Låter hjärtat säga sitt (ordentligt den här gången) och sådant som irriterar mig.
Okej. När jag låter hjärtat säga sitt, så säger jag.
3 år , 8 dagar och en obestämd mängd timmar - och vi kan fortfarande prata om allting dygnet runt. Vissa saker som vi diskuterat varannan dag i de 4 år vi känt varandra. Andra helt nya, vardagstrassel, ångestfyllt, kärlek, lycka och hat. (Mycket hat på den senaste tiden, som vi ofta sitter och skrattar åt i slutändan) . Ville väl mest få det nedskrivet, försäkra er om det jag är försäkrat med. En livsförsäkring med en enda människa som vänder på mitt liv till det bättre. Det skall inte bli 100 stycken rader den här gången. Har varken tid eller fingrar för det idag.
När jag skriver 3 år tänker jag även på mindre roliga saker. Att från en natt till en annan inte vakna upp med sin bästa vän som viskar "Godmorgon Ismael" och smyger ut i köket för att fixa kaffe. Att i tre år har gått runt och undrat varför, vad var mitt fel och hur. Det här irriterar mig inte det minsta, sår fungerar lite så. En läkesprocess och en bearbetning. Men det som stör mig är folk som inte kan låta bli att gång på gång sticka hål på den här lilla bubblan man panikslaget försöker hålla ren och luftig. Ismael. Spinerette-covers. Gör min sjukdom till en livsstil. Och till råga på allt försköna mig själv i mitt helvete. Nu fick jag sagt det också.
Kommer massa bilder när min egna dator får för sig att fungera. Så länge får ni något gammalt!
Gammalt bokstavligt talat. Mina morföräldrar som inte är i livet längre. De finaste morföräldrarna i världen.
Kommentarer
Trackback
