldrig älska någon igen. Fint som snus, lägre kan man inte sjunka.

aj, dålig respons i form utav endast en låg harkling längst bak i vagnen. Det där med stand up-komik var nog inte riktigt hans grej. Blir sjukskriven ett par dagar iallafall, som om det skulle ta slut någon gång. Ganska hemskt med dessa förhoppningar, solen sken ju idag för i helvete. Imorgon vankas det snö, då kommer jag inte ens kliva ur sängen. Möjligtvis om jag måste behöva göra kaffe själv. Dags att brottas med läkare igen, in i ringen Mathilda. Ta hand om er förresten, bli inte som mig.