it's a ventriloquist act

Jag vill bara göra en shout out åt mig själv och många omkring mig. Tack för att ni har format mig till något bra , och hjälpt mig att forma mig själv till den människa jag alltid varit men aldrig framhävt. Har lärt mig att skrapa på ytan och framhäva bra sidor som min självbild aldrig låtit mig få visa upp. Jag är nästan aldrig rädd längre , jag är inte rädd för döden för jag vet att jag inte kommer att dö, jag är inte rädd för att vara sjuk. Jag är inte rädd för att öppna mig för människor som inte bryr sig existerar inte i min värld längre. Jag har inte längre ett hål i magen som ständigt hotar att ladda med illmariga ångestanfall som aldrig går över, jag känner mestadels lycka , och en bekymmerslöshet som infinner sig allt mer. Min familj är det vackraste och dyrbaraste skatt jag har , och då räknar jag även in mina bästa vänner Jessica Hampus och Jennifer som gör mina dagar guld värda , som är en kram ifrån att bota ångest. Mina vänner som växer som små körsbär på en kvist , så himla fina och förstående. Tack vare er är jag inte längre en ambivalent människa , en tickande bomb som är på minuten att detoneras. Ni har gjort mig till en soldat with an shiny hard armor . Sist men inte minst finns det en människa som älskar mig extra mycket och han bär i sitt hjärta alla hedersmärken som finns , för han har varit ute i själsligt krig. Han har fått stå ut med all smärta , alla konflikter och prövningar en kärlek kan utsätta två människor för , samtidigt som han har sitt eget bagage som väger tungt. Men han är kvar och han älskar mig , och det är den finaste kärleken någon kan få. Och jag fick den, den är min och endast min.

Så jag vill bara höja min kaffekopp , här jag sitter på delsjömotets hållplats och utbringa en skål till er alla som jag får lov att älska. Ni är det bästa som finns att erbjuda , och ljuset jag känner i mitt hjärta har ni alla bidragit med.

Sincerely yours, Mathilda.