it's a ventriloquist act

Det spelas techno i Julianska gatans sextonde hus uppe på tionde våningen. Min syster och hennes kompis Marijana (Ja det är ett väldigt bängigt men fint namn!) lever i varsin nostalgitripp just nu. Jag och Jessika dövar musiken med jazz, högtalare och ett dussin mobiler i min famn i hopp om att en vill ha mig som ägare ett par dagar. Den turen hade jag inte, alla hade något slags handikapp. Misshandlade min ordinarie lur idag, den fick vara med om ett och annat innan den tog sina sista andetag, nu har jag lite abstinens. För er som känner mig är det inga konstigheter alls, mathilda utan mobil = omathilda. Men skönt på samma gång, så jag slipper förpesta mina medmänniskor med närvaro. 

How so ever. Jag är detonerad. Utmärglad också för den delen. Ett stackars flickvänsmaterial med sämsta möjliga betyg. Ska aldrig älska någon igen. Fint som snus, lägre kan man inte sjunka. Längtar tills jag har råd att framkalla rullen som sitter i min otroligt fula men mysiga analoga kamera, let's spin that shit! 

Bilder från början av veckan, som snart är slut. Tack och lov. Jag och de två stiliga pojkarna sprang till Sumi Sushi och fick oss en hel del vårsol på oss, tacka vet jag värme. Sedan gick vi hem till Jessika som och sedan vidare för att promenera planlöst omkring på stan, fan fint. Entourage i svart och vitt (och lite blått)