it's a ventriloquist act

Jag lät mina drömmar krossar som porslin mot parketten

det var så jag kommer ihåg den gamla bostaden.

Jag lät mig drömma mig krossad så som det skar likt besticken

mot tallriken en söndag i mitt föräldrahem.

Jag lät mig krossa drömmen jag drömde som alla andra gjorde

som jag vaggade mig till sömns i och tänkte

"Det här är bättre än så" 

När jag svepte in dig i min hybris och vaggade dig till sömns

i drömmen om att aldrig krossas likt porslin i den nya bostaden

så lät jag mig själv delvis dö men också leva.

 

 

Jag vet bara inte vilken del som är vilken, vad som är vad

vad som är in eller ut. 

När jag insåg att en dröm är en dröm, och att krossa förkrossar. 
Mamma sjöng att drömma kostar ingenting.

När jag svepte in dig i mitt nystan av allt jag är

något varmt, kärleksfullt och tryggt så insåg jag att

en dröm kostar ingenting men desto mer kostar vägen.