it's a ventriloquist act

Antar att alla hört den nya kent-låten? Bra. Då slipper jag presentera dagens rubrik. Om man skulle ta och börja skriva sina egna rubriker igen, det var kul. Har faktiskt inte haft en överdjävlig dag idag, för en gångs skull. Det börjar ljusna nu, gårdagen spenderades på piren med mina favorittjejer med glass och solglasögon, ett snabbt besök på stadsmuseet, sedan vidare upp på Kungshöjd där jag kedjerökte med Joachim och pratade strunt. Idag är jag helt slut efter en lång dag på Arbetsförmedlingen, men slutade med att jag skall på arbetsintervju imorgon efter att jag provjobbat i Delsjön (Det går med andra ord framåt!) och så fjäskade jag mig till ett stycke Pete Doherty på Lördag utav pappa awyeah. Fick ett ragg på Försäkringskassan också, en Iranie som hette Bengt konstigt nog. 42 år och arbetslös precis som jag änsålänge. Nej Bengt jag vill inte ta en fika idag, eller imorgon eller någonsin för den delen, för idag lever jag mer än vanligt och då har jag inte tid för någonting annat! 

Inser två saker och det gör förjäkla ont att säga det högt för mig själv, men jag blir lite stolt och det är bättre det. Jag inser att David skulle vara så stolt över mig, och jag inser att världen stannar inte upp bara för att jag gör det, det är bara jag som är självcentrerad och borttappad. Nu skall jag hitta tillbaka.

Ps. Mina älskade hängslebyxor är tillbaka, liksom självförtroendet.