it's a ventriloquist act

Och du skall veta att efter varje moln som passerar så kommer vi alltid drömma om de där löftena, det vi alltid velat ha och alltid vetat kommer ske när vi har gått varenda millimeter utav de mil vi måste vandra. Vartenda luftslott kommer detoneras i kaskader utav färger, intet kommer glömmas och alla krig utav desperation kommer bära med sig varsin skatt utav den längtan som legat i lut över sommaren, hösten, vintern och våren. När solen vridit sig runt jordens axel i ljusår och vi inser att det är bara dagar, men desto fler än något som kallas månader och år. Som alltid är och alltid kommer vara en varm novembernatt i själen, i hjärtat och i det som kallas huvud. Huvud som sägs bestå utav hjärna, substanser och aktiviteter, men som egentligen är ett kontor för oss att samla allt som hjärtat inte tar emot. Det som sedan portioneras ut och ned till hjärtat som kallas muskel, ett centrum och en fristad för känslor att dansa fritt och plantera vidare, så ett litet frö till någon som blir ett Du. Ett centrum att lägga allting som gör ont och säga "Det får lov, att skava, att värka och pulsera." 

Intet kommer glömmas när vi låter solen vrida sig ett sista varv runt jordens axel, och skjuta ner det sista luftslottet. Begrava vår sista längtan i jord med vatten, sol och koldioxid. Låta oss växa på riktigt. För första gången, men också sista. För egentligen är allting bara en varm novembernatt där vi planterade ett frö.