Pansarvagn iklädd i klänning och orangea läppar.
Jag är en mögelsvamp på min egen frukostmacka idag. Idag är den där fläcken med kaffe som torkat in i köksbordet och när jag sätter mig där så vinglar det till och stolarna är ganska trasiga. En sådan dag är det idag. Jag är klumpig idag, och ganska så ful. Och mina skavanker lyckas skrika efter uppmärksamhet , för dom vill synas lite extra idag. Och mina ögon är svullna och läpparna torra. Kylskåpet är tomt och mina tår fryser lite extra idag.
Min vän skrev en ny dikt om mig, det är rått och jag uppskattar det.
"Orangea läppar
"Det finns inga hjältar, men det finns pansarvagnar
iklädda i klänningar och orangea läppar"
iklädda i klänningar och orangea läppar"
Du tror att dina taggar är riktade utåt men i själva verket
är dom riktade inåt mot revbenen, och du vill ha det så
och jag förstår dig inte.
Du är ju en pansarvagn som inte bara kan stå emot röda
stenar och vassa taggar, utan som kan åka ut i krig och rädda världen.
är dom riktade inåt mot revbenen, och du vill ha det så
och jag förstår dig inte.
Du är ju en pansarvagn som inte bara kan stå emot röda
stenar och vassa taggar, utan som kan åka ut i krig och rädda världen.
Alla har vi en roll att spela som är givna av ett ont monster
som vi vill kalla universum.
Du spelar inte med, du springer ifrån och väljer att dansa
på vattenytan som en skräddare."
Det gör lite extra ont idag, och jag försöker intala mig att det ska vara så. Men bara idag. Jag tror jag inte skall förlita mig så mycket, jag tror inte jag ska vara med mer. Kanske skulle jag passa jättebra som en enstöring utan vänner, förebyggande ångestdämpande. Kroniskt ensam.
som vi vill kalla universum.
Du spelar inte med, du springer ifrån och väljer att dansa
på vattenytan som en skräddare."
Det gör lite extra ont idag, och jag försöker intala mig att det ska vara så. Men bara idag. Jag tror jag inte skall förlita mig så mycket, jag tror inte jag ska vara med mer. Kanske skulle jag passa jättebra som en enstöring utan vänner, förebyggande ångestdämpande. Kroniskt ensam.
orangea läppar
"Det finns inga hjältar, men det finns pansarvagnar iklädda i klänningar och orangea läppar"
Du tror att dina taggar är riktade utåt men i själva verket är dom riktade inåt mot revbenen, och du vill ha det så och jag förstår dig inte. Du är ju en pansarvagn som inte bara kan stå emot röda stenar och vassa taggar, utan som kan åka ut i krig och rädda världen.
Alla har vi en roll att spela som är givna av ett ont monster som vi vill kalla universum. Du spelar inte med, du springer ifrån och väljer att dansa på vattenytan som en skräddare.
Kommentarer
Postat av: Esmeraldaadada
Du ääär så snyyyyyyeeeeeeegg
Trackback
