it's a ventriloquist act

Lite bilder från Januari månad. Jag är ganska likgiltig för tillfället, nothing pity or so. Jag är bara trött och bitter vilket är en återkommande grej nu för tiden. Lyssnar på Death Cab For Cuties och springer runt i knästrumpor och stora stickade tröjor. Dricker lite för mycket te, gråter utan konkret anledning, räknar ut månadens budget, lever på torrschampoo och knäckebröd, dansar i bara underkläder och sjunger med till "In the gettho" med Emanuela och skrattar åt hennes uppsvällda kind efter tandoperationen, längtar efter en ordentlig fylla för att ta mig tillbaka till någon substitutvärld, saknar det lite. Skall åka och äta lunch på stan med min storebror och hans knocked up flickvän, jag undrar just när ungen kommer. Blir en restaurang på Danska Vägen någonstans.

Praktiken går bra, jag är Cafébiträde på andra lång och jag gillar det. Dricker kaffe, jobbar med två kvinnor från Iran som är hur snälla som helst, blyga och bristande svenskakunskaper men galet snälla.  Jobbiga arbetstider men det går bra ändå liksom. Jag gör ju åtminstone någonting. Jag får pengar, jag överlever, jag lagar mat, äter mat, motionerar, räcker fingret åt allt som varit även fast jag fortfarande gråter, även fast det fortfarande gör ont så måste jag be allt gammalt fara åt helvete, hur skall jag annars lyckas bränna broar. Måste väl få utlopp i tårkanalen för att tömma mig själv på gamla minnen och sår. Måste tömma hjärtat som känns lite väl överbelastat ibland, bryr mig för mycket, känner lite för mycket, säger lite för mycket ibland. Men jag är väl uppväxt i vetskapen om att ifall man inte bryr sig tillräckligt mycket så är man ingen bra människa och ingen kommer tycka om dig. Inte för att vara sådan, men som det ser ut nu har ganska mycket lämnat mig i rännstenen så jag tror det bara är bullshit det där med karma. Eller så har jag bara inte försökt tillräckligt mycket. 

Men det är inte min huvudvärk längre, låter det bli någon annans och tar hand om mig själv en liten stund. 

Kärlek och raketer.