Du vet väl vad som händer när du gråter?
Jag lutar huvudet tillbaka en aning. Det värker, det molar och det gör mig galen. Längtan i mitt bröst är så stark, att jag som är så liten i en jämförelse med vår jord ej kan besitta förmågan att hantera den. Jazz och kaffe, det brukar hjälpa men inte idag. Blues hjälper inte heller, inte idag. Då måste jag påminna mig själv om vad min vän skrev till mig på min födelsedag.
"Du vet väl vad som händer när du gråter?
När jag räcker dig hela min arm så tar du knappt mitt finger.
Jag förstår dig inte. Jag bryr mig om dig så mycket.
Jag vill samla dina tårar i en skål och göra en pärlkrans av dom,
allt för att sedan låta dom pryda din panna - visa dig att det som
gör ont kan bli vackert någon dag.
Du sitter ofta med en öl eller kaffekopp i handen och kollar rakt
in i väggen eller ner i golvet. Jag förstår dig inte när du
påstår att du inte är värdig alla stjärnor som himlarymderna rymmer.
Nu har du ännu ett år på nacken och tufft har du haft det.
Nu har du chansen att dansa även fastän hjärtat går sönder som
ölglaset som fallit i marken.
Hjälper det om jag säger grattis och lovar att vi sitter i samma båt.
Även om vi ibland turas om att gömma oss i hytten?
"Det finns inga hjältar, men det finns pansarvagnar med orangea läppar"
Vakna nu älskling, dags att ta sig upp och ta nu inte bara mitt finger
ryck tag i båda armarna. En människa är inte tung att bära på."
Kommentarer
Trackback
