it's a ventriloquist act

För tio minuter sedan skulle jag säga att den här dagen är världens sämsta dag och stampa som en liten barnunge i golvet. För det var precis vad jag gjorde när jag kom in i den mörka expo salen och förstod att lektionen var inställd. Tur som man har ibland när det går snett var att det satt en liten Cornelia i ena soffänden som också var ganska tjurig, det är ju inge kul att vara tjurig på egen hand, bättre att vara två! Men så gick jag in på den så kallade tillplattade plåtburken och sedan vidare mot ansiktsboken och dagens eloge går till Melinda och Robert som gjorde min dag lite mindre butter. MEL & BOB hittar ni där ja. Robert kommer förresten på besök idag, jag har inte hunnit varna om min plötsliga sjukdom som slog till som ett elakt liten sömnmonster, planterade lite feber i mig, fnissade och gick därifrån, vilken stil! Så någon vidare hoppetossa kommer jag inte vara, men det ska bli fint att få se de stora bruna ögonen igen och prata strunt i ett par timmar. 

Utmanade mina bristande fotokunskaper (man borde ju ha lärt sig ett och annat efter tre år på gymnasiet) men det gick inte så bra, här kommer ett ärligt försök iallafall.